Marine Le Pen vägrar debattera i teve

• februari 24, 2012
• Tomas Lindbom
• no comments

Franska politiska debatter är aldrig tråkiga och ofta oförutsägbara. Ofta uppstår storgräl men det finns märkliga varianter också. Senast igår kväll vägrade Marine Le Pen debattera med Jean-Luc Mélanchon.

I valrörelsen till senaste EU-valet utvecklade sig slutdebatten till en kakafoni och lustiga byten av plats i studion. Tjugo minuter före slutet lämnade Martine Aubry studion utan att ange någon särskild anledning. Daniel Cohn-Bendit, kandidat för de gröna, tyckte att Aubrys plats vid bordet var bättre – han slapp då sitta bredvid de högerextrema kandidaterna – och satte sig på Aubrys gamla plats. Debatten slutade i ett tumult när chefen för ett av de stora oberoende undersökningsföretagen presenterade den senaste väljarbarometern. Den visade på framgångar för regeringkoalitionen. Det föranledde Marine Le Pen att skrika rakt ut att undersökningen var köpt av Nicolas Sarkozy. Därefter kunde ingen tevetittare höra vad någon kandidat sa och debatten avbröts i allmänt skrik.

Igår kväll bjöd France 2 – den stora statliga tevekanalen – in Marine Le Pen som kvällens gäst i valrörelsen i programserien Ord och handlingar som leds av den kände programledaren David Pujadas. Programmet pågår i närmare tre timmar och innehåller en rad analyser och konfrontationer mellan kvällens gäst å ena sidan och  experter, politiska kommentatorer och politiker av annan färg å den andra.

Marine Le Pen är en missnöjespolitiker som aldrig missar ett tillfälle att visa hur hon och hennes väljare missgynnas av en elit som sitter i Paris och som bland annat behärskar makten i mediabolagen. Hon tar varje möjlighet att försöka visa på dolda agendor. Hon vill till exempel  påskina att David Pujadas spelar under täcket med regeringen eller med etablerade journalister som representerar UMPS (Le Pens namn på högerpartiet UMP och socialistpartiet PS som enligt henne egentligen hänger ihop i ett parti, har samma mål i politiken och tillhör samma etablissemang).

En ekonomijournalist, visserligen med liberala perspektiv, försökte ändå visa på konkreta oklarheter i Nationella frontens ekonomiska program men möttes mest med argumenten att han gick specifika politiska ärenden. Debatten med presidentens teoretiske rådgivare och talskrivare, den eftertänksamme Henri Guiano, förlöpte trots allt ganska lugnt. Guiano är en lugn och balanserad man som låter andra debattörer ta plats och det gillade förstås Marine Le Pen. Dessutom är hans grundhållning i invandringsfrågan besläktad med hennes. Det blev en debatt där båda visade en viss respekt för varandra.

Programmet tog en dramatisk vändning när klockan passerat 23 på kvällen och tittarna, som fortfarande satt kvar vid teveapparaterna, sett programmet i närmare 2 1/2 timme utan avbrott. Kandidaten för Front de gauche, vänstersocialisten Jean-Luc Mélanchon, kom in i studion. Han inledde med att ifrågasätta Marine Le Pens påstående tidigare under kvällen att hon pläderade för ökad jämställdhet mellan könen. Istället för att svara på kritiken vände hon sig till programledaren och kritiserade upplägget av programmet. Hon förklarade att hon var en av de tre tunga kandidaterna och att hon därför inte ville diskutera med en så obetydlig kandidat som Mélanchon. Det var alltså en medveten strategi från France 2 att förminska Marine Le Pen genom att ta in Mélanchon som motdebattör och inte Francois Hollande. Därefter förklarade hon att Mélanchon inte var en riktig kandidat eftersom han redan förklarat sig stödja Hollande i en andra valomgång om han själv inte gick vidare från den första valomgången. För det tredje menade Le Pen att Mélanchon var oförskämd, hade uttalat sig nedlåtande om henne i olika tal och skickat uppviglare till hennes politiska möten.

Mélanchon svarade genom långa tirader av attacker mot henne och hennes politik. Han är en sällsynt begåvad retoriker men hade ändå svårt att framstå som riktigt övertygande i sina verbala utbrott alltmedan Nationella frontens kandidat satt och bläddrade i sina papper och låtsades strunta i allt han sa.

Det blev ingen debatt. Bara några fler attacker från Le Pen mot teveledningen och David Pujadas och några ytterligare retoriska utspel från Front de gauches ledare.

Med svenska ögon förefaller detta vara en politisk pinsamhet som knappast skulle stärka någon kandidats ställning. Båda två framstår som extrema och föga lämpade att leda ett land. För fransmännen är det delvis annorlunda. Många skakar på huvudet men det vitaliserar samtidigt. Politik ska vara känslor och nu fick alla tevetittare se två aktörer visa känslor, bära sig illa åt och skapa politisk teater på bästa sändningstid. Omedelbart efteråt gjorde den erkände journalisten Franz Olivier Giesbert tummen upp för denna antidebatt. Härligt och givande, tyckte han.

Marine Le Pen tappar nu i opinionsmätningarna. Hon tänker säkert att hon behöver skärpa sin profil. Hon måste använda sig mer av sin roll som offer. Hon vädjar till den vita franska befolkningens känsla av utanförskap. Alla som störs av den välutbildade eliten och som tror mer på utvisning av invandrare för att lösa de sociala problemen än att driva en ekonomisk utjämningspolitik och minska den sociala segregationen.Hon kan ha fått sympatisörer när hon manifesterade sin missnöjespolitik mot Mélanchon men förmodligen förlorade hon fler. Sarkozy håller på att plocka fler och fler av Le Pens väljare och hennes möjlighet att på allvar utmana honom i första valomgången är troligen inte längre realistiskt att tro på.