Close
Enter your
text here
Posts By :

Tomas Lindbom

Woerthgate
 Woerthgate 150 150 Tomas Lindbom
By:

Det som började som en liten pikant pinsamhet i relationen mellan en ministers hustru och en åldrad mångmiljardär har utvecklats till en politisk affär med kopplingar ända till Elyséepalatset. Den minnesgode eller den historiskt bevandrade gör hänsyftningar till Watergateaffären i USA på 1970-talet.

Franska politiska affärer är sällan enkla och handlar till skillnad från de engelska mindre om sex och mer om pengar. Denna affär går i korthet ut på följande:  Florence Woerth, hustrun till tidigare budgetministern Eric Woerth – numera ansvarig för årets knepigaste inrikespolitiska fråga, nämligen pensionsreformen – har under flera år skött placeringarna av Liliane Bettencourts förmögenhet. Denna kvinna har levt ett glatt liv och det visar sig att hon strött en del av sina 18 miljarder på en (1 ?)  charmerande herre men också givit kampanjbidrag till Sarkozys valrörelse 2007. Summan var enligt uppgifter som nu verkar rätt trovärdiga 150 000 €. Det är långt över den summa på 7 500 € som en privatperson enligt lag kan ge till politiska partier. Pengarna lämnades över i form av kontanter i kuvert och det lär ha skett i samband med att Sarkozy träffade Lilian Bettencourt i hennes hem. Till yttermera visso: Den person som före valet skötte ekonomin i UMP – Sarkozys parti – och tagit emot dessa illegala partibidrag i sedlar var ingen mindre än Eric Woerth.

Historiens politiska koppling stannar inte där. Efter valsegern 2007 blir Eric Woerth budgetminister i regeringen. Som sådan driver han igenom förslaget från Sarkozy att sätta en spärr för marginalskatter så att rika i landet inte ska lockas att placera pengar utomlands om skattetrycket blir för hårt. Kan hennes ekonomiska stöd till Sarkozy och hans valkassa vara ett sätt att bidra till att landet får lindrigare skattelagar och visst kände hon redan under valrörelsen till Sarkozys förslag i frågan. Skattereformen hindrade inte heller Bettencourt från att ägna sig åt skatteflykt. Den som spelade en roll i det avseendet var alltså Florence Woerth.

Florence Woerth har avgått i sin roll som rådgivare åt Liliane Bettencourt. Eric Woerth blir för varje dag en allt större belastning för regeringen och för Sarkozy. Många inom majoritetspartiet hoppas fortfarande på att han och Sarkozy kan klamra sig fast fram till den 14 juli när politiken brukar ta sommarledigt. Så lär det gå även denna gång – det återstår bara en vecka – men läget har förvärrats. Nya uppgifter kommer fram nästan varje dag och Eric Woerth har blivit en belastning för den politiska ledningen i landet.

Eric Woerth själv och många av hans politiska vänner lägger i vanlig ordning all skuld på media och mycket skuld på oppositionen. Den taktiken blir allt mindre  trovärdig för varje graverande uppgift som presenteras i denna affär.

Oppositionen leker med det skadskjutna djuret och hoppas på en långdragen process där Woerth inte avgår för att avslöjandena och kommentarerna runtomkring honom  långsamt ska gröpa ur det sista av förtroende som franska folket har för sin president. Sarkozys popularitet har nu sjunkit till strax över 20 procent. Denna affär lär inte stärka hans aktier.

Paris dansar och ler – ännu mer
 Paris dansar och ler – ännu mer 150 150 Tomas Lindbom
By:

Paris borgmästare Bertrand Delanouë är känd för att driva på utvecklingen mot ett grönare och mänskligare Paris. Fortfarande är staden ett helvete med sina bilar som smutsar ner, för oväsen och blockerar framkomligheten men mycket håller på att hända. Cyklisterna har sedan länge fått mer plats i stan men nu ger sig Delanouë också på bilarnas närmast totalitära anspråk på kajerna utefter floden Seine. Hittills har fotgängarna och flanörerna fått maka på sig för bilisterna och den som vill promenera utefter kajerna får räkna med ljudligt sällskap från bilar i 70-80 km:s hastighet alldeles inpå sig. Men nu ska det bli ändring på det, vill borgmästaren som på tisdag inför kommunstyrelsen i Paris lägger ett nytt radikalt förslag kring stadens utseende. (Se text och bilder i www.liberation.fr)

