Det politiska läget i limbo

• oktober 19, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Nu har Frankrike en regering men nu väntar fransmännen på hur länge den sitter kvar och framförallt om president, regering och parlament lyckas driva igenom politiska frågor som ligger på bordet för avgörande. Om budgeten i första hand. Marine Le Pen sitter samtidigt i rätten för att förklara eventuella  ekonomiska oegentligheter kring sitt parti.

På denna blogg brukar jag ofta skriva att fransk politik är spännande och oförutsägbar. Det gäller även denna höst. Orsaken ligger ofta i det faktum att politikerna är en samling individualister. Många följer partilinjerna, de flesta gör det, men tillräckligt många har personliga bevekelsegrunder för att gå emot sin partilinje och ställa till oreda och göra politiska vägval mer oförklarliga och svåra att tolka eller förutse.

Michel Barniers regering består i huvudsak av ledamöter ur Ensemble pour la République, det vill säga president Emmanuel Macrons parti. Det innebär inte att det partiet i nationalförsamlingen ställer upp för regeringen. Partiets ledare, förre premiärministern Gabriel Attal, vill till exempel inte att de skattehöjningar som regeringen anser nödvändiga ska genomföras. Samma gäller för förre inrikesministern Gérald Darmanin, en av tungviktarna i Ensemble. Båda vill däremot ställa upp som presidentkandidater i nästa valkampanj. Ingen vet när det kommer att ske. Sannolikt 2027 när Macrons mandatperiod går ut men det kan ske tidigare. Bästa alltså för dessa herrar, och de är fler, att förbereda sig genom att ha ett valprogram som faller väljarna i smaken.

Regeringen måste också ta hänsyn till Nationell Samling som håller Barnier och hans ministrar på sträckbänken. Marine Le Pens röster mot budgeten och i andra kommande heta frågor har betydelse. Nu är Le Pen i ock för sig i ett prekärt läge för tillfället. Hon har denna vecka varit inkallad till domstolsförhör i frågan om eventulla ekonomiska brott som gäller några av hennes medarbetare när hon var EU-parlamentariker i Bryssel. Hon fick ersättning för att anställa dessa personer att utföra uppdrag inom EU-sfären men lät dem i huvudsak – enligt anklagelserna – arbeta med partiets inrikespolitiska frågor. Denna affär, en av så många i fransk politik, besvärar förstås henne och försvagar partiets profil. Nu har Marine Le Pen i så många år verkat för att göra partiet rumsrent och regeringsfähigt. Denna affär stör bilden.

Nationell Samling kan ändå genom sin numerär i nationalförsamlingen påverka regeringens politik. Läget såg annorlunda ut under sommaren när Den nya Folkfronten med sina fyra partiet presenterade en premiärministerkandidat och nog på allvar trodde att de skulle kunna bilda regering. Nu är det svansen till höger som styr istället.

Michel Barnier har alltså motståndare till vänster, i mitten och till höger. Alla väntar bara på ett läge när det är gynnsamt att sätta huggtänderna i premiärministern och med gemensamma krafter fälla honom och hans regering. Det är mer en fråga om när det sker än om det sker. Allt handlar om strategi. En budget lär det bli men hur den ser ut är en öppen fråga. Barnier vill ha en stram budget som i möjlig mån hindrar en skenande utveckling av statsskulden. Oppositionen lär framförallt vilja locka väljarna med mer upplåning för att kunna ge dem vad de önskar; bibehållen skattenivå och bibehållna sociala förmåner.