Tomas Lindbom

Igår kväll satte sig minst 20 miljoner fransmän vid teveapparaterna. Nu skulle det avgöras. Duellen mellan President Nicolas Sarkozy och utmanaren Francois Hollande. Tevekanalerna hade själva skapat en spänning kring mötet som i deras dramaturgi utmålades som direkt avgörande för utgången av presidentvalet på söndag. Torra, sakliga forskare har kunnat konstatera att slutdueller i teve aldrig kastat om styrkeförhållandena mellan kandidaterna, knappt ens ändrat mer än en decimal i de siffermätningar som gjorts före och efter debatterna. Igår kväll blev det en hetsig och spännande kraftmätning men… den lär inte heller denna gång förändra styrkebalansen.

Nicolas Sarkozy är alltid på offensiven. Hans temperament är sådant. Han attackerar, han insinuerar, han utmanar och är fräck. Han vinklar som en sensationsjournalist. Han är oberäknelig eftersom han sällan håller en fast kurs över en längre tid. Men han är en fighter och en förförare av gigantiska mått. Lyssna till Sarkozy och du kan väldigt lätt bli övertygad om hans förträfflighet, hans förmåga att lösa alla problem.

Francois Hollande är motsatsen. Han talar långsamt, lite hackande. Han övertygar mer med sin framtoning som klok farbror. Han är egentligen retsam, sticker hela tiden motståndare med lilla nålen på obehagliga ställen på kroppen. Han är inte så vänlig som man kan tro. Du blir heller inte riktigt berörd av vad han säger men i sin lätt gråmelerade personlighet anar betraktaren att han nog har rätt och att han är en sansad man som vi andra bör kunna överlämna våra liv till.

Sarkozy och hans stab lät i förväg meddela att nu skulle alla korten på bordet. Presidenten skulle berätta sanningen om sina fem år vid makten och om Hollandes fallfärdiga förslag. Utmanarens program skulle falla i bitar under duellens gång. En vital och engagerad Sarkozy skulle i stort sett förinta sin utmanare.

Det blev inte så. Det är bara att imponeras av Hollande och hans stab. Deras förberedelser för att möta Sarkozy med rätt taktik lyckades till hundra procent. Hans strategi under hela debatten var att hacka sönder alla försök från Sarkozys sida att med målande beskrivningar, försmädliga kommentarer och andra retoriska grepp söka lyssnarens och tittarens bifall och stöd. Hollande avbröt mer än Sarkozy. Ömsom hackade han med sitt spett och ömsom stack han med sin lilla nål. Varje gång Sarkozy försökte tänja på sanningen om hans egna insatser under mandatperioden eller försökte nagla fast motståndaren med hjälp av en lögn eller halvsanning var Hollande direkt framme med en invändning och med motstånd.

Mot slutet av den närmare tre timmar långa duellen – utan paus – verkade faktiskt den sittande presidenten något stukad för att inte säga förtvivlad. Han kom ingen vart. Det var som om Barcelona spelat en match mot Milan och haft 70 procent av spelet men mött ett försvar som trasat sönder alla anfall med Messi och Xavi och så i 89:e minuten förlorat med 1-0 på en kontring. Sarkozy orkade inte riktigt hålla masken hela tiden. Det blev några oförskämdheter som ”du din lilla lögnare”. Kommentarer som Hollande tog väl vara på och vände till sin fördel.  ”Se hur Sarkozy talar till mig. Sådan är han…”

I sak gav debatten inte mycket nytt. Det växlades hårda ord och debatten innehöll såväl principiella uttalanden som konkreta sakpåståenden. De flesta väljare vet att Sarkozy inte är orsaken till allt negativt som kommer i krisens spår. De vet också att Hollande vid makten inte kommer att ändra särskilt mycket. Det politiska utrymmet för en vänsterpresident i ett liberalt Europa är ändå väldigt begränsat. Men franska folket verkar ha bestämt sig. Det räcker med fem år med Sarkozy. Han har egenskaper som gör honom så illa omtyckt bland stora grupper i samhället. Han må ha gjort en del bra och varit oskyldig till många av de svårigheter som människor lever under. Det hjälper inte. Manegen krattas nu för skifte på presidentposten. Det är svårt att tro att Hollande skulle förlora när rösterna räknas på söndag.

Duellen var Sarkozys sista chans att vända ett väntat nederlag till seger. Nu blev det oavgjort eller en liten seger för Hollande. Sarkozy åkte hem nästan omedelbart efter konfrontationen med sin motståndare. Hollande dröjde sig kvar och svarade på journalisters frågor med ett leende på läpparna.

Nu är det 1 maj. I Paris har morgonen varit grå men nu tittar solen fram. Det ska bli en hyggligt fin eftermiddag i huvudstaden och det krävs nästan med tanke på alla utomhusaktiviteter som ska genomföras innan kvällsmörkret lägger sig vid 21-tiden. En blandning av höger och vänster. Alla tycks vilja marschera den 1 maj och ingen har ensamrätt på begreppet arbetets eller arbetarnas dag.

