Okategoriserat

De regionala valens första omgång presenterar en stor segrare, socialistpartiet. I landet som helhet har partiet fått 29.5 procent av avgivna röster. Högermajoriteten, UMP, uppnådde knappt 27 procent vilket är den historiskt lägsta siffran som den demokratiska högern uppnått i något val sedan President de Gaulles införande av femte republiken 1958. Dystert är också att inget regionalt val har haft så låga siffror vad gäller valdeltagandet, cirka 47 procent.

Uppenbarligen har röstviljan hos högerväljarna varit mycket låg, förmodligen lägre än bland vänsterväljarna. Uppenbarligen har UMP tappat en del av de högerextrema väljare som 2007 i presidentvalet röstat på Sarkozy men nu valt att återvända till Nationella Fronten. Detta parti uppnår 12 procent i den första valomgången.

Inför andra valomgången nästa söndag kommer nu de gröna med 12 procent i genomsnitt över landet och så högt som 16 i Parisregionen gå ihop med socialisterna. Förmodligen kommer också kommunisterna att stödja socialisterna och det gör också det lilla mittenpartiet MoDem.

På högersidan kommer UMP att få svårt att värja sig mot den tunga centervänsterkoalition som nu formas inför valet nästa söndag. De kommer inte att få stöd av Nationella Fronten. Det förklarade Marine Le Pen i TV ikväll. Och UMP vill inte heller samverka med detta högerextrema parti. Deras situation är alltså kritisk och det märktes också i de första kommentarerna i TV nu på kvällen. Högerns representanter griper efter svaga bortförklaringar som lågt valdeltagande och att vänstern är osams inbördes. Inget tyder på att högern kan välta förväntade röda segrar i hela landet i de avgörande regionala valen nästa söndag.

Jag star tillsammans med min dotter och vantar pa bussen utanfor det stora musiekomplexet vid Golden gate-parken i San Fransisco. Tva aldre fransyskor dyker upp. Det lyser kultur ur bade ogon och kropp pa dem och den ena har till och med kvar den lilla klisterlappen pa jackan dar det framgar att hon betalat intrade pa ett av museerna.

Ett samtal utspinner sig sedan den ena av damerna upptackt att dottern och jag ar fransktalande. Jag prickar av fransk kulturdams reaktioner pa Kalifornien.

Det ar inte sant att fransk kulturdam ar sa chauvinistisk som manga svenskar sager. ”Amerikanarna ar fantastiska pa service och tillmotesgaende,” forklarar hon. Det ar hela tiden damen med klisterlappen som talar. Den andra star nagra steg bakom. ”I Frankrike ar vi zero”, sager hon och gor en ring av tumme och pekfinger.

Kulturdamen med klisterlappen fortsatter: ”Amerikanarna ar mycket trevligare an fransmannen. Hennes attack pa sina landsman ar sa stark att jag kanner mig forpliktigad att intervenera till franska folkets forsvar. ”Det har anda blivit battre”, forsoker jag men utan att fa nagot patagligt stod.

”Det ar manga hemlosa pa gatorna” fortsatter hon. I Frankrike har vi en fin valfardspolitik som vi inte alltid uppskattar sa mycket som vi borde”. Nu kom det anda till slut en snyting mot USA och den var inte svar att forutse. Hon namner hotellets namn dar de bor och min dotter som lever  i San Fransisco forklarar senare for mig att damerna hamnat i det absolut fattigaste omradet i hela San Fransisco.

Damen med klisterlappen hinner ocksa tydliggora att hon ar europe innan vi skiljs inne i bussen. Hon valdigt nojd over att ha fatt lufta sina uppfattningar om skillnaden mellan Frankrike och USA.

Tank vad vi behover vara klicheer for att tolka varlden. Vem skulle kunna skilja denna fransyska fran en svenska i samma situation? Skepsis mot amerikansk kapitalism och varnandet om var valfard. Och sa bilden av den standigt leende amerikanen. Vad sager amerikanarna om oss? ”Ni i Europa med era krokiga gator”

Brice Hortefeux ar Frankrikes inrikesminister och president Nicolas Sarkozys baste van. Han noterar att brott begangna av barn under 13 ar har okat patagligt under det senaste aret.

