Inrikesministern populärast hos franska folket

• oktober 10, 2012
• Tomas Lindbom
• no comments

Manuel Valls heter han, Frankrikes inrikesminister som nu också i undersökningarna visar sig vara regeringens trumfkort. Ung, vital och tuff. Han sätter hårt mot hårt mot brottsligar och slänger ut romer. Utan att be om ursäkt.

Den franska regeringen och president Francois Hollande går kräftgång i opinionen. Hollande ligger nu på 41 procent i popularitet mot 54 i juli månad. Lika illa är det för premiärministern. Han har också sjunkit med 13 procent under samma period, men från en högre nivå, 62 procent ner till 49. Det franska folket verkar ha förlorat en del av förtroendet för regeringen. Folket väntar sig inga resultat än i form av minskad arbetslöshet eller tillväxt i ekonomin. Men kritiken formuleras som en ökad skepsis mot regeringens handlingskraft och brist på ledarskap hos Hollande och hans premiärminister. Vidare är missnöjet stort med skattereformen som presenterats. Den slår mot hushållen och många inom den lägre medelklassen tror – delvis på felaktiga grunder – att de är drabbade av skattehöjningar.

Socialistpartiet förlorar väljare i den lägre medelklassen och arbetarna. Väljare som tenderar att gå till vänsteroppositionen och till Nationella Fronten. Om det vore val i dag och Sarkozy var utmanaren till Hollande skulle Sarkozy vinna med 49 procent mot 46, enligt en mätning.

Manuel Valls däremot är på andra plats bland socialistväljarnas favoriter, före Francois Hollande och bara besegrad av en annan socialist, Paris borgmästare Bertrand Delanouë. Bland högerns väljare – de som röstade på Sarkozy och UMP i valet, ligger Valls på femte plats i popularitetsligan, en remarkabelt hög placering.

Valls är populär därför att han inte behöver stå till svars för den ekonomiska åtstramningspolitiken. Han ägnar sig åt det område där många väljare, både till vänster och höger, tror att lösningen på viktiga samhällsproblem står att finna, kampen mot brottsligheten och en stramare invandringspolitik. Valls har använt sig av ett förhållandevis tufft språkbruk för att komma från en socialist, om än på dess yttersta högerflygel. Han har markerat tydligt vilka muslimer som är acceptabla i landet – de som ställer upp för republikens grundvärderingar – och vilka som inte är välkomna. Han avvisade romer från landet av samma tveksamma skäl som tidigare Sarkozy och hans inrikesministrar. Claude Guéant, den siste i raden av inrikesministrar under Sarkozys tid har applåderat Valls men också konstaterat att denne man är ensam i regeringen om att hålla en fast linje kring brottslighet och invandring.

Nu är det inte så. Denna socialistregering driver en helt annan politik än den som leddes av Lionel Jospin för tio år sedan. Den har att bekämpa en ekonomisk kris som inte givit utrymme för några angenäma reformer för vanligt folk. Den regerar i en tid när tron på repressionens roll för ordning och harmoni i samhället  dominerar i opinionen. Den regerar i en tid när den sekulära staten alltmer är detsamma som en antimuslimsk stat. Det är svårt att driva en generös politik mot invandrare och det är svårt att hävda att sociala reformer och preventivt arbete i förorterna är viktigare än repression när opinionen å det kraftigaste säger emot.

Det spekuleras redan i om Manuel Valls blir näste premiärminister i Frankrike. Han har på kort tid tagit stor plats i regeringen. Han syns dagligen i media och han är populär i alla politiska kretsar. Kanske kommer även en dag för honom när hans politiska förslag stöter på problem och hans lösningar inte är tillräckliga. Det kommer säkert också en dag när Hollande ger honom en roll i regeringen där han måste ta ansvar för att lösa den ekonomiska krisen. Då lär hans popularitetssiffror falla snabbt.