Valspurten i franska EU-valet

• juni 7, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Precis som i Sverige är det val till EU-parlamentet på söndag. Alla opinionssiffror pekar på stora framgångar för Nationell Samling och bakslag för president Macrons parti Renaissance. Den franska presidenten är uppenbarligen nervös  inför valdagen och dess utslag.

De sista opinionsundersökningarna visar stadigt på drygt 30 procent för Nationell Samling vars lista toppas av den unge politikern Jordan Bardella som är Marine Le Pens närmaste man. Under valkampanjen har avståndet till Renaissance ökat. Bakom dess lista kryper nu den socialistiska gruppen allt närmare och det skulle kunna bli en dramatisk upplösning vid rösträkningen på söndag kväll. Många har känslan att socialisterna med sin skickliga toppkandidat Raphaël Glucksmann kan gå om Renaissance och bli det näststörsta partiet i valet.

Igår kväll lät sig president Macron intervjuas i de stora tv-kanalernas kvällsnyheter och fick då chansen att varna franska folket för den antieuropeiska politiska hållning som han ansåg att Nationell Samling står för. Hans påstående i sig är det svårt att motsäga. Nationell Samling vill som så många andra nationalistiska partier i Europa minska EU:s makt och hindra samarbete på flera områden, bland annat på miljö- och migrationsområdena. Däremot var det högst tvivelaktigt ur konstitutionell aspekt att presidenten som har rollen att befinna sig  ovanför partierna och vara en statschef för alla fransmän gav sig in i en rent partipolitisk polemik. Tidigare i veckan kom också premiärminister Gabriel Attal oanmäld in i ett debattprogram i public service för att – som det hette – ge sitt stöd till toppnamnet på Renaissance EU-lista, Valérie Hayer. Dessa inspel från president och premiärminister visar hur svag de anser att Hayer är. Framförallt blir det uppenbart vilka friheter som den högsta politiska makten i nationen kan tillåta sig. Det vore närmast otänkbart i en parlamentarisk demokrati. En fransk president som vill tala till nationen behöver bara begära tid hos tv-bolagen och han får sitt utrymme för att leverera sina budskap. Det är självklart att så bör kunna ske i kris- och krigstider men kan inte vara legitimt i slutet av en valrörelse där hans parti går bakåt i väljaropinionen.

Frågan är om Macron och Attal gynnade sin sak och sitt parti genom dessa framträdanden. Den samlade oppositionen, från vänster till höger, var upprörda över presidentens och premiärministerns inspel. Det kan mycket väl visa sig på söndag, när rösterna räknats, att Renaissance får ännu lägre siffror än 16,5 procent som verkar vara dagsnoteringen för partiet i opinionen.

Valrörelsen har i hög grad handlat om storleken på de franska krigsinsatserna i Ukraina. Macron har alltmer kommit att ta ledningen inom EU när det gäller eskaleringen av militära insatser i kriget. Hans politik i Ukrainafrågan  får nu kritik både från vänster och höger. Likaså vänder sig ytterhögern  mot EU:s beslut om en ny migrationspolitik. I valrörelsen har också miljöfrågan stått i centrum I denna fråga liksom i många andra visar det sig hur främst ytterhögern vänder sig mot en utvidgning av EU:s makt.

Valrörelsen har varit lång och intensiv men också vital. Franska politiska debatter håller hög kvalitet. De är långa, djupgående och roliga att lyssna på. Det är också en fördel att franska politiker inte bara är skärpta utan också retoriskt skickliga.