Alla delar inrikesministerns bekymmer over detta. Anda finns det anledning till tva reflektioner:

Nar hogerns representanter talar om kriminalitet tenderar de ofta att peka pa utpekade grupper som bar sig illa at. Problemet ar de unga, brottsbenagna narkomaner och sa vidare.

Losningen ar alltid eller nastan alltid nagon form av repression. Hortefeux reflekterar enligt Le Monde kring losningar pa problemet med barn som begar brott. Han tycker det vore bra att infora utegangsforbud efter morkrets inbrott mot alla dem som nagon gang begatt en brottslig handling. Barnet far ga ut pa ett villkor: Att han eller hon ar i vuxet sallskap.

Fragan ar om alla vuxna ar lampligt sallskap. Det har inte Hortefeux tankt pa. Och han ska vara tacksam att han inte ar inrikesminister i Sverige. Da skulle en sadan dom kollidera med skolplikten. Sarskilt i Kiruna vintertid. Om inte samtidigt utanforskapet kan minska for arbetslosa vuxna som far folja de brottsdomda barnen till och fran skolan…

Jean Sarkozy var igår inbjuden till France 2:s nyhetssändning kl 20 för att där berätta att han inte ställer upp som ordförande i EPAD, en post som ansvarig för expansionen av  stora delar av näringslivet i det län som ligger runt la Defense väster om Paris. Presidentens 23-årige sons beslut är en angelägenhet för hela Frankrike.

Det förefaller märkligt att detta beslut är så viktigt att det blir den stora nyheten för dagen. Allt hänger emellertid ihop. Alla bedömare är övertygade om att sonens utnämning skulle vara styrd från Elyséepalatset och att sonen nu avsäger sig kandidaturen är för de flesta ett bevis för att pappa presidenten inte vågar utmana både den inhemska opinionen, även inom hans parti, och den internationella. Den ansedda Le Monde har en nyhetsartikel i dag som helt går på konspirationslinjen och tolkar hela denna affär som en räcka taktiska manövrer.

Det är samtidigt uppenbart att sonen Jean, 23 år, dels redan visat prov på politisk begåvning och dels har en hunger för politisk makt och att han genom denna utnämning hade fått goda möjligheter att bygga upp en snabb karriär med sikte på en ministerpost inom ett tiotal år. Vem vet, kanske skulle han även en dag kunna efterträda pappa som president. Denna gång spände pappan och sonen bågen för högt. Det var taktiskt olämpligt att pressa igenom beslutet och sonen vill nu framstå som respektabel, lyssnande och ödmjuk. Lagom till intervjun i TV hade lockarna i nacken fallit bort och han uppträdde  prydligt i slips och glasögon. Förförarmasken hade bytts mot en image av svärmorsdröm.

De olika affärerna som presidenten själv initierat kan komma att störa den bild han samtidigt försöker bygga upp av sig själv som ivrigt engagerad reformator av det franska samhället, till fransmännens tjänst. Affären med sonen har skadat hans image. Det kan komma att gälla Clearstreamaffären också. Domstolen måste döma förre premiärministern Dominique de Villepin till ett kännbart straff, minst villkorlig fängelsedom, för att inte Sarkozys trovärdighet ska naggas ytterligare i kanten. Domen lär komma om några veckor.

Igår kväll var hans närmaste vän och inrikesminister, Brice Hortefeux, också med i ett stort TV-program. Han försökte med möda förklara bort att vissa våldsbrott tvärtom ökat på senare tid och att många människor inte känner sig trygga på gator och torg. Sarkozy lovade särskilt i valrörelsen resultat i kampen mot brottsligheten.  Lägg till det alla bekymmer presidenten har med den ekonomiska politiken som delvis kan skyllas på den internationella krisen men som också regeringen och han själv måste ta ett ansvar för.

Som inrikesminister under Jacques Chiracs sista period som president anklagades Sarkozy för ”mycket snack och lite verkstad”. Det finns tendenser i samma riktning även nu under hans första mandatperiod. Kan han inte ro hem pensionsreformen med hedern i behåll och klarar han inte att lyfta människors köpkraft som han lovat inom ett par år kan han få det hett om öronen inför omvalet som president 2012. Det svänger fort i fransk politik.