Lindbom på franska

Detta ville general de Gaulle undvika när han skrev den femte republikens konstitution 1958. Han ville forma en ordning där regeringsombildningarna var legio. Det ansågs råda kaos i politiken därför att den exekutiva makten var så svag. Nu verkar Frankrike ha tagit ett steg mot ett starkare parlament och det sker trots att inte en bokstav har skrivits om i konstitutionen.

Orsakerna är främst att två oppositionsblock stärkt sin ställning röstmässigt till den grad att det får genomslag också i antal mandat, trots majoritetsval i enmansvalkretsar. Nuvarande valsystem har aldrig ansetts gynna små partier. Vänstern enades. Av fyra partier blev en union och då blev vänstern starkare. Nationell Samling dubblade sitt röstetal jämfört med valet 2017 och plötsligt ökade antalet mandat från 8 till 89.

President Macrons eget parti och de två samarbetspartierna sjönk från 350 till 245 och förlorade majoriteten i nationalförsamlingen. Det krävs 289 för att få egen majoritet. Två jämnstora oppositionsblock och dessutom ännu ett parti med ambitioner, Republikanerna, som nästan halverade antalet mandat och nu har 61. Det skapar en spänning i nationalförsamlingen som är skiljer sig helt från tidigare mandatperioder och förväntas skapa ett nytt läge i fransk politik.

Emmanuel Macron och hans premiärminister Elisabeth Borne försöker nu få till stånd en stabil majoritet. Alla oppositionspartier avvisar i dag de närmandena och det vore konstigt annars. De har alla gått till val på att framförallt attackera Macron och hans politik. Konfrontation är inget fult ord i fransk politik. Några dagar efter valet verkar allt låst.

Dock lär även Frankrike följa det klassiska uttrycket om att ”politik är det möjligas konst”. Något kommer att ske som löser upp och visar på öppningar. Det kan bli svårt för Macron att undvika att så småningom upplösa nationalförsamlingen men det är inte det första steget han tänker ta. Nu gäller det att hitta lojala ledamöter utanför de egna partigrupperna och därefter arbeta med hoppande majoriteter.

Den nya nationalförsamlingen kommer att ha en mer heterogen karaktär. De klassiska franska kommentatorerna av politik bekymrar sig över att det kommer att bli stökigt. Särskilt oroar sig många för Det okuvade Frankrikes nya grupp av ledamöter. Detta parti är dominerande inom Nupes och har framgångsrikt drivits av Jean-Luc Mélenchon. Han valde att inte ställa upp i detta val i hoppet om att bli premiärminister men det finns många med goda röstresurser och en retorik som särskilt går hem i andra politiska fora som på gator och torg. Nationell Samling har drag av samma retorik med inslag av överdrifter och fräckhet. Det lär bli folkligt, festligt och fullsatt i nationalförsamlingens plenisal framöver.  Till glädje för dem som gillar hårda bataljer. Macron och hans parti lär inte bli lika förtjusta.

Det är ändå bra att de politiska stämningar som finns i landet också får tillträde till den högsta folkvalda församlingen. Så har det inte varit tidigare. Nu slog delar av franska folket näven i bordet och krävde utrymme för andra perspektiv, om än framförda i en ton som inte hörs i ”Paris gentila salar”.

Det gick inte som Emmanuel Macron tänkt sig i valet till nationalförsamlingen. Egentligen inte vi andra heller som betraktar det franska politiska livet mer från utsidan. Nu befinner han sig i ett besvärligt läge när han och hans regering behöver minst fyrtio av nationalförsamlingens röster utöver sina egna partiers för att nå majoritet för sina förslag. Det är verkligen inte en enkel fråga att lösa.

Det går att dra tre slutsatser av valresultatet. De tre partierna som stöder regeringen i valalliansen Tillsammans (Ensemble) förlorade ungefär hundra mandat jämfört med valet 2017. Från en säker majoritetsställning i nationalförsamlingen till en prekär minoritetsställning. Så illa har det inte gått sedan några val i slutet av 1900-talet. En tydlig markering från stora delar av folket som inte ville ge honom det stöd han fick för fem år sedan. Då, 2017, tänkte många att han måste ha underlag i parlamentet för att framgångsrikt driva sin politik. Nu säger människor att han borde bli begränsad i sin maktutövning. Missnöjet från både vänster och höger har varit stort. I presidentvalet mötte han Marine Le Pen, en enda oppositionspolitiker i den andra valomgången, och kunde få hjälp av vänstern för att vinna. Nu stod både vänstern och högern i frontalkonflikt med honom och det visade sig bli alltför problematiskt.

