Därför ökar Nationella fronten i styrka

• mars 17, 2010
• Tomas Lindbom
• no comments

Naivt tror många experter att ett högerextremt parti som Nationella Fronten inte kan vinna nya väljare igen sedan de tryckts tillbaka och marginaliserats i ett val. Presidentvalet och även valet till nationalförsamlingen 2007 innebar en rejäl tillbakagång för Jean-Marie Le Pen och hans dotter Marine. Borgerliga politiker och väljare konstaterade då belåtet att Sarkozy punkterat högerextremismen som politisk kraft i Frankrike.

I dag, efter första valomgången i de regionala valen, visar det sig att extremism och rasism är politiska rörelser som i högsta grad lever. Le Pens förluster 2007 kan mer ses som ett resultat av Nicolas Sarkozys flört med högerextrema väljare. Nu är dessa väljare besvikna på sin president och återgår uppenbarligen till det parti som helt öppet pläderar för ett segregerat Frankrike.

Undersökningsföretaget IFOP har gjort en snabbanalys av söndagens val och konstaterar att Nationella Fronten tagit tillbaka väljare i sina traditionellt starka fästen i norr och i stora delar av östra Frankrike ner till Medelhavet. I vissa områden går röstandelen upp mot 20% och partiet tävlar nu inför den andra valomgången om tunga poster i de regionala parlamenten.

Det är främst två grupper som IFOP identifierat som välvilligt stämda till Nationella Fronten. Dels rör det sig om välbeställda grupper med traditionella konservativa värderingar. I den gruppen är besvikelsen stor över Sarkozys politik sedan 2007. Han är helt enkelt för modern i deras smak. Han utmanar eliten i vissa avseenden, visserligen försiktigt, men i denna grupps ögon alltför mycket. Det hierarkiska Frankrike får inte ifrågasättas. Höga statstjänstemän ska skyddas. Elitskolorna får inte reformeras. Inga skatter som minskar dessa gruppers förmögenhet får införas, hur välmotiverade de än är. Uppseendeväckande är faktiskt att Nationella fronten får flest röster inne i Paris  i den stadsdel som har den mest välbärgade befolkningen, det sextonde arrondissemanget i sydvästraParis invid Boulognerskogen. Här fick partiet 7,06 procent. Röstviljan var också ovanligt låg i just denna stadsdel vilket pekar på ett missnöje med den sittande presidenten och hans parti. Staden Fontainebleau, känd för sitt slott från Napoleontiden, sticker också ut med en anmärkningsvärt hög andel röster för Nationella Fronten för att vara i regionen runt Paris, 8,95 procent.

Den andra gruppen som visat sig rösta i hög utsträckning på Le Pen är vissa delar av den lägre medelklassen. Det handlar om människor i glesbygd och mindre tätorter som starkt attraheras av paroller om arbetets värde och god arbetsetik och som  lockades att rösta på Sarkozy 2007 när han talade till ”Ett Frankrike som stiger upp tidigt på morgonen”. De är nu besvikna på regeringens invandringspolitik som uppfattas som för liberal. De hade hoppats på hårdare tag också mot brottsligheten och de känner frustration över den mer liberala högerns elitism. Denna grupp uttrycker i motsats till kritikerna i Paris välbärgade kvarter starkt motstånd mot alla former av överhöghet och överklassfasoner i form av makt, pengar och korruption. Sarkozy lyckades intala denna grupp att han skulle förändra och demokratisera Frankrike men nu har de tappat tålamodet och återvänder till far och dotter Le Pen.

President Sarkozy lät sin immigrationsminister Eric Besson dra igång en stor folklig debatt på Internet kring frågan om den nationella identiteten bara några månader före detta val. Tanken var att försöka få dessa invandringsfientliga och islamofoba grupper att fortsätta att rösta på regeringspartiet UMP. Det verkar nu bli precis tvärtom. UMP har lyft invandringsfrågan och väckt de rasistiska andarna till  liv men istället för att  få deras röster har dessa grupper i stor utsträckning valt att rösta på Nationella Fronten.