Jag var vid Palais Royal framför ingången till Louvren för en knapp timme sedan. Då samlades Le Pens anhängare för ett demonstrationståg mot Operan. Klockan 12 talar Marine Le Pen och meddelar hur hon ställer sig till kampen mellan Hollande och Sarkozy i den andra valomgången på söndag.

Vid Trocaderoplatsen invid Eiffeltornet talar Nicolas Sarkozy klockan 14. Han har lovat ett tal om det verkliga arbetet. Uppenbarligen är inte arbetslösa och de som går på bidrag välkomna. Hans uttalande om ”det verkliga arbetet” har väckt mycket ont blod och ingen har väl heller förstått vad han menat. Utom en sak: Sarkozy har en besynnerlig förmåga att alltid klyva landet i olika delar och döma ut respektive hylla olika samhälls- eller yrkesgrupper.

Senare i eftermiddag demonstrerar de fackliga organisationerna. En del socialistpolitiker men framförallt ledningen för Front de gauche med Jean-Luc Mélanchon kommer att gå i slutet av tåget.

De politiska ledarna går alltså inte i början av tåget, är det sagt. Denna demonstration är facklig och inte politisk. Det är viktigt i Frankrike att inte blanda ihop de fackliga med vänsterpartierna. Dock har i denna valrörelse CGT:s ledare Bernard Thibault förklarat att han stödjer Hollande i den andra valomgången.

Paris är stort men risken finns för sammandrabbningar. Le Pens anhängare har bussats från hela Frankrike och frågan är vad en del av dem gör efter det att Marine Le Pen slutat tala kl 13. Jag satt på ett kafé vid Palais Royal och studerade anhängarna när de förberedde sig för demonstationen med en kaffe. De flesta var prydliga farbröder och tanter från Frankrikes alla hörn, jag gissar den tysta majoriteten. Insprängda bland dessa fanns också en och annan yngre man med snaggat hår och skinnjacka, men…. man får inte vara fördomsfull. Det rörde sig säkert om snälla småbarnspappor.

I alla händelser är polisbevakningen stor och mäktig, som alltid i Paris vid demonstrationer. Det finns poliser i den här stan. De lär klara även tre jättedemonstrationer under en och samma dag. Må solen lysa och göra människorna glada i Paris och låt oss slippa tumult. Låt också solen lysa över Francois Hollande som väljer att tala i en mindre stad utanför Parisregionen. Han gör inget av  1 maj. Fortsätter att uppträda som kandidaten som vill samla hela folket. Särintressena får Sarkozy stå för, lär han tänka rent taktiskt.

Frankrike häpnar över den högervridning av Nicolas Sarkozys kampanj som skett särskilt efter söndagens första valomgång. Han skyr nu inga medel för att vinna så många som möjligt av Le Pens väljare (18 procent i söndagens val) genom en aggressiv retorik riktad mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Dagens mätning från BVA, ett av opinionsinstituten, visar att det är fel taktik. Han har tappat 1.5 procent sedan slutet av förra veckan i detta instituts mätning och ligger generellt i de olika mätningarna kvar på siffran 46 procent.

I förrgår kväll demonstrerade poliser på Champs Elysées och blockerade avenyn vid 22-tiden med sina bilar. Anledningen var en protest mot en kollega som skjutit en brottsling till döds i en förort norr om Paris. Brottslingen verkar ha blivit skjuten i ryggen under flykt men det uppfattades av demonstranterna på Champs Elysées som ett skott av polisen i nödvärn. Denne polis häktades och det i sin tur framkallade hans kollegors vrede.

Nicolas Sarkozy har passat på att plocka poäng på denna affär genom att i försåtliga ord lägga skulden på brottslingen. Han har setts på tevebilder skaka hand med poliser som försvarat sin skjutande kollega. Presidenten gör allt för att framstå som polisernas vän och lägger därmed en uppenbar skuld på åklagarna som häktat polismannen i fråga.

I den högervridning av debatten som nu pågår vågar inte heller Francois Hollande tala klarspråk utan betonar polisernas hårda arbete men han tillägger att den juridiska processen måste respekteras. Hollande är mer angelägen om att vinna Le Pens väljare i den andra valomgången än att konsekvent ta avstånd från den uppenbara hets som nu drivs mot förorterna, mot invandrarna och mot brottslingar som i detta enskilda fall kan ha blivit utsatt för oprovocerat polisvåld.

Det ska sägas klart att den högervridning som pågår i debatten drivs fram av Sarkozy, inte av Hollande. Hans olika utspel de senaste dagarna redigeras av hans speciella rådgivare i Elyséepalatset, Patrick Buisson. Buisson har ett förflutet som journalist i bland annat tidningen Minute som står Nationella fronten nära. Han har fram till sekelskiftet funnits inom extremhögern men har sedan 2005 knutits till Sarkozy som rådgivare. Han har uppenbarligen i dag presidentens öra i frågor om invandring och kampen mot brottsligheten. Det sägs att han ger Sarkozy alla nya uppslag till utspel som att attackera Hollande för att vilja införa rösträtt för utlänningar i kommunala val.