Den nybildade vänsterunionen Nupes fick ett starkt gensvar inte minst i det offentliga samtalet mellan presidentval och parlamentsval. Dess hårda angrepp mot Macron gav känslan att en förändring kunde bli möjlig. Vänsterledaren skapade till och med en särskilt storm kring sin lansering av sig själv som premiärminister. Det slutade inte alls med någon stor seger för vänstern utom för Mélenchons eget parti Det okuvade Frankrike och i viss mån också för de gröna. Det räckte ändå för att göra Nupes till den största oppositionsgruppen i nationalförsamlingen och skapa förväntad turbulens  runt Macron den närmaste tiden eller de närmaste åren.

Nationell samling under Marine Le Pens ledning gjorde det stora segervalet. Partiet dubblerade antalet röster jämfört med valet 2017 och gick från 8 till 89 mandat. Nationell samling blir det tredje största partiet men skulle Nupes sammanfalla igen i fyra skilda vänsterpartier, högst möjligt skeende med tanke på de interna politiska skillnaderna inom unionen, blir Nationell samling det andra största efter Macrons parti.

Elisabeth Borne, landets premiärminister, kommer att sitta kvar. Hon företräder visserligen en minoritetsregering men den enda som kan skapa majoritet i parlamentet. Hon lovade redan igår kväll att nu arbeta för en majoritet. Detta blir inte lätt. Republikanerna som gick tillbaka från 112 till 60 mandat är splittrat i en falang som kan tänka sig att samarbeta i vissa frågor med regeringen och en annan falang som ligger längre till höger och avvisar samarbeten. Ändå bedömer de flesta att Macron och Borne i första hand vänder sig högerut för att skapa underlag för en majoritet.

Nupes och Nationell Samling är mer hårdföra i sin opposition och intar i varje fall i nuläget attityden att vägra närma sig regeringen. Hur det blir med den saken återstår att se. Allt kan hända. En lösning är att regeringen så småningom tvingas utlysa nyval. Den kan också göra större koncessioner med oppositionen och regera vidare. Det blir en dramatisk fortsättning när nationalförsamlingen ska återuppta sitt arbete i denna nya skepnad.

Det måste sägas några ord till om Macron och hans misslyckande i valet. En president fungerar nästan alltid som en projektionsyta för medborgarnas missnöje. Problemet är att den femte republikens konstitution bygger på att makten skiftar mellan två block. Nu finns tre. Och dessa block har svårt samverka. Inget block vill i princip samarbeta med något annat. En tredjedel var. Hur skapa hälften + en röst av tre block?

Denna morgon när jag skriver blogginlägget, har President Emmanuel Macron anlänt med nattåg från Polen till Kiev för att med Olaf Scholz, Mario Draghi och Rumäniens president Klaus Iohannis samtala med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Det är samtidigt tre dagar före andra omgången i det franska valet till nationalförsamlingen.

Det råder en skillnad i attityd mellan USA å ena sidan och Macron å den andra. Den senare har i enlighet med franska utrikespolitisk tradition varit angelägen att betona vikten av samtal med Putin. Han har sagt att det är oklokt att såra den ryske presidenten vilket stört Zelenskyj. Nu kommer Macron, Scholz och Draghi att ta upp frågan om Ukrainas inträde i EU. Det är uppenbarligen för närvarande inte aktuellt med någon utvidgning av denna gemenskap men det spekuleras om någon annan form av så kallad politisk gemenskap där Ukraina skulle kunna bli en deltagande nation.

Macrons utrikesresa som började med besök i Rumänien och sedan i Moldavien och nu avslutas i Ukraina följs noga av franska medier. Hans ställningstaganden i mötet med Zelenskyj bör i princip inte provocera andra partier i valdebatten men han måste samtidigt visa upp både klokskap och komma hem med någon form av resultat av samtalen.

Macrons bekymmer på hemmaplan handlar förstås om resultatet av valet på söndag. I de stora medierna intervjuas olika politiska ledare och den som stjäl det mesta av uppmärksamheten är ledaren för det nyskapade Nupes,  Jean-Luc Mélenchon. Han och hans partivänner gör allt i deras förmåga för att få sina väljare att gå till valurnorna. Det finns en oerhörd potential eftersom valdeltagandet i första omgången i söndags var så lågt, under 50 procent. Särskilt tror många att det finns röster att hämta för Nupes bland de unga väljarna som hittills varit mer obenägna än de äldre att delta i valen. Det skulle kunna leda till en stor framgång för vänstern och skaka om presidenten och hans regering.

