Tomas Lindbom

Ikväll höll Emmanuel Macron sitt andra tv-tal på fyra dagar. I torsdags handlade det om att coronakrisen var allvarlig. Han meddelade då att skolorna skulle stängas kommande vecka. Ikväll stängde han i princip hela Frankrike. Ett fåtal yrkesgrupper som inte nationen kan avvara som sjukpersonal, polis och anställda inom dagligvaruhandeln tillåts gå till sina arbeten. Övriga ska stanna hemma. Arbeta på distans eller inte arbeta alls. Barnen är alltså hemma från skolan. Ingen tillåts träffa släktingar och vänner utanför det egna huset eller lägenheten. Inga möten utomhus eller i föreningsliv, på restauranger och kaféer. Det är inte heller tillåtet att umgås i parker och på stränder eller på promenadvägar. Den som bryter mot dessa regler kommer att straffas, antagligen med böter. Målet är att hindra smittspridningen. Sjukhusen klarar inte de toppar som skulle bli följden utan dessa hårda restriktioner.

Ingen nu levande fransmän har upplevt något liknande. ”Det råder krigstillstånd”, förklarade Macron. Han upprepade ordet krig vid ett antal tillfällen för att inskärpa hos fransmännen att det nu verkligen är på blodigt allvar. Hans tal i torsdags fick inte alla fransmän att vakna. Tv-bilder från söndagen med 20 grader i Paris visade hur folk inte alls respekterade myndigheternas krav på att respektera avståndet på en meter mellan två personer. Framförallt ungdomar roade sig i parkerna, satt nära varandra i grupper. Kvällens tal gav ingen pardon. Nu är det krig. Nu måste medborgarna ta alla regler på fullaste allvar.

Macron använde också ordet solidaritet. Han vädjade till medborgarnas ansvar att ställa upp för nationen i en mycket svår tid. Och vad ska då alla fransmän göra när de måste stanna inomhus? ”Läs”, sa Macron. Vilken president eller statsminister i något annat land skulle ha kunnat komma med det förslaget? Knappast Stefan Löfvén i Sverige i alla fall.

Frankrike lär stanna. Sannolikt kommer de flesta fransmän åtminstone den första veckan att respektera presidentens påbud. De har i alla fall hamstrat. Hyllorna i matvaruaffärerna gapar tomma ikväll. Men vad händer sedan? Och hur går det för ekonomin? Macron lovade miljarder euro i statliga stödpengar till företagen och även stöd till de fattiga och ensamma som kan komma i kläm under krisen. Kommer det att fungera? Det är bara att hoppas. Talet var retoriskt lysande. Löftena många och hoppingivande för medborgarna liksom förbuden nästan skrämmande i sin omfattning.

Nu sällar sig Frankrike till länder som Italien och Spanien. Tyskland verkar gå samma väg. Sverige  däremot tror inte på att stänga ner ett helt land. Framtiden, några veckor eller månader bort, lär visa vilken väg som varit den rätta.

Dagens första omgång i det franska kommunalvalet genomfördes under svåra omständigheter. Ingen som gick till valurnorna – och de var i minoritet med ett valdeltagande på cirka 45 procent – kunde undvika att påminnas om coronaviruset. I varje vallokal satt volontärer som skötte valproceduren, ofta i munskydd och med plasthandskar. Alla som röstade fick smörja in händerna i handsprit innan de gick in i vallokalen. Men knappt hälften av fransmännen röstade i alla fall och resultatet innebar stora framgångar för de gröna. Lyon, Bordeaux och Grenoble kan mycket väl få gröna borgmästare. Anne Hidalgo som ställde upp för omval i Paris är visserligen socialist men med grön profil. Allt tyder på att hon också vinner om…

…det blir en andra valomgång. Diskussionen efter den första valomgången och det ökade krismedvetandet i Frankrike kring coronaviruset pekar på att den andra valomgången sannolikt kommer att skjutas upp och kanske på obestämd tid. Kanske kommer till och med hela valet att behöva göras om vid senare tillfälle. Hälsoläget i Frankrike är besvärligt. Restriktionerna är redan omfattande och skärps varje dag. För några dagar sedan meddelade President Macron att samtliga skolor och universitet skulle stängas från och med i morgon måndag och förbli stängda åtminstone fram till påsk. Igår kväll beslöt regeringen att också stänga alla kaféer och restauranger, en rad butiker men även teatrar och biografer. I morgon kan människor handla mat och köpa läkemedel men i stort sett allt annat är stängt. De som kan arbeta hemifrån kommer att göra det. Däremot fungerar fortfarande kollektivtrafiken. I detta läge är det svårt att tro att en andra valomgång kommer att genomföras nu på söndag.

