Hollandes sambos knivhugg i ryggen på Ségolène

• juni 13, 2012
• Tomas Lindbom
• no comments

En riktigt besvärlig intern affär inom socialistpartiet rullas upp inför den andra omgången av valet till nationalförsamlingen som genomförs på söndag. Ségolène Royal ställer upp i en valkrets i La Rochelle vid atlantkusten. Hon ställs i den andra valomgången mot en socialist från regionen, Olivier Falorni som fick fler röster än Royal i den första valomgången. Han är formellt en fristående kandidat och hävdar sin rätt att fortsätta striden nu på söndag och kunna snuva presidentkandidaten från 2007 på ett mandat i nationalförsamlingen. Hans chanser är goda, särskilt som den utslagna kandidaten från UMP, högerpartiet, har rekommenderat sina väljare att rösta på den lokala socialistkandidaten. Dessutom har han fått oväntat stöd. I ett tweet från President Hollandes sambo, Valérie Trierweiler, får han lyckönskningar inför valet på söndag.

Striden i La Rochelle har flera bottnar vilket gör kampen på söndag om mandatet extra laddat. För det första handlar det om Ségolène Royals framtid som politiker. Sedan valförlusten 2007 har hon upplevt flera betydande nederlag. Hon förlorade slaget om makten över socialistpartiet (generalsekreterarposten) till Martine Aubry för några år sedan. Förlusten var hårfin och ryktena gick heta om att det förekommit valfusk, bland annat i Aubrys hemstad Lille. Därefter fick Royal en förnedrande låg placering i det socialistiska primärvalet förra året.

Francois Hollande, hennes förre sambo och far till hennes fyra barn, lovade henne talmansposten i nationalförsamlingen om vänstern vann valet. Partiet gav henne också en valkrets där hon borde kunna vinna säkert, i La Rochelle. Förlorar hon på söndag kommer hon därför också att gå miste om sin eftertraktade talmanspost. Mycket talar då för att hennes politiska karriär på det nationella planet är över.

Striden om väljarnas gunst i La Rochelle handlar om kampen mellan en lokalt respekterad socialist och en känd rikspolitiker som placerats i valkretsen av sin partisledning. Många väljare reagerade mot detta särskilt som Ségolène Royal är en omstridd person. Det var lite för uppenbart att partiledningen placerat ut henne i en valkrets –  som har en röd profil – för att ge henne en statusfylld post som kompensation för de senaste årens nederlag. Talmansposten är ett ärofullt uppdrag. Talmannen i den franska nationalförsamlingen tilldelas ett palats mitt inne i Paris med gentila salar och en källare som ständigt fylls på med de mest utsökta årgångsviner. Varje gång talmannen ska förflytta sig från sitt palats till sessionssalen leds han eller hon av soldater i den republikanska armén, i högtidsuniformer. Ståtligt och mäktigt .Det verkar begripligt att en och annan av socialistväljarna i La Rochelle föredrar att rösta på en lokal förmåga som förmodligen bryr sig mer om staden och invånarnas behov. På söndag kommer de båda socialisterna att stå mot varandra. Royals möjlighet att få majoritet mot Olivier Falorni verkar snarare liten än stor. Många högerväljare kommer att rösta på Falorni i ren förtjusning över att kunna sätta ett krokben för Ségolène Royal.

Ségolène Royal fick igår besök i La Rochelle av både Martine Aubry och ledaren för de gröna, Cécile Duflot. Uppslutningen från partiapparaterna är mäktig. Men samma morgon som de båda partiledarna sätter sig på tåget från Paris går det att läsa på twitter om hur Francois Hollandes nya sambo Valérie Trierweiler stöder Falorni i valet på söndag. Detta inspel i valrörelsen kunde ingen ha ens drömt om. Det är omöjligt att förstå utifrån politiska utgångspunkter. Vilka än skälen var till Trierweilers utspel får det politiska konsekvenser. Sannolikt minskar Royals segerchans ytterligare.

Rollen för Frankrikes första dam ställs nu på sin spets. Hon är formellt en icke-person på den politiska scenen men den här typen av utspel ställer nya frågor om hur rollen bör definieras i framtiden. Det är naturligtvis extra pikant att presidentens förra och nuvarande sambo ligger i öppen konflikt kring ett politiskt viktigt val. Och att Valérie Trierweiler till yrket är politisk journalist. Är detta utspel början på en egen politisk karriär eller ser hon twittrandet som en del i en politisk journalists roll att bedriva opinionsbildning i sociala medier?