Nupes driver sina krav på pension vid 60 års ålder, prisstopp för vissa centrala livsmedel och höjd minimilön men också ett bättre miljö- och klimatprogram. Ensemble som är namnet på de partier som utgör den så kallade majoriteten, det vill säga stöder Macron, betonar vikten av att stoppa de partier som de kallar extremistiska (Nationell Samling och Nupes) från inflytande och talar om tillväxt, fler i jobb. Macron vädjar till dem som ser en företagsvänlig politik som grunden för ökat välstånd att gå och rösta på söndag. Macron vill sänka statsskulden medan Mélenchon svarar att det är omöjligt utan en åtstramning som skulle äventyra ekonomins utveckling.

Det råder ingen valfeber i ett land som ändå är oerhört politiserat. Det är en paradox som visar att de politiska institutionerna befinner sig i ett krisläge. Något måste sannolikt ske de närmaste åren för att inte valdeltagandet som kontinuerligt sjunkit i många år ska hamna på så låg nivå att legitimiteten i valen allvarligt försvagas.

Första omgången i valet till nationalförsamlingen genomfördes igår söndag. Valdeltagandet nådde bara upp till cirka 47,5 procent trots att det var ett viktigt val som, om resultaten bekräftas i andra valomgången, kan leda till en besvärlig andra mandatperiod för Emmanuel Macron. Jean-Luc Mélenchon däremot är glad för tillfället. Hans nya vänsterkoalition Nupes ligger procentmässigt på samma nivå som Macrons grupp av tre partier med ett stöd på drygt 25 procent var.

Det mesta avgörs dock i den andra valomgången där de två eller tre kandidater som fått mest röster i sina valkretsar möts för ett definitivt avgörande. Varje valkrets, totalt 577 i landet, sänder bara en ledamot till nationalförsamlingen. De beräkningar som opinionsinstituten nu gör baseras på vilka kandidater som gått vidare i varje valkrets, hur deras röstetal från igår ser ut och hur de utslagna kandidaterna och deras väljare tänker rösta i den andra valomgången. Det pekar mot en situation där regeringspartierna som i valet kallas Ensemble (Tillsammans) får flest ledamöter, uppskattningsvis mellan 255 och 295 mandat, men sannolikt inte besätter en majoritet i plenisalen. Nupes (det vill säga Mélenchons parti, socialisterna, kommunisterna och de gröna) får sannolikt mellan 150 och 190 mandat. Ensemble kan få mer än 289 mandat vilket ger absolut majoritet men det verkar inte sannolikt.

Denna nya situation innebär att Macron och hans regering får begränsade möjligheter att driva sin politik. Mélenchon låter oerhört segerviss och rösterna från hans parti igår kväll i tv ingav känslan att de övriga tre partierna i Nupes spelar en underordnad roll. Det var den hårdföra vänsterradikala tonen som dominerade. La France Insoumise, det vill säga Mélenchons parti, är ett profilerat radikalt vänsterparti med en retorik och förslag som skiljer sig från till exempel den mer samarbetsorienterade linje som Socialistpartiet drivit i många år.

Efter gårdagens framgångar för Nupes råder närmast en euforisk stämning inom vänsterblocket. Dock ska noteras att det är La France Insoumise som verkar dra det längsta strået. Enligt opinionsinstituten får det partiet mellan 96 och 115 mandat medan Socialistpartiet får runt 25 och de gröna mellan 20 och 30 mandat. Kommunisterna lär få 10-16 mandat. Allt detta är förstås grova uppskattningar och vi måste avvakta nästa söndag för definitiva besked. Ingen vet heller vad som händer när arbetet i den nya nationalförsamlingen sätter igång. Kommer Nupes att hålla för garanterade interna spänningar?

Nationell Samling lär få bättre utdelning på sina röster (kring 19 procent) som ger 20-35 mandat och rätten att på grundval av antalet platser bilda partigrupp i nationalförsamlingen. Republikanerna går tillbaka till uppskattningsvis ett drygt femtiotal mandat på ett procentuellt väljarstöd på cirka 13 procent. Det senare partiet kan bli ett stödparti för regeringsmajoriteten i vissa frågor om den senare inte får majoritet.

