Aborträtten skrivs in i den franska konstitutionen

• mars 8, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Häromdagen samlades det franska parlamentets båda kamrar, senaten och nationalförsamlingen, tillsammans i Versailles för att fatta beslut om en grundlagsändring. Det gällde att skriva in aborträtten i grundlagen, ett principiellt viktigt steg. Det har dessutom visat sig att Frankrike är det första landet i världen som tar detta steg.

Beslutet har knappast föregåtts av mer omfattande diskussioner. Snarare gled beslutet igenom utan större uppmärksamhet. Det fanns också en majoritet bland väljarna och bland ledamöterna i de båda kamrarna om det kloka eller nödvändiga i att fatta detta beslut. Det konstaterades att detta var en seger för kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp. Grundlagsfästandet av detta ansågs också garantera att ingen tillfällig politisk majoritet med annan inställning i frågan skulle kunna förändra denna aborträtt. Det är naturligtvis ingen garanti i en demokrati. En ny tid med nya värderingar kan förstås kasta omkull en grundlag men detta beslut blir ändå en markering i nutid av hur viktig en majoritet av de förtroendevalda ser på det.

Frankrike är alltså i dag i denna mening ett mycket liberalt för att inte säga kulturradikalt land. Fram växer en stark gemenskap i det politiska landskapet i samlevnadsfrågor. Vi som följde den heta debatten kring införandet av samkönade äktenskap 2012-13 inser att det runnit mycket vatten sedan dess; en kort tid i historien på cirka tio år. Hela oppositionen mot socialistregeringen var vid den tiden enad mot införandet av samkönade äktenskap. I dag skulle ingen, eller ytterst få i parlamentet, kritisera förslaget.

Knappt tio procent av ledamöterna i senaten och nationalförsamlingen röstade nej till grundlagsändringen. Dessa ledamöter återfinns i huvudsak bland de mer konservativa, särskilt i senaten. En del från Republikanerna och från Nationell Samling röstade nej och även några mer oberoende ledamöter från mitten och högerut. Emmanuel Macrons parti Renaissance var enigt i försvaret av förslaget. Det har funnits en påfallande stor lojalitet hos dess ledamöter i alla frågor sedan partiet tog plats i parlamentet 2017. Socialistpartiet var långt mer uppnosigt mot sin regering när François Hollande regerade 2012-17.

Hur har denna fråga som ju inte berört aborträtten i sig utan skärpt möjligheterna att kunna ändra den genom beslut i en folkvald församling kunnat få ett sådant stöd, även hos närmare 90 procent av medborgarna? Kanske ligger förklaringen i att de mest socialliberala och kulturradikala länderna i Västeuropa, dit Sverige ju också får räknas, har en värdeprofil som förenar en globalt sinnad marknadsekonomi med försvar för moderna tolkningar av mänskliga rättigheter som feminism och HBTQ. Emmanuel Macron är en mycket tydlig exponent för detta.

Katolska kyrkan har en påfallande svag position i det franska samhället. Den är kuvad av principerna om laïcité, en form av sekulär syn på samhällets offentliga del. Det innebär att företrädare för kyrkan visserligen kan uttala sig om bland annat denna grundlagsfråga – de är starkt kritiska till beslutet -men de saknar kanaler för att kunna delta i den samhällspolitiska debatten. Katolska kyrkan var en stark faktor fram till skiljandet av kyrkan och staten 1905 och det finns fortfarande en stor oro i vida kretsar för att släppa in kyrkan i debatten igen. Jag sökte också efter reaktioner i den muslimska världen om denna grundlagsändring. Även här hänvisas till respekten för laïcitébegreppet.