Ett år tar slut

• december 28, 2010
• Tomas Lindbom
• no comments

I fransk politik händer det spännande saker varje år. Det är aldrig tråkigt. Inte heller 2010.

En god vän i Paris beskrev för två år sedan sin dystra profetia för framtiden. Nicolas Sarkozy väljs om 2012 och sitter som president till 2017. Då efterträds han av den karismatiske högerorienterade kronprinsen Jean-Francois Copé som sitter i två perioder, till 2027. Copé efterträds då av Nicolas Sarkozys son Jean. I dag är bilden något annorlunda. Min vän skulle nog inte uttrycka sig lika tvärsäkert som då.

Frankrike har mått dåligt av den ekonomiska krisen i världen. Medan svensk ekonomi firar triumfer skaver den franska. BNP-ökningen är lägre än väntad, även det tredje kvartalet 2010, och köpkraften lägre än utlovad. Presidentens paroll från valrörelsen 2007, ”travailler plus pour gagner plus” (ung: arbeta mer för att tjäna mer pengar) har inte alls infriats. Dessutom är arbetslösheten fortsatt hög och Sarkozy lika lite som någon tidigare president har kunnat pressa ner den från nivån kring 10 procent som den legat på sedan 70-talet.

År 2010 har inte varit något roligt år för Elyséepalatset. Affärerna har duggat tätt. Sarakozy ville ha sin dödsfiende, förre premiärministern Dominique de Villepin, dömd för bland annat förtal av honom men domstolen friade. Affären kring mutpengar från Liliane Bettencourt till Sarkozys parti via hans dåvarande partisekreterare och sedermera arbetsmarknadsminister Eric Woerth visade att också Sarkozy – om än marginellt – varit inblandad. Sarkozy tvingades också senare avskeda Woerth på grund av affären. Nu senast har affären om vapenaffärer med Pakistan på 90-talet också besvärat presidenten eftersom han vid den tiden var budgetminister i regeringen.

Affärer kommer och går i Frankrike och de flesta väljare räknar med att alla politiker är mer eller mindre korrupta. Otrohetsaffärer och andra sexuella skandaler väcker inte heller den indignation som i många andra länder. Men med tiden nöts förtroendet ner och Sarkozy befinner sig på det sluttande planet. Framförallt påverkas opinionen av att regimen inte klarar av att leverera sina vallöften från 2007 när det gäller materiell tillväxt.

Frankrike och Sarkozy lyckas hålla ställningen som en viktig aktör i EU. Presidenten får stöd för sina insatser att dra med sig Tyskland i omsorgerna om de svaga ekonomierna inom eurosfären. Utanför Europa har han tappat det mesta av sitt inflytande. Under det första året reste Sarkoy både till Moskva och Washington och gjorde uttalanden och umgicks med världens ledare. Putin och Obama verkar i dag måttligt intresserade av den franske presidenten.

Det är väl känt att Nicolas Sarkozy ofta har haft större åthävor än vad som motsvaras av reella politiska insatser. Han använder ett grovt språk om brottsligheten men saknar ofta muskler eller fel politik för att få bukt med den. Han talar om Frankrikes välstånd och internationella ställning men alla konstaterar att landet har en skakig ekonomi och tappat sin internationella ställning som stormakt.

Ett år tar slut och det är säkert rätt skönt för den franske presidenten. Möjligen kan han ge sig själv och landet nya nyårslöften och starta om den 1 januari. Det troliga är att 2011 blir ett nytt tungt år för honom och att det som var helt otänkbart för några år sedan kan bli verklighet. Min väns profetia om framtidens presidenter kan slå fel redan 2012.