Paris

En bra guide om Paris
En bra guide om Paris 150 150 Tomas Lindbom

Har upptäckt www.yelp.fr, en San Fransisco-baserad sajt som nu också finns i Paris. Den är helt användarorienterad och ger information om allt i Paris, från banker till nattklubbar. Företagen kan presentera sig men tyngdpunkten ligger på användarnas betyg och kommentarer. Melissa tipsar om sin favoritskräddare. Dominique ger sina intryck från en natt i Marais. Lätt att söka i och massor av information som ständigt förnyas. Bättre än alla guideböcker som är ålderdomliga redan när de lämnar tryckeriet.

När du vill njuta…
När du vill njuta… 150 150 Tomas Lindbom

En fransyska sa en gång till mig att staden Paris frestar dig varje minut du är vaken. Alla dina sinnen påverkas av röster, blickar och dofter.  Det är sant.

Överallt i Paris möter dig det sinnliga men mest av matdelikatesser finner du nog i området mellan Operan och Concord . Vid Madeleineplatsen ligger Fauchon och Hédiard. Båda är som tempel för det gastronomiska. Här köper du allt från exotiska frukter, gåslever till exklusiv choklad. Hédiard är mest känd för sina pâtes de fruit. Fauchon har också en mycket bra vinkällare.

Från Place de la Madeleine är det inte långt till Tuilerierna, den park som var den kungliga slottsparken innan kungafamiljen flyttade till Versailles på 1600-talet och där Louvren och flera andra muséer ligger. I detta kvarter på Rue de Rivoli ligger för övrigt Svenska klubbens lokaler med en strålande utsikt över Tuilerieträdgården.

Runt hörnet från Svenska klubben, på Rue Cambon, ligger den nyaste och hippaste chokladbutiken i Paris, Hermé, inte att förväxla med Hermès. Inne i butiken som är påfallande liten möter dig exklusiv choklad men framförallt de så populära macarons som är ett slags kaka – lite seg i konsistensen – i en mängd smaker och i alla kulörer. Dottern introducerar mig i affären och hon köper fyra olika sorter av dessa macarons. Vi går till ett café på en liten tvärgata och äter i smyg medan vi tar en kaffe. Jag smakar en arabesque som består av smakerna aprikos och pistache. Helt ljuvlig! Omedelbart min favorit. Dottern har valt en med choklad som hon låter mig smaka en bit av. Också gott men choklad vet man ju hur det smakar… Jag gör en koppling till Proust och om att för sitt inre minnas de sinnliga upplevelser man haft. Jag kan uppleva en chokladmacaron utan att behöva smaka den, bara genom att minnas… Påstår jag.

Vi provar också en macaron med cassis och ska just dela den sista, i pistache, när dottern diskret gör mig uppmärksam på en fotomodellsmal kvinna med långt blont hår. ”Det är filosofen Bernard-Henri Lévy sambo,” säger hon. Bernard-Henri Lévy är Frankrikes mest kända filosof, därmed inte  sagt att han är den främste men säkert den rikaste. Han sitter ofta i TV och kastar med sin hårman och poserar i en vit exklusiv skjorta. Jag ser hans sambo bakifrån och undrar om hon är 23 år. ”Hon är 60”, säger dottern och när kvinnan vänder sig om kan jag se det. Hon står där med en väninna och väntar. Nu kommer en svart limousine med chaufför i elegant och färggrann väst. Han stannar framför oss och de båda kvinnorna stiger in i baksätet. Dagens shoppingtur lär vara över  för väninnorna och nu tror vi att färden går tillbaka hem till paret Lévis magnifika våning i Saint Germain.

Vi delar på vår sista macaron, den med pistache, betalar och promenerar i väg. Ner mot tunnelbanan. Där lär vi inte möta någon berömdhet. I Paris åker även filosofer och deras partners limousine.

Den sammetslena natten haller dig vaken
Den sammetslena natten haller dig vaken 150 150 Tomas Lindbom

Igar kvall fick jag uppleva det for forsta gangen i sommar: den sametslena natten i ett land soder om Rhen. Det vi inte far eller sallan far uppleva i Sverige.

Jag stiger ur taxin utanfor huset dar jag bor nu, i Montmartre. Klockan ar tolv pa natten men det ar fullt pa alla utecafeerna och restaurangerna pa gatan. Vem vill ga och lagga sig en sadan natt? Montmartre ar basta platsen i Paris for sammetslena natter, i varje fall for oss som hemfaller at parisisk romantik. Tranga gator som slingrar sig och sluttar brant. Montmartre har blivit omradet for parisaren som ocksa kan njuta av stunden. Det var nagra timmar sedan det unga paret i lagenheten invid mig och manga andra par kommit hem och parkerat sina ”scooters”pa trottoaren. Nu sitter de och samtalar med sina vanner pa uteserveringen. En sen middag och sedan kanske ett glas och allt bara fotsatter in pa smatimamrna. Vem vill tanka pa morgondagen en sammetslen natt som denna?

