Förvirring!

• februari 18, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

Jag har suttit och följt delar av den tio dagar långa debatten i nationalförsamlingen om regeringens pensionsproposition. Jag har gått från övertygelsen att regeringen till slut driver igenom reformen till att jag blivit totalt förvirrad både kring reformens innehåll och trovärdighet och dess möjlighet att bli en lag. Vad ska en utomstående tro eller tycka. Har skickliga politiska manipulatörer förvirrat hjärnorna på oss alla eller är det verkligen sant att regeringen inte har presenterat ett sammanhållet och genomtänkt reformförslag.

I natt avbröts debatten kl 24. President Macron hade beslutat om det. Två veckor var den tid som anslagits åt nationalförsamlingen att debattera pensionsfrågan. Talmannen verkställde detta beslut trots Nupes (vänsteralliansens) krav på förlängd debattid med några dagar. Nupes och i synnerhet Det okuvade Frankrike som dominerar vänsteralliansen hade – det ska särskilt framhållas – lagt cirka 15 000 ändringsförslag, helt uppenbart för att omöjliggöra en rimlig granskning av reformförslaget.

Under de två veckornas debatt framkom ändå oklarheter kring regeringsförslaget. Hur många skulle omfattas av minimipension på 1 200 euro mer månad? Hur många år måste de medborgare som börjat arbeta redan i tonåren betala in pensionsavgifter för att uppnå full pension, 43 eller 44 år? Regeringen gav inga tydliga svar på dessa frågor vilket också upprörde högerpartiet Republikanerna.

Berörda ministrar gjorde inte heller något vidare gott intryck när de satt i sina regeringsbänkar under debatterna. Den ansvarige arbetsmarknadsministern Olivier Dussopt hade uppenbarligen besvär med en svår förkylning. Ofta satt han med en lång, tjock yllehalsduk virad runt halsen. Rösten skar sig. Hade han drabbats av bronkit? Kanske påverkade hälsotillståndet hans svaga argumentation. Framförallt såg han ointresserad ut. De fransmän som till äventyrs följde debatten under längre tid borde ha blivit missnöjda med hans synligt bristande engagemang i frågan.

Det blev svårare och svårare att känna sympati för regeringen trots att Nupes och särskilt Det okuvade Frankrikes ledamöter betedde sig som fullödiga populister. Många av dem höll anföranden som knappast hade att göra med granskningen av reformens olika paragrafer. Vi fick veta mycket annat: Hur mycket pengar överklassen inom regeringsmajoriteten tjänar, att de inte vill förlänga debatten för att de planerat skidsemester och så vidare. Okvädingsord som mördare till ministrarna förekom också. Det okuvade Frankrikes ledamöter missade inte ett enda tillfälle att banka in motsättningen mellan folket och eliten och därmed ytterligare bidra till polariseringen av Frankrike. Naturligtvis i sina ord övertygade om att det alltid är Macron och hans majoritet som polariserar landet.

Det börjar bli allt svårare att sia om utgången av parlamentsbehandlingen kring pensionsfrågan. Nu flyttas arbetet över till senaten utan att nationalförsamlingen röstat om mer än delar av förslaget. Därefter sker en sammanvägning av förslaget i en grupp av ledamöter från båda kamrarna. Under mellantiden sker strejker och demonstrationer, framför allt den 7 mars som blir den folkliga revoltens stora dag.

Det blir allt svårare att bedöma utgången av denna stora strid om pensionerna. Regeringen har konstitutionella möjligheter att driva igenom förslaget men kan den göra det? Blir priset i så fall för högt i opinionen? Det verkar allt svårare för regeringen att få med sig Republikanerna. Om det partiet tar sin hand ifrån förslaget måste nog regeringen skjuta upp beslutet under en tid. Vem vet? Fransk politik är oförutsägbar.