Stökig politisk höst

• oktober 4, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Det är minst sagt stökigt i den franska politiken i höst. Äntligen efter två månaders interregnum med en semesterregering utan närmare beslutsrätt har nu nya ministrar intagit sina platser och roller under Michel Barniers ledning. Den senare ska försöka att lotsa en ny budget igenom parlamentet. Det kommer att bli svårt, mycket svårt. Och många andra problem tillstöter dag för dag. Det räcker inte med att oppositionen är mandatmässigt betydligt större än underlaget för regeringen. Dessutom spricker stödet bland de partier som borde visa lojalitet mot den nya regeringen.

Michel Barniers linjetal i parlamentets båda kamrar för några dagar sedan var ordrikt men otydligt om de beska piller som premiärministern hade förberett inom den ekonomiska politiken och särskilt inför  den väntade budgetpresentationen . De beska pillren kom dagarna efter talet och många anar att det finns ytterligare förslag till åtstramningar i den ekonomiska politiken att vänta.

Det stora problemet är budgetunderskottet som växer för varje månad och nu pekar mot 6 procent och däröver. Det är inte bara Bryssels krav på maximum 3 procents budgetunderskott som besvärar Frankrike. Den röda siffran har de franska regeringarna sedan länge överskridit. Nu handlar det om ett så stort underskott att många ekonomer oroar sig för räntan på alla de lån som staten måste ta upp. Naturligtvis är det också besvärande att räntan på lånen nu är den näst största utgiftsposten i budgeten.

Barnier menar att skatter måste höjas och besparingar inom olika budgetposter måste dras ner. Den franska staten har levt över sina tillgångar i decennier och de flesta medborgare har vant sig vid detta och sett fördelarna av dem. De flesta partier lever själva vidare i föreställningen att det går att med enkla medel rätta till underskottet. Macron och hans partier vill absolut inte se några skattehöjningar utan hoppas på att tillväxten ska lösa problemet. Vänstern tror eller vill tro att skattehöjningar för de rika ska lösa problemet med underskottet. Inget parti vill svika sina väljare som alla har sina egenintressen att försvara. Det ställs nya krav på reformer, särskilt från Nationell Samling och Den nya Folkfronten. Folkfronten och ytterhögern vill återställa en lägre pensionsålder. Särskilt Det okuvade Frankrike har en rad krav på kostsamma reformer som drabbar både arbetsgivare och stat. Prisstopp på varor, högre minimilöner för alla fransmän. För Jean-Luc Mélenchons rörelse är lösningen alltid en högre beskattning av de rika.

Michel Barnier har byggt sin regering i första hand på ministrar som tillhör Emmanuel Macrons parti och stödpartier. Ur denna mittengruppering kommer flera ledare som har ambitionen att bli president i valet 2027 när Macron inte längre kan söka omval. Det gäller bland andra den föregående premiärministern Gabriel Attal, den förre inrikesministern Gérald Darmanin och Macrons förste premiärminister, Édouard Philippe. För dem är det angeläget att inte stöta sig med väljarna som ju absolut inte vill se några försämringar för dem själva i den ekonomiska politiken. Senast igår gick Darmanin ut i media och förklarade att han inte kan tänka sig några skattehöjningar.

Inom Macrons vänsterflygel sker enskilda avhopp. Det handlar om ledamöter i nationalförsamlingen som inte accepterar det som de uppfattar som en högervridning av politiken med den nya regeringen. Samtidigt kan också Folkfronten drabbas av splittringar. Socialistpartiet upplever en intern kris där den socialdemokratiska falangen med bland andra François Hollande i spetsen drar åt ett håll och partiets generalsekreterare, Olivier Faure, än så länge försvarar det nära samarbetet med övriga tre partier i Folkfronten.

Barniers budget måste sannolikt omarbetas rejält för att få stöd även från de partier som representeras i regeringen. Nationell Samling och Folkfronten lär absolut inte stödja en budget med skattehöjningar och kostnadsbesparingar. Premiärministern ställs därmed inför en mycket svår uppgift. Kanske kan han få igenom en budget om han göra tillräckligt med anpassningar från det ursprungliga förslaget. Frågan blir då istället hur en sådan budget överensstämmer med de sparkrav som är nödvändiga för att inte budgetunderskottet ökar ytterligare och Frankrike hamnar i ett allt farligare läge på lånemarknaden.