Kajerna på båda sidor av Seine kommer att stängas av för biltrafik på flera ställen. Mellan Musée d´Orsay och Almabron på vänstra stranden blir det promenadväg. Där byggs, om stadens styrelse följer borgmästarens förslag, en stor trappa ner mot floden och på sommarkvällarna kommer det att visas film då en stor skärm kommer att byggas på en ponton ute i floden. Här öppnas också kaféer och rikligt med sittplatser.

Vid Invalides byggs flera små konstgjorda öar upp, tänkta för fritidssysselsättningar och vid Hôtel de ville byggs ett flytande kafé ute på floden. Här kommer också att ligga en blomstermarknad och en botanisk trädgård. På vissa sträckor utefter Seine kommer hinder i vägen att försvåra för bilarna att köra över en viss hastighet.

Förslaget är inte okontroversiellt. Högern i Paris ställer sig tveksam. Dess ledamöter i stadsstyrelserna vill i allmänhet gå långsammare fram och värnar mer om bilisterna. Det finns också starka lobbygrupper inom transportvärlden som oroas över att stan blir viktigare för fotgängarna än för lastbilsförare, taxi och vanliga medborgare som anser det vara en rättighet att kunna ta bilen inom stan till och från arbetet och till och från krogen på kvällen.

Bertrand Delanouë driver sin linje hårt. Han har också fått stöd av majoriteten parisare. En stor del av den parisiska medelklassen, de så kallade ´bobo´eller bourgeois bohème, stöder honom och socialisterna eller de gröna. Det är människor som anammat en modernare livsföring där ekologiskt tänkande ingår. De gillar ett grönt Paris och kommer säkert att med röstsedeln vid nästa val tacka Delanouë och vänstern för den här  typen av reformer.

Regeringen i bekymmer
 Regeringen i bekymmer 150 150 Tomas Lindbom
By:

Den franska regeringen har bekymmer under de sista skälvande veckorna före sommaruppehållet och välbehövlig semester för både ministrar och opposition. Det har stormat i ett par veckor kring tidigare budgetministern Eric Woerth och igår avgick två ministrar för utnyttjande av statliga medel för privat konsumtion.

I flera veckor har Eric Woerths trovärdighet ifrågasatts. Det är han som ska leda pensionsreformen i mål i ett politiskt läge där majoriteten fransmän är emot förslaget och både fack och opposition agerar för att på alla sätt stoppa lagförslaget. Tidigare var Woerth budgetminister och under den tiden visar det sig att hans fru, i sin roll som ekonomisk rådgivare, varit kopplad till de tvivelaktiga skatteplaneringsaffärer som en av landets rikaste, Liliane Bettencourt, genomfört för att minska sin skatt. Det är inte alls uppenbart att någon av makarna Woerth gjort något brottsligt men Eric Woerths indirekta koppling till Liliane Bettencourts skatteffärer räcker för att göra honom ifrågasatt som minister. Pensionsreformen är redan utan denna affär svår att få igenom i parlamentet. Allt var upplagt för att det skulle bli ännu svårare.

De två ministrar som avgick igår kan ses som ett försök av Nicolas Sarkozy att få medias uppmärksamhet på andra affärer som i sig är graverande men ändå rör personer med mindre framträdande positioner i regeringen. Eller också är dessa avgångar ännu ett exempel på presidentens och hans regerings problem för närvarande. Pierre Moscovici, en av de ledande socialisterna i parlamentet, hävdar i morse i flera intervjuer i fransk radio att regeringen står på randen till sammanbrott och att det vore rimligt att parlamentet fick ta ställning i en förtroendeomröstning.

