En roman om Notre Dame

• maj 27, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

Den 15 april 2019 skulle Emmanuel Macron hålla tal till befolkningen angående läget i landet och den sociala kris som då rådde efter månader av demonstrationer från gruppen de gula västarna. För fransmännen är den kvällen istället kopplad till en förfärlig händelse som starkt berörde dem; branden i Notre Dame-katedralen i Paris. Elden blev synlig under senare delen av eftermiddagen. Flammorna slog ut ur byggnaden som åsamkades stora skador. Efter ett genomgripande reparationsarbete bör katedralen kunna stå färdig i december 2024, dessvärre efter genomförandet av de olympiska spelen på sommaren samma år. Så var det inte tänkt men så lär det bli.

Emmanel Macron fick aldrig tala till nationen om de gula västarna den kvällen utan istället om Notre Dame. Det gjorde han med värme och engagemang. Om katedralen har det talats och skrivits mycket sedan dess. Den ligger på Ile de la Cité mitt i stan. Den är minst lika viktig för stadens karaktär som Eiffeltornet.

Britta Röstlund har i vår kommit ut med sin tredje roman och den kretsar kring Notre Dame. Boken har titeln Notre Dames alla nycklar och är utgiven på Norstedts. Boken är inte bara tillkommen i rätt tid. Den ger en ingående bild av katedralens olika prång. Ja, den låter några arbetare röka sina cigarretter inne i kyrkan och slänga fimparna. Det sker i romanen någon dag före branden. Och branden lär ha startat av oaktsamhet från några besökare inne i katedralen.

Britta Röstlunds roman är så mycket mer än en beskrivning av livet inne i kyrkan. Där finns flera tongivande karaktärer som interagerar på ett mänskligt plan, några utan att mötas, och hon driver berättelsen vidare genom en dramatisk intrig. Det är inte deckarens intrig utan ett psykologiskt spel med många trådar som ändå får sitt sammanhang i slutet av romanen. Och slutet inträffar vid tidpunkten för själva branden.

Författaren har en förmåga att ge starka och tydliga drag åt både manliga och kvinnliga karaktärer. Jag kan inte låta bli att särskilt fästa mig vid den unga kvinnliga karaktären Ida. Hon bor i  Kalmar men har beslutat sig för att studera i Frankrike och särskilt intresserar hon sig för vissa gamla konstföremål i Notre Dame. Hon är fylld av svensk förnumstighet som hon utvecklar i den dagbok hon skriver och som ingår som en del i romanen. Det är så spännande med fransmän, förklarar hon. Hon söker förstå de personer  hon möter utan att förstå. Hon blir förälskad i en av dem, Sandro, men hon förstår inte honom heller. Döremot börjar hon inse i mötet med en annan kultur att människor inte agerar rationellt utan av så många motstridiga känslor, inte minst av rädsla. Hon är förtjust i Paris men på samma gång oförstående och oroad över stadens komplexitet. Så småningom kommer också kommentaren i dagboken att hon nog ändå vill åka tillbaka hem till Kalmar.Det fina i romanen är också att de olika karaktärernas personliga tillkortakommanden styr berättelsen framåt. Framåtrörelsen sker i stillsamt tempo och lite snirkligt men håller hela tiden kvar läsaren av nyfikenhet.

Notre Dame är byggnaden som befinner sig där, mäktig och ståtlig, mitt i stan. Britta Röstlunds roman ger oss läsare en liten men läcker fasett till bilden av den stora multikulturella franska huvudstaden. Tack, Britta, för att den, med några små undantag, bara utspelar sig på de två små öarna i Seine! Så är det i Paris. Du kan röra dig i ett kvarter och det ger mänsklig näring åt ett helt liv.