Fransk ekonomi och Trump

• januari 20, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

I dag svärs Donald Trump in som USA:s 47:e president. Stora delar av Europa håller andan. Bilden av honom som en opålitlig eller rent av farlig president är stark för vår kontinents människor. Vi har under det senaste seklet utgått från att världens rikaste land också är vår bästa allierade. USA bryr sig först och främst om Europa och sedan i mindre grad om övriga världen. Så är det och så ska det förbli, har vi trott. Donald Trump kommer med helt andra budskap.

Den nya amerikanska presidenten tycks agera mer som affärsman än traditionell politiker. Han förhandlar om allt och på samma sätt som jag lärde mig i min ungdom när jag besökte marknader i staden Tunis; du får aldrig ett bra pris för ett par sandaler om du först föreslår en summa som verkar rimlig.

Trump möter i dag som president ett Europa som har dåligt utgångsläge i förhandlingar med omvärlden. De stora ekonomierna, Tysklands och Frankrikes, befinner sig snarare i kris. Alltså år det upplagt för riktiga skambud från mästerförhandlare Trump.

I Frankrike är inställningen till den nya presidenten ungefär lika kritisk som i Sverige med undantaget att artiklar i pressen och röster i radio och tv är mer fördjupade och innehåller fler perspektiv. Domen över Trump blir mindre moraliserande. Problemet för fransmännen är ändå uppenbart. Det egna landet befinner sig i ett besvärande underläge ekonomiskt.

Det finns i Frankrike också en diskussion om det egna landets försvagade ekonomiska och handelspolitiska ställning i förhållande till den övriga världen. Vi kan ta del av oroande siffror. BNP lär enligt bedömningar minska från 1.1 procent 2024 till 0,8 procent i år. Den offentliga skulden är över 110 procent vilket gör att Frankrike ligger bland de tjugo mest skuldsatta länderna i världen. Sverige har drygt 30 procent i skuld. Det franska budgetunderskottet har också krupit upp till över 6 procent men kan komma att minska under de kommande åren. Alla dessa siffror – och särskilt den låga ökningen av BNP – visar att Frankrike har problem. Till detta ska också läggas att landet har en svag politisk ledning och att därför de viktiga politiska frågorna skjuts åt sidan för ett taktiskt spel. Det gäller för minoritetsregeringar att hålla sig kvar vid makten istället för att vidta åtgärder som förbättrar landets ekonomi.

Donald Trump förefaller vända Europa ryggen. Han förefaller satsa på sitt eget land i första hand och han vidtar åtgärder som ur europeisk synvinkel framstår som upprörande. Han vill stoppa gränserna för invandring och skicka tillbaka migranter. Han vill riva ner delar av den offentliga sektorn och attackera delar av den offentliga sektorn på federal nivå. Han rasar mot universitetens wokefilosofi. Han angriper lokala vänsterpolitiker som påstås ägna mer tid åt att anställa personal utifrån principer om genus, etnicitet och hbtq än utifrån meritokrati.

En stor och viktig del av opinionen i Västeuropa och inte minst i Frankrike förskräcks över  Trumps utspel. Kanske kan hans idéer om återställandet av en vit majoritetskultur i sitt land smitta av sig på Europa och leda till att partier som Nationell Samling i Frankrike får vind i seglen och genom Marine Le Pen vinner nästa presidentval. Främst många i Frankrikes opinionsbildande kretsar oroar sig starkt över denna möjliga utveckling.

Det är uppenbart att fransmän i allmänhet tar avstånd från Trump. Han beskrivs i media som så avskräckande att det är svårt för deras läsare, lyssnare och tittare att gilla honom. Men hans idéer lever ändå vidare i en fransk tappning genom Nationell Samling. Det finns all anledning att tro att Trumps seger i presidentvalet trots allt får konsekvenser för den politiska utvecklingen i Frankrike.

Den franska krisen har jag tagit upp på många sätt i denna blogg under de senaste åren. Denna kris har snarare fördjupats sedan omvalet av president Macron 2022. Det går att fördöma både Trump och Le Pen men faktum kvarstår. Det finns ett folkligt missnöje riktat både mot de politiska ledningarnas sätt att sköta ekonomin och mot vissa radikala värderingar kring etiska och medmänskliga frågor. Och hur kommer en majoritet av fransmännen att förhålla sig till de politiska ledningarnas nya signaler om att genom lagstiftning begränsa utrymmet för de sociala medierna?  Kan det vara så illa att en del väljare på allvar börjar tro att det ledande politiska skiktet inom den breda mitten agerar mer av taktiska skäl än av övertygelse om rätt och fel?

Donald Trump är impopulär i Frankrike. Hans utspel och beslut lär i de flesta fall fördömas. Samtidigt kommer anpassningen till Trump att bli ännu intressantare att följa. Ett Frankrike i politisk och ekonomisk nedgång måste anpassa sig till ett USA som under Trump kommer att utnyttja sin starkare förhandlingsposition.