Det är svårt att riktigt värdera resultatet av denna första valomgång med tanke på att den andra valomgången som i de flesta kommuner blir avgörande riskerar  att inte kunna genomföras. Några reflektioner efter den första valomgången är ändå på sin plats. I Paris fick Anne Hidalgo 30 procent följd av Republikanernas Rachida Dati på 22 procent. Macrons kandidat Agnès Buzyn kom först på tredje plats. Det gick bra för de gröna i Lyon, Grenoble och mycket överraskande också i Bordeaux, ett gammalt högerfäste som nu kan få en borgmästare med helt annan politisk inriktning. Nationell samling höll ställningarna. Det ser ljust ut för Louis Aliot, Marine Le Pens förre sambo, i Perpignan. Han leder klart efter söndagens första valomgång. Partiets kandidat i Frejus fick mer än 50 procent och kan redan ikväll se sig själv som stadens borgmästare.

En rad socialister och republikaner som valdes till borgmästare i förra kommunalvalet 2014 sitter kvar. Valet är däremot en besvikelse för La République en Marche! I ock för sig inte så förvånande. Väljarna straffar alltid regeringspartiet i ett mellanval. Men Macron hade förstås hoppats på vissa genombrytningar i några av de större städerna för att få en bättre utgångspunkt för de senatsval som snart följer och där elektorerna väljs av kommunala församlingar. Senaten motsvarar första kammaren i den gamla svenska riksdagen; det vill säga en kammare där ledamöterna utses i indirekta val.

Det är slående att se hur stark oron över coronaviruset är i Frankrike. Samtalet i tv-studion under valvakan handlade nästan mer om coronan än om resultatet i valet. Många beklagade sig också över att valet genomfördes. Det beslut som fattades av Macron i torsdags och som då stöddes av oppositionen ifrågasattes nu av flera partier, bara tre dagar senare. Krismedvetandet har stegrats snabbt i Frankrike.

Borgmästarposten i Paris är åtråvärd. Den som vinner i huvudstadens kommunalval blir alltid föremål för spekulationer om hen också kommer att söka och vinna presidentposten i hela nationen. Visserligen har det bara skett en gång under femte republiken, Jacques Chirac var borgmästare innan han blev president, men frågan ställs alltid. Paris är mer än en huvudstad. Den är hjärtat i Frankrike och därifrån utgår det mesta av makten, både politiskt och ekonomiskt. Striden mellan kandidaterna i årets kommunalval är hård och utgången oviss.

Den sittande borgmästaren Anne Hidalgo valdes för sex år sedan efter att under en tidigare mandatperiod varit biträdande borgmästare. Hon liksom sin företrädare är socialist, en i övrigt närmast utrotningshotad art i den franska politiken efter Francois Hollandes misslyckanden som nationens president 2012-2017. Ändå har hon en relativt stark position i opinionsmätningarna när hon nu ställer upp för omval.  Hon ligger kring 24 procent men har en rad medtävlare som jagar henne tätt efter.

Rachida Dati är den farligaste medtävlaren. Hon är Republikanernas kandidat och justitieminister under åren när Nicolas Sarkozy var president (2007-2012). Dati är född i Frankrike till en marockansk pappa och en algerisk mamma och i en fattig miljö. Fattig är däremot inte intrycket hon ger i dag. Tvärtom visar hon sig gärna i dyra märkeskläder och framträder som en representant för de mondäna parisarna. Hennes politiska hållning är starkt konservativ och hennes retorik skarp och konfrontativ. Hon sägs också vara en av Sarkozys favoriter. Häromdagen uppträdde han på ett valmöte för att stötta Dati i hennes kampanj.

