Socialistpartiet grupperar sig inför en hård vinter

• september 13, 2012
• Tomas Lindbom
• no comments

Nu står det klart att den nye generalsekreteraren i det franska socialistpartiet heter Harlem Désir. Det har den nuvarande innehavaren på posten, Martine Aubry, bestämt tillsammans med Premiärminister Jean-Marc Ayrault. Och naturligtvis finns kungen själv, Francois Hollande, med som kungamakare. Ett toppstyrt val som ska konfirmeras vid kongressen i oktober.

Socialistpartiet visade en demokratisk kraft av sällsynt slag när det lyckades utse sin presidentkandidat i helt öppna primärval i slutet av förra året. Denna process är mer traditionellt apparatschik. Kanske var det nödvändigt för att skapa lugn i partitoppen men inte särkilt imponerande ur demokratisk synpunkt och många partiaktiva är upprörda.

Martine Aubry måste flyttas bort som generalsekreterare, menade den nya ledningen inom franska socialistpartiet. Hon måste därför kunna acceptera sin efterträdare och hon gör det. Harlem Désir har varit ställföreträdande generalsekreterare under hennes år i partihögkvarteret vid Rue Solférino. Han representerar också en mer kulturradikal linje, i god samstämmighet med henne. Désir har varit ordförande i SOS Racisme och fick i den rollen också Olof Palme-priset 1990. Han tänker bredare än ekonomi. Han är en man som hårt drivit frågor om de mänskliga rättigheterna. Samtidigt har han utvecklats till en slipad toppolitiker med de egenskaper som då krävs av hårdhet och taktisk slughet. Han kommer inte heller att hugga Hollande, Ayrault eller någon av de andra tunga socialistpolitikerna i regeringen i ryggen. Francois Hollande fick en lojal generalsekreterare och Aubry är beredd att dra sig tillbaka.

Martine Aubry har nu enbart kvar sina lokala uppdrag i Lille. I det avseendet påminner hennes situation om Ségolène Royals som sitter i en region vid Atlantkusten utan någon officiell koppling till rikspolitiken. Skillnaden är att Martine Aubry har en starkare position i toppen med fler allierade, dock ganska få i den nuvarande regeringen. Aubry är också tillräckligt stark för att kunna komma tillbaka. Alla tror att hon  har nya kort i rockärmen. Hon krävde ett superdepartement för att acceptera en plats i regeringen i våras. Hon fick inte det och avstod. Men saker och ting kan förändras. Martine Aubry kan mycket väl bli nästa premiärminister.

Francois Hollande regerar helst med politiker som står honom nära och han kan lita på. Nu har han en oerhört lojal premiärminister i Jean-Marc Ayrault och en förhållandevis pålitlig broder i Harlem Désir.  Dessutom kan han lita på sin finansminister, Pierre Moscovici, som aldrig skulle göra några radikala turer på egen hand. Det är snarare verkligheten som är hotet för den sittande presidenten. EU-krisen fortsätter, den inhemska ekonomin är skakig och nästan alla siffror kring tillväxt, arbete, konkurrenskraft pekar nedåt. Hollande har givit sig själv och regeringen två år för att visa resultat. Två år går fort. Det franska folket är alltid otåligt och har redan börjat svika honom enligt opinionsmätningarna. Högeroppositionen kan se framemot förligare vind i opinionsklimatet. Nationella fronten kan – om det ekonomiska läget förvärras än mer – skaffa sig ännu bättre utgångsläge för att utmana den moderata högern (UMP) om främsta oppositionsrollen  mot regeringen. Vintern kommer att bli hård.