Högern inför valet till nationalförsamlingen

• maj 26, 2012
• Tomas Lindbom
• no comments

Valet till nationalförsamlingen, det vill säga det franska parlamentsvalet, närmar sig.Det räcker inte med en socialistisk president och en regering med socialistiska och gröna ministrar för att landets ska kunna styras. Nu måste vänstern också vinna parlamentsvalet för att Francois Hollande ska få igenom sin politik under sin mandatperiod som president fram till 2017. Högern laddar lika mycket för valet som avgörs i två omgångar, den 10 och 17 juni.

Nicolas Sarkozy har lämnat den politiska scenen. För alltid eller för en period – det vet ingen med säkerhet. Han har ingen formell roll inom högerkartellen UMP. Dess ordförande har varit och är Jean-Francois Copé. Denne är också en av de två huvudkandidaterna till att så småningom bli högerns presidentkandidat 2017. Den andre är den avgående premiärministern Francois Fillon.Men först handlar det alltså om valet till nationalförsamlingen.

Jean-Francois Copé samlar nu styrkorna för att göra ett så bra val som möjligt i juni. De flesta undersökningar pekar mot en knapp men klar vänsterseger. Osäkerheten är ändå betydande och det beror till stor del på valsystemet. Frankrike tillämpar en form av majoritetsvalsystem i enmansvalkretsar. I den första valomgången brukar alla partier och formationer ställa upp med en kandidat. De kandidater som når mer än 12.5 procent av de röstberättigade (Observera inte bara de som aktivt valt utan alla som har rätt att rösta i valkretsen och anmält detta till valnämnden) går till en andra valomgång. Segraren där blir valkretsens representant i nationalförsamlingen.

Detta valsystem öppnar för ett betydande taktiskt spel. Till skillnad från presidentvalen kan flera kandidater, ibland fyra, gå vidare till den andra omgången. Det är vanligt att en eller två kandidater drar sig tillbaka för att ge en bättre placerad kandidat bättre stöd för att undvika att den stora politiska motståndaren vinner. I förra valet, 2007, drog sig i en valkrets UMP:s kandidat tillbaka i den andra valomgången – på uppmaning av den nyvalde presidenten Sarkozy –  och stödde centerledaren Francois Bayrou som annars förmodligen hade förlorat mot den socialistiska kandidaten.

UMP har förklarat att de inte kommer att stödja Nationella Frontens kandidater om de själva inte kan vinna med sin representant i en valkrets. UMP kommer alltså inte att stödja Le Pens parti på socialisternas bekostnad. Däremot är det mer oklart hur Nationella fronten gör i förhållande till UMP. Marine Le Pen har varit något svävande i sina kommentarer hittills. Hennes strategi denna vår har annars varit att försvaga UMP . Hon röstade blankt i den andra valomgången av presidentvalet och ingen betvivlar att hon innerst inne föredrog Hollande framför Sarkozy – av taktiska skäl. Hennes mål är att knäcka UMP som valallians och därmed ge sig själv möjligheten att på sikt bli ledare för en samlad höger i Frankrike.

UMP varnar franska folket för att ett socialistiskt styre kommer att försvaga Frankrikes ekonomi och skapa oreda i Europa. Högern hoppas på så kallad cohabitation. Det är ett begrepp i den femte republiken som innebär att presidenten representerar en motsatt politisk familj mot parlamentsmajoriteten och därmed regeringen. Regeringen men inte presidenten måste ha stöd av parlamentet för att kunna sitta kvar. Högern hoppas att genom att få bilda regering kunna styra Frankrike inrikespolitiskt. En president som inte har majoritet i nationalförsamlingen brukar koncentrera sig på utrikespolitiken och vissa reformer där det går att uppnå enighet över blockgränserna.

UMP är en allians i kris. Efter Sarkozy riskerar den att bryta samman och Marine Le Pen kommer att göra allt för att påskynda utvecklingen i den riktningen. Före valet i juni gör UMP allt som står i deras makt för att bibehålla sammanhållningen. Det finns därför en chans att de går segrande ur valet. Hollandes seger var knapp i presidentvalet som var ett val mot Sarkozy. Om vänstern segrar, vilket ändå är troligare, lär många höger- och centerpolitiker lämna UMP. Några ansluter sig till en allians med Marine Le Pen. Andra söker sig till allianser i mitten.

Valet den 10 och 17 juni är alltså viktigt av flera skäl. Det avgör om Francois Hollande kan regera med majoritetsstöd i parlamentet och kan behålla sina ministrar som han precis utnämnt. Valet avgör också UMP:s framtid. Slutligen har det betydelse för vilket manöverutrymme Marine Le Pen får de närmaste åren. Med ett försvagat UMP ökar hennes möjligheter att bli en betydande oppositionsledare, kanske den ledande.