Förmodligen räddas regeringen nu av gongongen som slår i samband med nationaldagen den 14 juli. Därefter sänker sig en matt sommarstiltje över Paris och både politiker och journalister ägnar sig mer åt att löga sig vid stränderna vid Medelhavet eller glida omkring i lyxiga yachter med paraplydrinkar i händerna. Först mot slutet av augusti kommer de tillbaka och i höst ska pensionsfrågan äntligen avgöras. Då lär Woerthaffären och ministeravgångarna vara dunkla minnen som likt ånga stigit skyn och glidit bort i fjärran.

En bra guide om Paris
 En bra guide om Paris 150 150 Tomas Lindbom
By:

Har upptäckt www.yelp.fr, en San Fransisco-baserad sajt som nu också finns i Paris. Den är helt användarorienterad och ger information om allt i Paris, från banker till nattklubbar. Företagen kan presentera sig men tyngdpunkten ligger på användarnas betyg och kommentarer. Melissa tipsar om sin favoritskräddare. Dominique ger sina intryck från en natt i Marais. Lätt att söka i och massor av information som ständigt förnyas. Bättre än alla guideböcker som är ålderdomliga redan när de lämnar tryckeriet.

När du vill njuta…
 När du vill njuta… 150 150 Tomas Lindbom
By:

En fransyska sa en gång till mig att staden Paris frestar dig varje minut du är vaken. Alla dina sinnen påverkas av röster, blickar och dofter.  Det är sant.

Överallt i Paris möter dig det sinnliga men mest av matdelikatesser finner du nog i området mellan Operan och Concord . Vid Madeleineplatsen ligger Fauchon och Hédiard. Båda är som tempel för det gastronomiska. Här köper du allt från exotiska frukter, gåslever till exklusiv choklad. Hédiard är mest känd för sina pâtes de fruit. Fauchon har också en mycket bra vinkällare.

Från Place de la Madeleine är det inte långt till Tuilerierna, den park som var den kungliga slottsparken innan kungafamiljen flyttade till Versailles på 1600-talet och där Louvren och flera andra muséer ligger. I detta kvarter på Rue de Rivoli ligger för övrigt Svenska klubbens lokaler med en strålande utsikt över Tuilerieträdgården.

Runt hörnet från Svenska klubben, på Rue Cambon, ligger den nyaste och hippaste chokladbutiken i Paris, Hermé, inte att förväxla med Hermès. Inne i butiken som är påfallande liten möter dig exklusiv choklad men framförallt de så populära macarons som är ett slags kaka – lite seg i konsistensen – i en mängd smaker och i alla kulörer. Dottern introducerar mig i affären och hon köper fyra olika sorter av dessa macarons. Vi går till ett café på en liten tvärgata och äter i smyg medan vi tar en kaffe. Jag smakar en arabesque som består av smakerna aprikos och pistache. Helt ljuvlig! Omedelbart min favorit. Dottern har valt en med choklad som hon låter mig smaka en bit av. Också gott men choklad vet man ju hur det smakar… Jag gör en koppling till Proust och om att för sitt inre minnas de sinnliga upplevelser man haft. Jag kan uppleva en chokladmacaron utan att behöva smaka den, bara genom att minnas… Påstår jag.

Vi provar också en macaron med cassis och ska just dela den sista, i pistache, när dottern diskret gör mig uppmärksam på en fotomodellsmal kvinna med långt blont hår. ”Det är filosofen Bernard-Henri Lévy sambo,” säger hon. Bernard-Henri Lévy är Frankrikes mest kända filosof, därmed inte  sagt att han är den främste men säkert den rikaste. Han sitter ofta i TV och kastar med sin hårman och poserar i en vit exklusiv skjorta. Jag ser hans sambo bakifrån och undrar om hon är 23 år. ”Hon är 60”, säger dottern och när kvinnan vänder sig om kan jag se det. Hon står där med en väninna och väntar. Nu kommer en svart limousine med chaufför i elegant och färggrann väst. Han stannar framför oss och de båda kvinnorna stiger in i baksätet. Dagens shoppingtur lär vara över  för väninnorna och nu tror vi att färden går tillbaka hem till paret Lévis magnifika våning i Saint Germain.

Vi delar på vår sista macaron, den med pistache, betalar och promenerar i väg. Ner mot tunnelbanan. Där lär vi inte möta någon berömdhet. I Paris åker även filosofer och deras partners limousine.