Macron talar i tv för döva öron

Macron talar i tv för döva öron 150 150 Tomas Lindbom

President Macron lät sig i dag onsdag vid lunchtid intervjuas av två politiska journalister. Programmet gick ut i de två stora tv-kanalerna. Tanken var att presidenten skulle försöka lugna en befolkning vars stora majoritet för tillfället vänder sig starkt emot pensionsreformen. Det var förstås en närmast omöjlig uppgift och de första reaktionerna visar också att han inte lyckades. Ändå var det nödvändigt att han – och inte bara premiärminister Elisabeth Borne – uttalade sig i den fråga som nu står högst på dagordningen i den franska politiska debatten.

Macron förklarade att han drivit igenom reformen, också med stöd av paragraf 49:3 i konstitutionen, för att den är nödvändig för landet. Som han sa; det hade varit enklare att slippa göra det. För honom står det klart att Frankrike inte kan låta kostnaderna för pensionerna öka som de skulle göra utan reformen. Han hade kunnat låta de yrkesmässigt aktiva betala högre avgifter men det hade sänkt människors köpkraft och hindrat en önskad ekonomisk tillväxt. Han valde att istället höja pensionsåldern och därmed närma sig de flesta länder i Europa.

Det finns en rad invändningar mot hans reform. Den kommer efter besvärliga år med covid och mitt i en period av lågkonjunktur med hög inflation och ett krig i Europa. Samtidigt präglas en hel del av kritiken av populism. Det är enkelt för en oppositionspolitiker att ta stöd av en befolknings majoritet som inte uppskattar att få neddragningar i pensionerna. Det är också närmast chockerande att se de grova utspel som särskilt representanter för Det okuvade Frankrike gör. Det buas och väsnas under premiärministerns tal. De folkvalda borde hålla en viss nivå i sitt beteende i den folkvald församlingen men nu har gränsen till vulgärt uppträdande för länge sedan överskridits. Frankrike bär med sig denna tradition. Hur många gånger sedan franka revolutionen 1789 har det inte förekommit bråk i den folkvalda församlingen.  Ändå är det ingen ursäkt för de överträdelser som skett de senaste veckorna.

Ny stor strejkdag med stora demonstrationer genomförs i morgon. Varje kväll förekommer också bråk på vissa platser, i Paris men också i andra städer. Jag hade själv tur i måndags när jag i sista stund valde att äta middag nära Odeon istället för som planerat på en restaurang vid Operan. Det räddade mig från att hamna mitt i centrum för ett upplopp mellan polis och demonstranter.

President Macron har valt att till varje pris driva igenom reformen. Det var möjligen tveksamt att han satte hårt mot hårt genom att använda nödparagrafen och driva igenom beslutet utan votering i nationalförsamlingen. Antingen lugnar nu allt ner sig vad gäller strejker och demonstrationen. Det är troligt på kort sikt. Däremot vet vi inte om den nuvarande konflikten leder till en fördjupad politisk och social kris i landet. Det är i så fall inte bara den politiska ledningens fel men ansvaret kommer ändå i hög grad att läggas där. Och kommer i så fall Macron att kunna fortsätta som en respekterad statschef? Om detta vet vi mer om en eller ett par månader.

1 comment
  • Alain

    Ve det land vars kung är ett barn!
    Hej Thomas…
    Tillståndet i landet är ett symptom på en sjukdom som sträcker sig långt utöver problemet med pensioner…
    Om vi ​​hade varit ett normalt land där det krävdes politisk konsensus, som till exempel…i samhällena i norr!
    Det råder ingen tvekan om att att gå från 62 till 64 år för den lagliga pensionsåldern inte skulle ha satt landet i stat av eld och askor.
    Jag preciserar att 64 år skulle vara den lagliga åldern för avresa, men att för att ha sina fulla rättigheter skulle det vara nödvändigt att som i resten av Europa uppnå 67 år i de flesta fall.
    Jag påminner om att för att bli omvald tog Macron, som hade valt att stänga av landet (till skillnad från Sverige), till magiska pengar, med största säkerhet i samförstånd med EU, vilket innebar en reform av pensionsåldern mer lik med resten av Europa.
    Det hade kunnat fungera om vårt land under de tidigare mandaten inte hade slutat sälja av resten av vår industri, produktion av el och ökat antalet subventionerade jobb, trots vad regeringen försäkrar!
    Jag måste säga att den här regeringen är mer specialiserad på kommunikation OCH lögn än någon tidigare.
    Macron spelade teater i sin ungdom… och han älskar det.
    Mer allvarligt om man tillägger att han två gånger valdes utan debatt och stigmatisering av motståndarpartiet som enligt honom inte skulle ha haft legitimitet (Mer än 40 procent av väljarna i alla fall, RN och extremvänster tillsammans…)

    Ingen måste bli förbanad att debatten som vi inte hade hamnar på gatorna idag.
    Macron illustrerar Peter-principen mycket väl: han slutade aldrig vara en hög finanstjänsteman… den franske presidentens klädning är för stor för honom, särskilt med vår konstitution, skuren för en man som De Gaulle.

    Samtidigt, vet jag inte om det skulle gå över i Sverige, men han är arrogant, föraktfull och förolämpar ofta fransmännen, kort sagt ett narcissistiskt bortskämt barn. I politiken måste man veta hur man lägger sitt ego åt sidan. Och jag skulle inte tala om dess parlamentariker eller ens dess vissa ministrar som är i trettioårsåldern och aldrig riktigt har arbetat i sina liv…
    De har inte de bästa förutsättningarna att komma och förklara att vissa arbetare i svåra jobb kommer att behöva arbeta längre.

    Jag är rädd för vad som kan hända nu.

    Även om den nuvarande situationen har något groteskt:
    Macron-väljare tänder eld under fönstren på andra Macron-väljare.
    Vilddjuret slukar sig framför våra ögon.
    Frankrike brinner för att man för ett år sedan ville ”rädda sig från den fascistiska faran”.
    Vilken ironi, vilket slöseri, vilken katastrof…!

    Det råder ingen tvekan om att Macron vill spela det ruttnande situations kortet i hopp om att kväll ungdomar (till skillnad från arbetardemonstrationer under dagtid, övervakade av fackföreningarna) slutar med att trötta den allmänna opinionen med oordning.

    Men allt eftersom tiden går, risken för en polisblunder blir större.
    Om en extremvänsterdemonstrant, som har blottat sig för mycket, dör, tror jag att Macron under känslornas diktatur kommer att dra tillbaka sin reform. Jag hoppas att vi inte kommer till sådana extrema.
    Men den här presidenten borde veta att Frankrike är ett land som har skrivit sin historia i revoltens och revolutionernas bläck. Fascination för gatan, upplopp, våld, strejker, demonstrationer för att slC ner makten…det är väldigt franskt.
    Beroende på eran har vänstern eller högern tagit över de parisiska gatorna för att fälla makten, eftersom Frankrike är ett mycket centraliserat land som har en stor maktkoncentration i Paris och följaktligen en stor koncentration av den revolutionära andan i Paris.
    Vänskap och bra vistelse i Paris.
    Alain.

Leave a Reply

Your email address will not be published.