Maktkampen Macron-Bayrou

• december 16, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Det politiska Frankrike talar om dramat före president Macrons utnämning av François Bayrou som premiärminister i fredags. Det blev en stenhård kamp om makt och inflytande där Bayrou utgick som segrare. En försvagad statschef blev ännu mer försvagad.

Media ger nu sina läsare, lyssnare och tittare den bild av Bayrous betydelse för Macrons seger i presidentvalet 2017 som stämmer med Bayrous egen uppfattning. Han var skaparen av den moderna centern i Frankrike och lät Macron ikläda sig rollen som dess genomförare. Bayrou avstod från att kandidera för fjärde gången till presidentposten. Han drog sig tillbaka formellt men ansåg sig vara garanten för att den unge Macron skulle lyckas med sitt uppdrag. Det är också Bayrous uppfattning att hans centervision är mer fördjupad än Macrons som den senare dessutom misslyckats med att genomföra.

François Bayrou har inte övergivit tanken på att kandidera en fjärde gång som president. Han ska nu som premiärminister visa att han kan bättre än Macron. I den allmänna opinionen är detta måhända inte så svårt för närvarande. Macron beskrivs som försvagad, egentligen som maktlös, i sitt presidentpalats. Han har gjort strategiska fel men än värre, hans politiska program har inte längre någon större trovärdighet. Samtidigt ärver Bayrou sin företrädare Michel Barniers högst problematiska läge i parlamentet. Inget tyder på att han får det lättare när han ska försöka trumfa igenom en budget, och hantera partisplittringen kring pensionsfrågan. Det är ändå bara de första hindren på en törnbeströdd väg framåt under 2025.

En tidigare utbildningsminister har beskrivit Bayrou som en man som bara pratar och aldrig handlar och en politiker utan ministeruppdrag sedan de fyra åren på 1990-talet när han var utbildningsminister och ”inget uträttade”, enligt sin kritiker. Sådana omdömen är inte uppmuntrande för Bayrou. Han måste i alla fall bevisa att han kan skapa en tillräckligt bred allians i nationalförsamlingen och att han kan hitta en form av samarbete som skyddar honom mot misstroendeförklaringar som leder till regeringens fall.

För närvarande är läget dystert vad gäller politisk stabilitet i landet. Det okuvade Frankrike (Vänsterpartiet) fortsätter med sin konfrontativa politik och vill fälla även en regering Bayrou. Socialistpartiet kräver en politisk vänstersväng som Bayrou har svårt att tillgodose om han inte samtidigt ska förlora delar av mitten. Nationell Samling förhåller sig för närvarande avvaktande men kan också när som helst ansluta sig till vänsterns krav på misstroendevotum.

Premiärminister François Bayrou har ännu inte någon regering. Han samtalar med företrädare för alla partier och under veckan visar det sig om han kan presentera en ministär som har förutsättningar för att arbeta relativt ostört. Det började ändå dåligt när flera vänsterpartier retade sig på att Bayrou som första ministerkandidat tog kontakt med Bruno Retailleau. Denne högerpolitiker (Republikanerna) var inrikesminister under Michel Barnier. Retailleau har redan under tre månader fört en mycket stram invandringspolitik som gjort honom till en av Frankrikes populäraste politiker i folkopinionen men provocerar vänstern mer än någon annan just nu.

En av svårigheterna för Bayrou är att han förväntas hålla både Nationell Samling och Det okuvade Frankrike utanför regeringen och helst utan inflytande vid omröstningarna i nationalförsamlingen. Dessa båda partier har tillsammans cirka en tredjedel av platserna och har visat på ett skickligt sätt att de kan påverka andra partier och hota regeringen. Det talas om en republikansk pakt, om röda linjer och mycket annat men i grunden handlar det allt mer om att partierna i mitten försöker behålla det inflytande de haft men inte längre har vare sig i nationalförsamlingen eller i folkopinionen. Väljarna, visar undersökningar, vill hellre ha lösningar på politiska sakfrågor och bryr sig mindre om eller föraktar snarare det taktiska spelet.

Spänningen mellan president och premiärminister lär ha ökat betydligt efter dramat mellan de båda i fredags förmiddag. Frågan är hur detta påverkar det fortsatta arbetet. Mycket tyder i alla fall på att premiärministern gått stärkt ur konflikten och att han kommer att agera relativt självsvåldigt under den närmaste tiden. Han kommer inför presidenten lägga fram sin ministerlista och presentera sitt budgetförslag utan att låta sig påverkas av eventuella invändningar. En politisk kommentator uttrycket läget på följande sätt: ”Bayrou hotar med att avgå om han inte får igenom sin vilja. Och han menar vad han säger!” Avgår Bayrou kommer Frankrike ännu närmare ett tidigarelagt presidentval.