Frankrike och kriget i Ukraina

• februari 24, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

I dag är det årsdagen av ett ryskt anfallskrig mot Ukraina som en enad västvärld tar starkt avstånd ifrån. Ändå är det inte ett Europa som talar med en helt samstämmig röst. Det är begripligt att länder som gränsar till Ryssland skiljer sig från länder som ligger längre västerut och som traditionellt kan ha andra perspektiv.

Sverige lever med en historia där Ryssland upplevts som ett större eller mindre militärt hot och vi krigade mot detta land så sent som under 1700-talet. Frankrike har en annan historia i förhållande till samma land. Frankrike är också starkt präglat av sin självbild av att vara en stormakt, bland annat ständig medlem i FN:s säkerhetsråd. Den franska diplomatin agerar med mer än ett perspektiv. Frankrike utgår också från ett geopolitiskt synsätt där alla stormakter är viktiga aktörer.

President Emmanuel Macron talade senast i München och det stod helt klart att han och den franska hållningen är benhårt fördömande mot det ryska anfallskriget. Macron vill också ha till stånd en gemensam europeisk hållning. Europa är för honom centralt, inte enbart som en underordna kontinent till USA.

Macron är i linje med fransk traditionell utrikespolitik inställd på att också lyssna till, agera och påverka icke-europeiska länders statschefer. De baltiska länderna liksom Polen, Finland och även Sverige ser ett direkt hot från Ryssland och har som ett självklart mål att de ryska styrkorna drivs bort från hela Ukraina för att freden ska kunna säkras.  Fred uppnås genom en total ukrainsk seger. Macron formulerar sig lite försiktigare. Sannolikt blickar han mot en framtid när Kina, Ryssland, USA och Europa ska kunna leva i fred. Sannolikt tror han inte heller att fredsförhandlingar kan inledas för närvarande med ryska trupper i Ukraina, särskilt som detta är orimligt för det ukrainska folket.  Han tycks ändå öppen för att på sikt hitta en form av lösning på konflikten där också Ryssland medverkar.

Jag har också tidigare i denna blogg påpekat att synen i Frankrike i förhållande till NATO och Ryssland skiljer sig från andra västeuropeiska länder. Frankrike var kritiskt till atlantpakten under flera decennier efter bildandet 1949. Särskilt General de Gaulle var reserverad till USA:s starka ställning inom atlantpakten. I dag är Frankrike en lojal medlem i NATO. Däremot finns en kritik mot denna militära organisation inom stora delar av den franska vänstern. Den franska yttersta högern har också en kritisk hållning. Marine Le Pen uppehöll fram till kriget i Ukraina en vänligt sinnad relation till Putin.  Även inom delar av den så kallade republikanska högern har många politiker länge odlat proryska kontakter.

Frankrike under Emmanuel Macron tvekar inte i stödet till Ukraina och i viljan att bidra till att landet vinner kriget mot Ryssland. Men av skäl som jag försökt beskriva i detta inlägg finns ett resonemang om framtida förhandlingar med Ryssland som ett bakgrundsresonemang. Den franska ledningens geopolitiska tänkande leder i en något annorlunda riktning jämfört med hur en finsk eller svensk statsminister resonerar.