Jag tar Rue Lamarch som slingrar sig utmed kullen nedanfor Sacre Coeur. Stoter pa fler utestallen som fyllda av fler manniskor som njuter. Pa ”Au relais” far vi knappt plats trots att det star bord efter bord pa trottoaren och den lilla platsen bredvid. Nagra man ropar hogt men ingen bryr sig och de tystnar snabbt. Pa Rue Lamarch galler inte koden ”hormonstinna man i 20-arsaldern har all makt.” Har blandas generationerna. Ett gammalt par sitter bakom mig och bredvid ett gang unga tjejer. Det ar medelklassen som styr. Folk med fria yrken. Det ar de som tagit over fran den arbetarklass som bodde har for ett par decennier sedan och som nu pressats ut i fororterna. Men det ar en medelklass som varnar  om Montmartre. Jag tror i alla fall denna fortrollande natt att dessa manniskor forvaltar arvet fran konstnarerna fore forsta varldskriget. Lat mig atminstone ha kvar den illusionen!

Sök dig till Paris gröna lungor
Sök dig till Paris gröna lungor 150 150 Tomas Lindbom

När sommaren kommer till Paris kommer också värmen. I juni är det sällan tryckande varmt. De höga temperaturerna kommer i juli och består ofta fram till slutet av augusti. Det är inte 30-35 grader varje dag, långt därifrån. Men det är klokt att räkna med värmeböljor och temperaturer långt över vad vi är vana vid under en svenska sommardag. Under heta soliga dagar är parkerna en räddning. Inomhus är det tryckande hett. Utekaféerna kan ofta bada i sol. Nej, skuggan finner du under platanerna i stans parker.

Det finns många parker i Paris men de är påfallande små. Jag skrev häromdagen om det vackra Place des Vosges i Marais, mindre gräsyta än en fobollsplan och fullt med folk, Men vissa tider på dagen hittar du där en bänk i skuggan och det är rogivande och skönt att sitta där och läsa eller bara titta på folk.

Luxembourgträdgården ligger i Quartier Latin, de så kallade studentkvarteren. Även denna park ligger i ett kulturområde och granne med den franska senatens byggnad. Fransmän läser gärna på offentliga platser och ingen park har väl så många läsande människor som Luxembourgträdgården. Den ligger ju också ett stenkast från Sorbonneuniversitetet och flera andra fakulteter som trängs i Quartier Latin. Studenter läser men studenter joggar också. Det är nästan komiskt att se alla joggare som springer runt parken, efter varandra, varv efter varv. Luxembourgträdgården har som alla parker höga stängsel runt sig. Paris parker är låsta om natten. När skymningen faller kommer någon betrodd person från Paris parkförvaltning med stora nyckelknippan, kör ut de sista som dröjer sig kvar inne i parken och låser grindarna. Nåja, det är ändå helt i sin ordning. När de är mörkt är det svårt att läsa och jogga också för den delen. Och något annat bör man förstås inte göra i en park…

Tuilerierna är en park som ligger på den plats där det gamla slottet  i Paris låg, nedbrunnet sedan flera sekler. I det slottet bodde solkungen Ludvig XIV före flytten till Versailles på 1600-talet. Parken gränsar till Louvren som är en del av det gamla Tuileriekomplexet. Här rör sig turister i skön förening med parisiska dagdrivare. En del tar sig ner på kajen vid Seine som flyter utefter trädgården. På kajen ligger många och solar under varma sommardagar eller sitter och tittar på båtarna som drar förbi.

Den stora parken är förstås Boulognerskogen. Den borde nog snarare kallas för just en skog. Här finns små sjöar med båtar du kan hyra för att till exempel paddla genom det vackra landskapet. Här finns skog och här finns ängar där du kan lägga dig och sola eller slöa i skuggan av något träd. Här finns tennisbanor, bland annat Roland Garros, och andra idrottsplatser. Mest känd är fotbollsanläggningen Parc des Princes som är hemmaplan för Paris Saint-Germain. För en barnfamilj kan ett besök på Jardin d´Acclimatation vara rätt val. Ett zoo och en nöjespark i förening. Ett slags Tivoli helt enkelt. Här finns också läckra uteserveringar och exklusiva restauranger där rika parisbor firar födelsedagar eller har bröllopsfester. Boulognerskogen ligger invid det sextonde arrondissemanget i Paris, där stadens rikaste befolkning i allmänhet bor.

Det går att komma igenom de hetaste eftermiddagstimmarna också i Paris utan att förgås av värme. Parkerna är då ett gott val för att inte utsättas för värmeslag. Och räcker inte Paris parker finns ju alla slottsparker runt om Paris. Versailles, Fontainebleau och min favorit, den relativt bortglömda parken i Saint-Germain-en-laye som man lätt når med pendeltåget från till exempel stationen Charles de Gaulle-Etoile, riktning västerut.