Éric Zemmour ställde upp som kandidat i en valkrets i södra Frankrike men är utslagen redan i den första valomgången. Hans parti Reconquête (Återerövring) har fortsatt gått kräftgång och hamnar med cirka 4 procent långt utanför alla möjligheter att få in en enda ledamot i nationalförsamlingen.

Det råder som ofta ett högt tonläge i meningsutbytena runt valet. Både Mélenchon och Marine Le Pen är kända för att angripa sina motståndare med hårda ord. De har nu riktat in sig på den nya premiärministern Elisabeth Borne som haft svårt att som person riktigt omfamna väljarna. Hon är stel och saklig och till och med den erfarne och normalt respektfulle journalisten Alain Duhamel sa i BFM TV i morse att han somnade när han lyssnade på hennes tal om valresultatet igår kväll. Mélenchon konstaterade att premiärministern är ”en teknokrat som saknar mänsklig inlevelseförmåga” och Le Pen ansåg att ”hon är en kall och brutal teknokrat”. Denna politiker utsatt för sådana smädelser ska nu försöka föra sina trupper till en rimlig seger på söndag. Valet till nationalförsamlingen är hennes ansvar mer än presidentens. Mungiporna pekar knappast uppåt i Macrons egna kretsar efter gårdagens val.

Emmanuel Macron behöver starkt stöd i nationalförsamlingen för att kunna driva igenom sin politik under de kommande fem åren. Det gör valet till nationalförsamlingen på söndag och nästa söndag viktigt. Nationalförsamlingen är den direktvalda delen av det franska parlamentet. Senaten som tillsätts genom indirekta val är den andra delen. Det var länge sedan ett val till nationalförsamlingen varit så spännande men det verkar inte påverka valdeltagandet.

Vänstern går in i valet som en enda gruppering under namnet Nouvelle Union Populaire écologique et sociale (Nupes). Det har påtagligt förändrat styrkeförhållandena mellan partierna. Enligt de senaste mätningarna har Nupes ett något starkare stöd i opinionen än den grupp av fyra partier som utgör Ensemble och stöder den sittande presidenten. Det innebär inte, som en del hoppats på, att Jean-Luc Mélenchons skapelse Nupes får majoritet i nationalförsamlingen och därmed kan begära att deras ledare utses av Macron till premiärminister. Av 577 mandat lär ändå minst ett hundratal gå till Nationell Samling och Republikanerna och ett antal partilösa ledamöter.

Läget inför valet är ändå spänt hos Macron och hans regering och parti. Alla förväntar sig att ett starkt vänsterblock i nationalförsamlingen blir besvärligt att hantera. Mélenchon är ingen modest vänsterperson utan konfrontativ och använder sig av provokation som ett starkt medel i kampen för ett annat samhälle. Det är inte heller omöjligt att han tillsammans med Nationell Samling kan skapa en oreda som faktiskt kan leda till att blockera en del reformförslag från regeringen. I många frågor är Marine Le Pens och Jean-Luc Mélenchons partier relativt eniga, bland annat i synen på EU men också i kritiken av det liberala sättet att lösa ekonomiska frågor. Köpkraften är en central fråga i valrörelsen. Det finns stora likheter mellan dessa två i den frågan, åtminstone i kraven på förändringar. Pensionsfrågan som redan under hösten och vintern blir het ställer Nupes och Nationell Samling mot Ensemble. Macron föreslår ett stramare förslag, bland annat pension först vid 65 års ålder, medan de Nupes fyra vänsterpartier och Nationell Samling kräver pensionsålder vid 60.

Macron driver sin valrörelse riktad främst mot Nupes. Han hotar med finansiellt kaos om deras ekonomiska politik får genomslag. Han attackerar också Nupes politiska förslag och tillspetsade uttalanden i säkerhetsfrågor. ”Polisen dödar”, sa Mélenchon häromdagen sedan en polis skjutit en civil person vid en konfrontation. Mélenchon värnar rösterna från förorterna och vill inte alls stämma in i den kör av fördömanden av så kallad islamism som kommer från regeringshåll och alla partier höger därom.

Det är nog Macrons smala lycka att valdeltagandet blir lågt, sannolikt lika lågt som vid förra valet för fem år sedan. Då avstod över hälften av väljarna från att rösta. Det kan bli ännu sämre valdeltagande i år trots den relativt höga temperaturen i debatten och Mélenchons chanser att uppnå ett bra resultat. Trots det stannar många hemma på valdagen eftersom de anser att valet till nationalförsamlingen snarare bör vara en bekräftelse av ett presidentval som nyligen genomförts.