Agnès Buzyn representerar La République en Marche! Denna läkare och tidigare hälsominister i den nuvarande regeringen har svårt att lyfta sina opinionssiffror nu några dagar före första valomgången i kommunalvalet. Allt beror på om hon mellan de två valomgångarna kan göra en allians med någon eller några av de andra kandidaterna men hon lider samtidigt av att Macron och hans regering har så dåligt förtroende i opinionen. Det troliga är att hon och Rachida Dati ingår en allians mellan andra och tredje valomgången för att kunna slå Hidalgo men vem ska då bli borgmästare? De är jämnstarka i mätningarna och båda är starka personligheter. Ingen vill ställa sig i ledet bakom den andra. Anne Hidalgo kan förmodligen räkna med stöd av de grönas kandidat och kanske några andra av vänsterkandidaterna. Möjligen räcker det till att hon slutligen väljs.

Helt kort gäller följande vid valet: De listor som når mer än 10 procent av rösterna i den första valomgången går vidare till en andra valomgång. Bilden från mätningarna i Paris pekar på en stor splittring . Minst tre kandidater lär gå vidare med sina listor; Anne Hidalgo, Rachida Dati och Agnès Buzyn. Till den andra valomgången kommer säkert ett par av de andra kandidaterna att ställa sig bakom någon av dessa tre.

Coronaviruset är en stark orosfaktor kring kommunalvalen i allmänhet. Ikväll, torsdag, kommer Emmanuel Macron att tala till nationen. En fråga handlar om det ens är möjligt att genomföra kommunalvalen. Mätningar pekar på att kring 15 procent av väljarna kommer att avstå från att rösta med hänvisning till coronaviruset. Det är många äldre väljare som känner oro över att utsätta sig för smittorisk när det befinner sig i vallokalen. En del använder säkert viruset som en ursäkt för att slippa gå och rösta. Det sägs gälla en del yngre väljare som alltid röstar i mindre utsträckning än de äldre. Den nya regeln som förbjuder folksamlingar på mer än tusen personer har också hindrat en del möten att genomföras under valkampanjen. Av det skälet finns det personer som förordar att valen skjuts upp. Å andra sidan finns också de som misstänker att regeringen vill skjuta upp valen för att slippa möta väljarnas dom. Det saknas aldrig konfliktämnen i den franska debatten.

Redan på söndag blir det kommunalval i Frankrike. Det rör sig om den första valomgången. De främsta kandidaterna går vidare till en andra valomgång en vecka senare. Det är viktigt för La Répubique en Marche! att skaffa sig en bra position i så många städer som möjligt, särskilt de allra största i landet. Dels visar det på styrka, dels förbereder det för en starkare kampanj inför presidentval och val till nationalförsamlingen 2022. Det ser inte särskilt bra ut för Macrons parti.

Paris är alltid den viktigaste staden i alla val. Paris är samtidigt en stad som missgynnar extrema parti och gynnar de traditionellt stora som Socialistpartiet och Republikanderna, tidigare gaullisterna eller UMP. Det visar sig att det även gäller i år. Macron gick bra i presidentvalet och han har stora supportergrupper i den välutbildade medelklassen i Paris. Trots det har hans kandidat(er) svårt att rycka ifrån. Anne Hidalgo, socialisten som suttit i många år som biträdande borgmästare innan hon i förra kommunalvalet tog över borgmästarfunktionen, leder i mätningarna om än knappt. Paris innerstad är mer röd än man skulle tro. Faktum är att staden styrts från vänster i stort sett hela detta sekel. Men Republikanerna är också starka och lanserar i år Rachida Dati som sin kandidat. Dati var justitieminister under Nicolas Sarkozys regentperiod och är en färgstark och profilerad politiker.

LREM har dessutom problem genom den sexskandal som tvingade Benjamin Griveaux att hoppa av kampanjen för bara några veckor sedan. Han har ersatts av förra hälsoministern Agnès Buzyn som mitt under coronavirusets utbrott lämnade regeringen för att försöka rädda Paris åt sitt och President Macrons parti. Hon ligger i dag på en tredje plats efter Hidalgo och Dati. Det är jämnt mellan dessa tre kandidater men frågan är förstås hur rösterna fördelar sig i en andra valomgång. Vilka av kandidaterna går vidare och hur fördelar då väljarna sina röster? Det är inte alls osannolikt att Republikanernas Dati eller den sittande borgmästaren från Parti Socialiste vinner.

