Nu formerar sig socialistkandidaterna för intern tävlan
Nu formerar sig socialistkandidaterna för intern tävlan https://www.lindbompafranska.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Tomas Lindbom Tomas Lindbom https://secure.gravatar.com/avatar/6030df7f1d0fd0568f08062819468dde?s=96&d=mm&r=g- Tomas Lindbom
- no comments
Värmen är tryckande i Paris. Luften dallrar och igår kröp termometern upp en bit över 35 grader. I eftermiddag lovar meterologerna åskväder. Men dessförinnan, kl 11.30, ska socialistpartiets generalsekreterare Martine Aubry bekräfta det alla redan vet; att hon blir en av kandidaterna för partiet i de primärval som ska hållas i oktober.
Martine Aubry gör sitt tillkännagivande i staden Lille där hon själv är borgmästare och där socialistpartiet har ett av sin starkaste fästen i landet. Hon kommer att tala direkt till tv-kamerorna och hon talar som en fri kandidat; inte som generalsekreterare i partiet, inte som en ersättare för Dominique Strauss-Kahn. Hon talar utan att hennes pappa, Europakommissionens tidigare ordförande, Jacques Delors, finns vid hennes sida. Hon kommer att stå där ensam – och stark – och för de franska väljarna visa att hon är den kvinna som kan och ska ta över Frankrike efter 5 år av folkligt missnöje med den nuvarande presidenten.
Hennes stöd i partiet finns i delar av vänsterflygeln. Där återfinns hennes egen unga talesman, Benoit Hamon, och den förre premiärministern Laurent Fabius, mannen som gick emot partilinjen och pläderade för ett nej till Maastrichtfördraget. Hon har samtidigt stöd hos många så kallade socialdemokrater inom partiet, den falang som brukar kopplas till Dominique Strauss-Kahn och som står för en mer liberal ekonomisk politik. Hon har också genom skickligt manövrerande och med hjälp av sin roll som generalsekreterare fått visst stöd av Cecile Duflot som representerar de gröna (EELV). Socialistpartiet som är ett i grunden traditionellt industriparti inser att det aldrig kan vinna slaget om storstädernas vänsterorienterade medelklass utan ett ambitiöst miljöprogram. Och precis som i Sverige; när vänstern förlorar storstäderna förlorar den också den politiska makten i landet.
På startlinjen för den interna valkampanjen om rollen som socialisternas presidentkandidat står redan Francois Hollande, Ségolène Royal, Arnaud Montebourg och Manuel Valls. Ytterligare några kandidater kan tänkas bestämma sig för att delta under de närmaste dagarna.
Francois Hollande attraherar vissa delar av det klassiska socialistpartiet och dess mittfåra. Han betonar den franska republikens traditionella värden och är förankrad i det franska. Sällan talar han utrikespolitik. Han är inte heller särskilt miljöengagerad. Hollande har sin styrka i kontaktnätet i partiet och är ett känt ansikte i politiken. En vänlig man som alla tycker om men få blir riktigt engagerade av att lyssna till. Trots sin vaga framtoning har han goda chanser att bli vald som socialisternas kandidat. Han kommer säkert att få stöd av stora delar av partiets mitt- och högerfalang. Redan före sommaren lär vi få veta hur starkt stöd Hollande får av alla de politiker och aktiva socialister som tidigare hoppades på DSK som deras kandidat.
Ségolène Royal stöder sig på väljare och medlemmar som står i opposition till partiapparaten. Ingen av de tunga socialisterna i parlament och i kommunalopolitiken stöder henne. Hon är populär bland många kvinnor. Hennes politiska linje är snarare höger än vänster inom partiet. Hon är tuff i kriminalfrågan och skolfrågan. Jan Björklund skulle kunna få en del inspiration från henne. Hon talar samtidigt gärna om den välfärdsmodell som finns (fanns) i Sverige.
Manuel Valls representerar det lilla som finns kvar av blairismen inom PS. Hans idéer om skola och rättssäkerhet stämmer väl med Royals men han är mer trovärdig eftersom han själv är borgmästare i Evry, en förort med stora fattiga invandrargrupper. Valls är förhållandevis ung och en vital och charmig men också hetlevrad, naturaliserad spanjor. Hans chanser att vinna är små. Hans politiska plattform är helt enkelt för smal.
Arnaud Montebourgs chanser att vinna är också små. Han har valt att positionera sig mer till vänster genom att ta upp de globala frågorna och peka ut globaliseringen som en viktig orsak till fransmännens ekonomiska problem. I det fallet står han inte så långt ifrån Marine Le Pen som drar många väljare till sig genom sin kritik av det internationella finanskapitalet och av EMU-samarbetet. Montebourg får säkert en del av vänsterfalangen med sig i sin kritik. Han attackerar också den nuvarande konstitutionen och pläderar för en ny, sjätte republik med starkare parlament och svagare presidentmakt.
Kampen lär stå mellan Aubry och Hollande. Royal är alltid en dark horse men alltför isolerad i partiets topp för att kunna blanda sig in i toppstriden. De andra lär spela statistroller. Det intressanta blir snarare vilken huvudkandidat som de så småningom stöder.
- Posted In:
- Politik
Leave a Reply