Som jag skrivit i tidigare blogginlägg kan mycket av Sarkozys utspel kopplas till retorik och saknar grund i konkreta förslag. När det gäller deras program för invandringspolitiken  skiljer sig de båda kandidaterna inte så mycket från varandra. Men Sakozys retorik är helt annorlunda, brutalare och han tillsammans med Marine Le Pen påverkar den allmänna opinionen i en farlig riktning. Hur kommer nästa president, Hollande eller Sarkozy, att kunna mildra en alltmer upphetsad stämning i landet mot invandrare och mot människor med invandrarbakgrund i de problematiska förorterna?

UMP-politiker som ligger närmare mitten har i dag problem med Sarkozys hårda linje i valrörelsen. Vid förlust den 6 maj kommer han att garanterat se en hel del av sina moderata sympatisörer i partitioppen söka sig mot andra konstellationer. Marine Le Pen har förutspått ett sönderfall av UMP och det finns all anledning att på den punkten dela hennes profetia. Sarkozy för i  denna valrörelsen en linje som verkligen förvånar. Han lämnar mitten åt sitt öde, nästan kastar centerkandidaten Francois Bayrous väljare i famnen på Hollande. Den senaste opinionsmätningen från Ifop – ett annat institut –  visar att Francois Hollande stärker sin ställning bland Bayrous väljare med någon procent och – detta är verkligen anmärkningsvärt – med flera procent hos Marine Le Pens väljare. Sarkozys konstanta attacker mot invandrarna gör honom ändå mindre attraktiv bland Le Pens anhängare.

Sarkozy uppfattas som en förlorare i alla läger. Yttersta högern anar att bytet är skadskjutet och vill inte stödja honom utan snarare se honom besegrad och i parlamentsvalet i juni stärka Nationella frontens ställning gentemot UMP. Mittenväljarna känner inte heller någon större lockelse att strömma till honom med tanke på innehållet i hans valrörelse.

Igår kväll utfrågades de båda kandidaterna, var och en för sig, i ett stort politiskt program i den statliga tevekanalen France 2. Hollande framträdde som den samlande statsmannen. Sarkozy var den stridslystne utmanaren. En märklig upplevelse med så ombytta roller. Sarkozy slogs för sitt politiska liv men han gjorde det ur underläge. Det mesta tyder nu på att utformningen av hans valrörelse gör hans möjlighet att vända nederlag till seger än mindre.

Det är lätt att bli cynisk när man tittar på de två huvudkandidaternas program och jämför. De stora ideologiska skillnaderna krymper när verkligheten tränger sig på. Det franska presidentvalet blir allt mindre en kamp mellan ideologier, mellan olika program utan alltmer en fråga om image och trovärdighet. Orden följs nämligen inte av handling när det gäller Sarkozy och Hollande.

En undersökning gjord av näringslivet visar nu att Sarkozys valprogram är underfinansierat med cirka 11.5 miljarder euro mot Hollandes drygt 12 miljarder euro. Det kostar att lova franska folket lättnader i beskattningen eller nya reformer. Båda är lika goda kålsupare. Hollande är enligt undersökningen mindre trovärdig i att kunna minska statsskulden. Han räknar med en tillväxt som få bedömare tror är rimlig. Sarkozy lovar 24 000 nya fängelseplatser vilket inte ryms i hans budget och inte heller ökning av löner för vissa statsanställda och utbetalning av avgångsvederlag för de offentliganställda som sägs upp.

Skillnaderna mellan kandidaterna ligger mest på det retoriska planet. Båda vill avskaffa budgetunderskottet under mandatperioden. Hollande vill skärpa kampen mot brottsligheten och rekrytera fler poliser men talar mindre om det. Han är i sak i stort överens med regeringen om invandringspolitiken. Likaså kring energipolitiken trots samarbetet med de gröna i det kommande parlamentsvalet. Hollandes föreslagna skattereform är visserligen mer inriktad på lättnader för lägre inkomstgrupper. Samtidigt kommer Sarkozy sannolikt att omedelbart öka skatterna om han blir omvald och denna gång kommer de välbetalda grupperna knappast att skonas. Hans ton är hård och oförsonlig mot invandrarna i den andra valomgången men hans attack mot sin motståndare når i sak sällan längre än till kritik av Hollandes förslag om rösträtt för utlänningar i kommunala val.

Valet handlar som sagt främst om image och trovärdighet. Det borde också handla om vem som bäst  kan hålla den yttersta högern stången under de kommande åren. Francois Hollande med den samlade vänstern bakom sig kommer rimligen att vara mindre frestad att ingå överenskommelser i invandrarfrågan som helt passar Marine Le Pen och hennes parti. Men alltför säker ska man inte vara. Le Pen har en annan del av sitt program som ligger närmare vänstern. I hennes kritik mot finansvärlden konkurrerar hon mer med socialisterna än med den klassiska högern.

Nu är det tio dagar kvar till den andra valomgången. Ännu har inget hänt i opinionen. Gårdagens undersökning som mätt väljarsympatierna under måndagen och tisdagen visar på stabilitet kring 54-46 i Hollandes favör.