I Lyon ställer Gerard Collomb upp på nytt. Han har länge varit borgmästare i staden, som representant för Socialistpartiet, men under en kort tid inrikesminister i Macrons regering. Nu representerar han LREM och andra mittenpartier och leder i opinionsmätningarna. Men även i detta fall påverkas allt av hur de andra partiernas väljare kommer att rösta i en andra valomgång.

Det är också öppet i Marseille där republikanernas Jean-Claude Gaudin  av åldersskäl låter bli att ställa upp för ännu en mandatperiod. Här är Macrons representant i ett utsatt läge och lär knappast kunna vinna. Så gäller i många av de andra större städerna i landet. Grenoble är mer vänster. Bordeaux har en kandidat som efterträtt den legendariske borgmästaren i staden, Alain Juppé och som hindrar LREM:s kandidat från att vinna. Så ser det ut på många ställen. I Perpignan kan mycket väl Louis Aliot som tidigare varit sambo med Marine Le Pen ta hem spelet.

I coronavirustes spår vet ingen hur stort valdeltagandet blir. Det kan också påverka utgången. Vi går mot ett kommunalval som blir spännande och ovisst på många platser

Kanske är det en ödets ironi; när pensionsreformen kör fast i nationalförsamlingen och regeringen ser sig tvungen att driva igenom förslaget via dekret så riktar människor all uppmärksamhet på coronaviruset President Emmanuel Macron låter sin premiärminister sköta pensionerna och tar själv ledningen över arbetet att stoppa sprideningen av det virus som nu oroar stora delar av världens befolkning.

Enligt tidningsuppgifter steg igår måndag antalet officiellt smittade från 130 till 191 på en dag. Tolv regioner är påverkade i meningen att minst tio är smittade. Det kan tyckas vara låga siffror men allt tyder på att siffran ökar stadigt. Som i Sverige konstaterar myndigheterna att antalet smittade sannolikt är betydligt fler. Många lever med smittan utan att den visar synliga tecken.

Franska folket oroar sig för sig och sin familj enligt en färsk undersökning, 61 procent. I grunden är också fransmännen djupt misstrogna mot den politiska ledningen. Sannolikt påverkas den höga siffran av detta faktum.

President Macron och regeringen gör sitt bästa för att visa engagemang i frågan och handlingskraft för att begränsa spridningen. I varje fall är det deras ambition. Många bedömare menar att de åtgärder som vidtas inte följer en klar och konsekvent linje. I förra veckan lät myndigheterna 6 000 Juventussupportrar ta sig till matchen i Champions League mot Lyon, i Lyon. Det sägs i efterhand att delar av supporterskaran kom ifrån det särskilda drabbade området kring staden Milano.

Nu har myndigheterna å andra sidan vidtagit en rad drastiska åtgärder. Paris är inte bland de mest utsatta områdena för smitta men så sent som i förrgår stängdes Louvren för alla besökare. Regeringen har däremot ingen tanke på att stänga metrotrafiken. Parisarna har ju ändå levt utan metro under en stor del av vintern på grund av strejker så de borde vara vana vid att ta sig fram på elcyklar och till fots. Vissa skolor har stängts men det är till följd av lokala beslut.

Regeringen har också infört regler om att förbjuda folksamlingar inomhus på mer än 5 000 personer. Det har retat upp fackliga ledare som vill organisera motståndet mot att regeringen driver igenom pensionsreformen genom dekret, paragrafen 39:4 i konstitutionen. CGT:s ledare Philippe Martinez ser beslutet om att begränsa rätten till att samlas i stora grupper som ett försök att hindra yttrandefriheten.

Intrycket är att den franska regeringen och dess myndigheter går längre i sina restriktioner än många andra europeiska länder som till exempel Sverige. Närheten till Italien kan vara en förklaring. De båda länderna gränsar till varandra. Det är inte långt från de svårt smittade områdena i norra Italien och till gränsen vid Ventimiglia.

Frankrike är i dag ett av de länder som tydligast säger att landet befinner sig under hot och kallar det för en nationell epidemi Den politiska ledningen är angelägen om att inte få kritik för att mörklägga situationen. Hittills har den heller inte fått sådan kritik i nämnvärd grad. Ökad transparens kanske också kan minska oron men som konstaterat är två av tre fransmän i dag oroliga för sin och familjens hälsa. Många har också bunkrat varor för att kunna klara sig i ett läge där de tvingas till ofrivillig isolering i hemmen.