Äntligen en regering

• september 20, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Jag vågar utbrista att det äntligen kommer en regering på plats i Frankrike. Den som räknade med att Michel Barnier skulle tryggt och säkert nå fram till den punkten att han kunde presentera en ministerlista för Emmanuel Macron höll ändå på att få helt fel. Läget visade sig vara mer kritiskt än de flesta trodde. Inte minst förre premiärministern Gabriel Attal, Renaissance, var missnöjd med balansen mellan partitillhörighet i den tänkta regeringen. Barnier satte därför allt på ett kort och hotade presidenten med att ge upp förhandlingarna och låta presidenten utse en annan regeringsbildare. Det hade dock inneburit en svår motgång främst för Macron själv. Därför lär den senare ha accepterat mer av tunga högerpolitiker i den nya regeringen för att få ett slut på två månaders interregnum. Nu räknar alla med att ministerlistan kan presenteras i morgon lördag.

Frankrike får en regering som lutar mer åt höger och definitivt helt olik den tänkta ministär som Den nya Folkfronten skissade på för en månad sedan. Det blir en omfångsrik regering med sexton tunga ministrar med specifika politikområden och ett tjugotal så kallade statssekreterare som också har status av regeringsledamöter. Av de sexton kommer antagligen sex ifrån Macrons tre stödpartier och tre från högerpartiet Republikanerna och ytterligare några från olika mindre grupper i nationalförsamlingen.

Det är lätt att kritisera regeringen för att främst bestå av ministrar från de två block som gick förlorande ur valet till nationalförsamlingen i somras. De block som ökade i antal mandat, Nationell Samling och de fyra partierna i Den nya Folkfronten, står utanför. Det finns ändå en logik i regeringsbygget. Frankrike har röstat höger och det märks i valet av ministrar. En folkfrontsregering hade aldrig överlevt ett första möte med den samlade nationalförsamlingen.Den hade sannolikt fallit redan i en första misstroendeomröstning. Nationell Samling kunde inte heller tas in i regeringen eftersom alla partier så tydligt, inför den andra valomgången i somras, markerat motstånd mot detta parti. Nu kommer ändå Michel Barniers regering vara beroende av Nationell Samlings välvilja. Så fort som Marine Le Pens parti väljer att rösta ner regeringen i en misstroendeomröstning kommer vänstern sannolikt att göra detsamma och det räcker för att fälla den.

Den franska nationalförsamlingen har efter det senaste valet en sammansättning som är mer splittrad än tidigare och ger partierna mer makt än tidigare. Fyra block och mer än tio partier blev resultatet av valet. Så såg det ut under den så kallade fjärde republiken från andra världskrigets slut till 1958. Då hade Frankrike mer av en parlamentarisk demokrati men många såg det som en konstitution utan möjlighet att bygga starka regeringar. Den femte republiken med sin starka presidentmakt skulle råda bot på detta. Nu säger franska politologer att den fjärde republiken är på väg tillbaka fast utan omfattande grundlagsändringar. Skulle nu parlamentet rösta för proportionella val till nationalförsamlingen istället för majoritetsval kommer indirekt den lagstiftande makten att öka i styrka och presidentmakten att minska. Redan i dag, efter valet i somras, sker denna maktförskjutning. Michel Barnier har i flera avseenden skaffat sig ökat inflytande och Macron som president har tvingats ta flera steg tillbaka. Till detta får jag återkomma i senare blogginlägg.

Michel Barniers regering lever farligt. Om den kan accepteras av nationalförsamlingen i en första omgång kommer den att hotas av misstroende under hösten. Några viktiga frågor står på tur att avgöras; budgeten, pensionsfrågan och migrationspolitiken. Klarar Barnier och hans ministrar av att sitta kvar över julhelgen har de gjort en lysande insats.