De gröna förenas mot djärva mål

• november 13, 2010
• Tomas Lindbom
• no comments

I helgen förenas de två stora gröna organisationerna, Europe écologie och les Verts Det sker vid en stor konferens i Lyon och det kan komma att bli ett historiskt ögonblick också för vänstern i Frankrike.

Den gröna rörelsen har under hela sin snart trettioåriga existens levt i spänningar mellan olika personer och grupper. Rörelsen har möjligen varit överens om ordet grön men i övrigt inte särskilt mycket. Allt från konservativa naturentusiaster till radikala samhällsomstörtare. Den sammanslagning som nu görs är också en viss positionsmarkering av ett parti med tillhörighet till vänster men med en viss öppenhet mot mitten.

Dagens tre tunga personer inom rörelsen är Eva Joly, Daniel Cohn-Bendit och Cecile Duflot. Av dessa tre är Daniel Cohn-Bendit lite oväntat den som öppnar mest mot mitten i försök att fånga in missnöjda väljare på Sarkozys vänsterkant. Han har också visat sig stark i debatterna, både polemisk och intressant nytänkande. Däremot har han klart sagt ifrån att han nöjer sig med sin roll i Europaparlamentet och inte kandiderar som president.

Cecile Duflot som varit generalsekreterare för det gröna partiet (les Verts) säger i en intervju i veckan att de gröna nu satsar på att bli ledande parti inom vänstern. Hon menar att socialisterna kapslat in sig i sin egen värld, med anspråk på total hegemoni.

Eva Joly är åklagaren, med släktrötter i Norge, som allmänt tippas som det sammanslagna gröna partiets affischnamn inför presidentvalet 2012. Hon är begåvad, medial och respekterad i Frankrike även långt in i borgerliga kretsar. Hon är en person som skulle kunna bli en samlad vänsters kandidat 2012.

De gröna har som rörelse gått framåt i Frankrike de senare åren. Precis som i Sverige konstaterar främst de unga radikala i den växande medelklassen i städerna att socialisterna stagnerar i sina idéer och att de gröna kan erbjuda ett alternativ som i sin ekonomiska och sociala politik är bättre anpassad till det postmoderna tjänste- och kunskapssamhället och i sin miljöpolitik är mer trovärdig och mindre bunden till industritänkandet. Cecile Duflots dröm om att de gröna blir den borgerliga majoritetens främsta utmanare – kanske redan 2012 – är inte helt orealistisk.