Ett dygn i Paris
Ett dygn i Paris 150 150 Tomas Lindbom

Korta resor till en plats blir ofta intensivare. När Juliette Gréco på sin tid sjöng sina kända sånger om Paris och särskilt om Saint-Germain des Près var det ögonblicksbilder som än i dag, 60 år senare, fascinerar den som attraheras av den klassiska franska chansonen.

Jag landar på Charles de Gaulle-flygplatsen kl 17 på söndagen och lyfter 26 timmar senare för återfärden till Stockholm. Jag räknar ut att jag är i stan i 21 timmar varav sju timmar försjunken i nattsömn. Jag bor på Montmartrekullen, strax nedanför översta trapporna upp till Sacré Coeur. Det blir en promenad på gatorna Rue Lamarch och Rue Clignancourt. Jag kommer ut vid niotiden på kvällen. Kvällsluften är mild, något under 20 grader. Det är fortfarande ljust men snart sänker sig solen under horisonten och det blir mörkare. Montmartreborna regerar dessa gator. Hit hittar inte turisterna. De söker sig alla med funiculairen, ett slags lift som går sista biten upp till Sacré Coeur. På rue Lamarchs många små trottoarserveringar sitter kvarterets invånare. Barnen är med. Några sitter ensamma och äter och dricker och passar på att surfa eller skicka ett mail. Biltrafiken är inte särskilt störande. Dottern och jag sätter oss på en av de små restauranterna och beställer in varsin grillad tonfiskfilé med ratatouille och varsitt glas Côtes du Rhône. Vid bordet sitter ett gäng i lustiga kläder och dominerar med sina gester och skratt. ”Skådespelare”, säger dottern hur hon nu vet det. Kyparen skojar hela tiden. Slänger iväg ett skämt samtidigt som han placerar tallrikarna framför oss. Samtalen bubblar vid borden och människorna sitter länge och äter, dricker och pratar. Tiden står stilla. Nu är det kväll. Alla är där med släkt och vänner och glömmer morgondagen.

Nästa morgon går vi upp vid 9-tiden och går ner till Rue Clignancourt för att köpa morgonbrödet i bageriet. Dottern säger att just det bageriet är det bästa för tillfället. Det andra som jag är van att besöka har tappat i kvalitet. ”Deras croissanter är sämre än för ett år sedan”, förklarar dottern. Vi bär hem färskt bröd som bakats kl 5 på morgonen och några croissanter och hemma dukas det upp för te och kaffe, youghurt och bröden med smör och sylt. ”Vilken lyx”, säger svärsonen som värderar detta som ”un petit déjeuner copieux”, jämfört med den traditionella torftiga franska frukosten  som bara består av en liten bit baguette och kaffe.

Åker till Marais. Sätter oss på La Tartine på Rue de Rivoli, ett av mina stamkaféer. Sedan promenerar vi runt i Marais. På Place des Vosges är gräsmattan fylld av soldyrkande parisare och för dem som föredrar skugga finns det gott om bänkar under platanerna. Det är säkert 25 grader varmt nu vid 13-tiden. Place des Vosges är en av Paris vackraste platser med sina 1600-talsbyggnader  med sina roströda fasader. Visst är parisarna stressade men de kan också njuta eller i varje fall en del av dem kan det. Studenter som slöläser ur en kursbok och en och annan som tagit med sig en sandwich och lunchar med den utslängd på gräsmattan.

Vi promenerar vidare i området. Vi går runt Bastiljen och så in på smågatorna igen i Marais. Tänk alla dessa små affärer och i detta kvarter finns så många gallerier och läckra inredningsaffärer. Allt lockar. Helst vill vi gå in i varje butik eller galleri och fyllas av intryck. Men vi går gärna också gata upp och gata ner och trängs på de smala trottoarerna.

Vi blir förstås hungriga och framåt halv två hittar vi till vårt gemensamma stamlokus Le Loir dans la Théière på Rue des Rosiers mitt i den klassiska judiska delen av Marais. Här vimlar det av ortodoxa judar med svarta hattar och långt skägg. De är så vanliga i gatubilden att ingen tänker på att de sticker ut så tydligt. Inne på Le Loir dans la Théière finns de inte. Det här är ingen kosherrestaurant utan en typiskt Maraistrendig lokal. Slitna stolar och träbord som vinglar på sina skeva ben. Men i ett hörn sitter en TV-kändis och äter så då gör dottern och jag detsamma.

Snart är det dags att ta métron tillbaka till Montmartre och packa väskan för återtåg via regionaltåget ut mot flygplatsen. Intensivt och roligt. Paris på 24 timmar gör starka avtryck i själen och i minnet.