Stök i Nya Kaledonien stör Macron

• maj 21, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Det stundande EU-valet är för president Macron av största betydelse. Desto mer problematiskt att han och hans parti störs av konflikten i Nya Kaledonien. Ett förslag om att reformera valsystemet på dessa öar som är kopplade till Frankrike har lett till uppror. Ursprungsbefolkningens ställning har försvagats eftersom förslaget från den franska regeringen – ännu inte stadfäst av parlamentet – innebär att även fransmän som bott på Nya Kaledonien i minst tio år ska ha rätt till lokal rösträtt.

Samtidigt som en viktig valdebatt inför EU-valet genomförs ikväll beger sig presidenten till platsen för upproren som visserligen lugnat ner sig en del. Mycket beror ändå på hur Macron hanterar det lokala motståndet.

Valrörelsen på hemmaplan går inte bra för presidenten och hans lista till EU-parlamentet. Macron är förmodligen Europas mest engagerade stats- eller regeringschef i frågan om att utveckla den europeiska unionen. Han höll kort efter valsegern 2017 ett principiellt tal till stöd för ett mer federalistiskt EU. Ett liknande tal höll han tidigare i år. Men vad hjälper det? Nationell Samling som står för en motsatt linje gör stora framsteg i opinionen. Steg för steg utökas de nationella partiets försprång och är nu nästan dubbelt så stort i mätningarna som Renaissance. Och vad värre är: Raphaël Glucksmanns socialistlista närmar sig alltmer och kan bli det näst största partiet vid omröstningen den 9 juni. Den liberala gruppen inom EU-parlamentet behöver ett starkt Frankrike för att kunna påverka politiken bland de tjugosju länderna i Strasbourg och i Bryssel. Renaissance är som motorn i denna mittengruppering inom EU-parlamentet. Macron vet det men har också en lista med få karismatiska politiker. Toppnamnet Valérie Hayer är ett tredje- eller rentav fjärdehandsalterntiv sedan flera tunga politiker tackat nej till att leda Renaissance mot ett nytt EU-parlament. När jag lyssnat till henne slås jag av hur tunn hon är i sin argumentering och hur hon fyller sina tal med floskler. Raphaël Glucksmann och även Jordan Bardella förefaller mer förankrade i sina ställningstaganden. Det märker förstås också väljarna.