Politisk strid på franskt sätt

• oktober 27, 2010
• Tomas Lindbom
• no comments

I dagarna kommer pensionsreformen att avgöras i parlamentet. Senaten har tagit förslaget från regeringen. Nu ska också de båda kamrarna (senaten och nationalförsamlingen) komma överens om en gemensam skrivning. Parlamentsbehandlingen är lång och kraftödande, inte minst för majoriteten som kämpar mot en annan del av den franska demokratin, det civila samhällets högst påtagliga närvaro i beslutsgången.

De fackliga organisationerna har en liten medlemskader men är starka i opinionsbildning och använder demonstrationsrätten, strejkrätten och media för att driva sin politiska linje. Detta är en fundamental faktor i den franska demokratin. Utan den skulle regeringar oavsett politisk färg trumfa igenom sina förslag utan förhandlingar med civila aktörer i samhället. Den modell som finns i Sverige är svår att etablera i Frankrike. Flera franska samhällsanalytiker konstaterar att de senaste dagarnas demonstrationer är en förutsättning för att regeringen i den närmaste framtiden kommer att lyssna mer på arbetstagarna. Utan strejker och demonstrationer skulle det inte ske.

Pensionsreformen är räddad för regeringen och där har justeringarna varit små. Men Frankrike lever i en ständigt social strid mellan makten och människorna. I ett sådant hierarkiskt samhälle räcker det inte med sammanträden. Här behöver arbetarklass och lägre medelklass göra sin krav tydligare och sätta viss kraft bakom orden. Ofta är CFDT som står socialisterna nära en mer förhandlingsvillig aktör medan CGT med rötter i kommunismen driver en mer konfrontativ linje.

Fransk demokrati bygger på det parlamentariska arbetet och på strejker och demonstrationer som ibland urartar men som är påfallande välorganiserade och sköts så att ingen ska komma till skada. Strejkerna leder till störningar men sällan till att vitala samhällsintressen hotas. Två av tre tunnelbanetåg står kanske still. Ett av tre tåg mellan Paris och Marseille går inte en viss dag. Och så vidare. Den som måste ta sig någonstans med kollektiva färdmedel kan göra det.

Den här gången har bensintillförseln till tankställena strypts till en viss grad. Många  bilister klagar men det går fortfarande att få bensin på de flesta bensinmackarna.

Nästa vecka kommer Frankrike att fungera som vanligt igen. Regeringen kan pusta ut men har också fått en lektion i att de sociala organisationerna existerar och har muskler att ställa krav. Att politik handlar om förankring och att lyssna på vanligt folk. Ministrarna har fått damm på sina snygga kostymer och blivit påminda om att politik inte bara är ekonomiska modeller och tekniska lösningar utan handlar om människors rädslor och rätt till respekt.

Pensionsreformen är nödvändig. Men demokratin måste också leva och alla som är delaktiga i reformen måste ha rätten att demonstrera och göra sina röster hörda.