Migrationsfrågan i parlamentet

• november 7, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

Fram till julledigheten ska en ny proposition från regeringens sida behandlas i parlamentets båda kamrar, senaten och nationalförsamlingen. Det kommer sannolikt att bli problematiskt eftersom vänster och höger står långt ifrån varandra. President Emmanuel Macron får lita till sin förmåga att balansera sina förslag med sitt berömda uttryck ”en même temps”, på samma gång.

Denna vecka är propositionen uppe till behandling i senaten, den kammare som bygger på indirekta val och som speglar Frankrike mer som det såg ut för några år sedan. Kammaren domineras av det klassiska högerpartiet Republikanerna men består också av fler socialister än i nationalförsamlingen. Macrons eget parti är tredje största gruppering i senaten medan det franska vänsterpartiet (La France Insoumise) under ledning av Jean-Luc Mélenchon saknar representation i kammaren. Det finns också en inbyggd konservativ ton i senaten. Ledamöterna skriker sällan i mun på den som talar, demonstrerar aldrig med plakat under pågående session. De är välartade, stillsamma, nästan som i den svenska riksdagen.

Senaten brukar efter en del kompromissande bli relativt överens med regeringen. Det kan ske också denna gång särskilt som regeringens migrationsproposition är relativt skarp. Den höjer tonen i frågan om invandringens omfattning, stödd av en folkopinion som kräver en skärpt migrationspolitik.

Propositionen innehåller 27 artiklar men det mesta av diskussionen i senaten handlar om artikel 3 där regeringen i en anpassning till sin egen vänsterflygel föreslår att illegala invandrare med jobb inom sektorer som behöver denna extra arbetskraft ska kunna få ettåriga uppehållstillstånd. Det finns redan en sådan möjlighet att i enstaka fall (det rör sig årligen om några tusen personer) ge uppehållstillstånd men denna möjlighet skulle nu kunna bli en rättighet för ett antal yrkeskategorier. Högern i senaten oroas över att siffran per år kan öka från några tusen till tiotusentals.

I december kommer migrationspropositionen att behandlas i nationalförsamlingen. Där kommer konflikterna att hårdna. I denna direktvalda kammare har den radikala vänstern som innefattar fyra partigrupper en mycket stark ställning och Nationell samling under ledning av Marine Le Pen representerar den näst största partigruppen. Otvivelaktigt är migrationsfrågan den enskilt mest partiskiljande mellan höger och vänster. Macron och hans regering kan inte negligera vänstern, särskilt sin egen vänsterflygel som består av tidigare socialister med socialdemokratisk profil. Samtidigt är högern och den yttersta högern starkare, särskilt i folkopinionen. När president Macron talar om ”en même temps” landar mittpunkten därför mer till höger än till vänster. Han talar mer om fasthet än om humanism i denna fråga.