Zemmour men inte Mélenchon kandiderar till parlamentsvalet

• maj 13, 2022
• Tomas Lindbom
• no comments

Partierna presenterar i dagarna sina listor i de 577 olika valkretsarna i Frankrike. Jean-Luc Mélenchon väljer att inte kandidera för en andra mandatperiod i sin valkrets i Marseille. Däremot kandiderar Éric Zemmour, efter tvekan, i en valkrets i och runt den kända badorten Saint Tropez vid Medelhavet.

Efter presidentvalet vågar jag säga att vi har tre block i fransk politik: Macron med stödpartier, en samlad vänster och de nationella partierna. Allt pekar på en framgång i antal mandat i nationalförsamlingen för Macron, en stark ökning av antal mandat för vänstern och dålig utdelning för de nationella.

Låt oss gå tillbaka till röststödet för de olika blocken i presidentvalets första omgång, från vilken Emmanuel Macron och Marine Le Pen gick vidare med 27,85 respektive 23,15 procent. Jean-Luc Mélenchon på en stark tredjeplats fick 21,95 procent av rösterna. Blocken fördelade sig på 9,8 miljoner röster för Macron, 12,4 miljoner för de fyra nationella kandidaterna Le Pen, Zemmour och Dupont-Aignan och Lassalle och 11,2 miljoner för vänsterns kandidater Mélenchon, Hidalgo, Roussel, Jadot, Potou och Arthaud.

Detta sätta att addera alla kandidater i tre block ger en bra bild av hur väljarna röstar och hur resultatet framträder. Macrons block var svagast men han vann ändå, därför att han som kandidat fick flest röster av alla kandidater i första valomgången. För rättvisans skull har jag inte tagit med Republikanernas kandidat  Valérie Pécresse i denna räkneoperation. Hon fick stöd av knappt 1,7 miljoner fransmän och hon stödde Macron i den andra valomgången. Samtidigt fortsätter detta parti att uppträda som opposition till Macron och kan heller inte räknas in i det nationella blocket. Vissa signaler pekar ändå på att Republikanernas vänster- och mittengrupperingar kommer att närma sig Macron under de kommande åren i nationalförsamlingen medan dess högerflygel snarare närmar sig de nationella.

Macrons block står enat inför valet till nationalförsamlingen den 12 och 19 juni. Detsamma gäller i princip för vänstern med vissa undantag. Förre presidenten François Hollande kommer till exempel att utmana vänsterns kandidat från Mélenchons parti i sin gamla valkrets Tulle i Corrèze. Socialisterna går annars fram i ett sjuttiotal av de 577 valkretsarna som ensamt vänsterparti. De gröna får ensamrätt i hundra valkretsar, kommunisterna i femtio. Resten, cirka 350 valkretsar, lämnas för ensamrätt till Det okuvade Frankrike (Mélenchons parti). Vänstern hoppas på detta sätt att kunna uppnå uppemot 150, kanske fler mandat i nationalförsamlingen. En stor framgång tack vare denna nya union som dock visar sig mest vara  en valteknisk samverkan. Det program som partierna enats om är dikterat i hög grad av Det okuvade Frankrike, inte minst på det utrikespolitiska området.

Marine Le Pen har däremot smällt igen dörren för Éric Zemmours parti Reconquête. Det är svårt att bedöma hur mycket hon förlorat på att markera så hårt mot honom och hans parti. Sannolikt vill hon, om möjligt, kväsa detta parti vars ledare gjorde ett dåligt presidentval och som, om det ges utrymme, kan bli starkare igen. Däremot pekar allt på att Nationell Samling, trots sin stora framgång genom Marine Le Pen i presidentvalet med 13,3 miljoner röster i andra valomgången och en andel av 41,46 procent, kanske inte får mer än ett femtontal mandat i den nya nationalförsamlingen.

Mélenchon satsar nu allt på att bli premiärminister efter valet och avstår från en plats i nationalförsamlingen. Kanske förbereder han ett maktskifte. Kanske tror att han kan utveckla vänstern bättre utan att vara låst av arbetet i parlamentet. Zemmour tvekade men valde att kandidera, i en valkrets i södra Frankrike där han fick ett bra stöd i presidentvalet men där han ändå rimligen saknar möjligheter att vinna. Det handlar om enmansvalkretsar och han ställs mot en stark kandidat från Renässans (Macrons parti med nytt namn) som dessutom vann för fem år sedan och kandidater från Det okuvade Frankrike och Nationell Samling.

Presidentvalets resultat styr utgången av valet till nationalförsamlingen. Macron som omvald president tjänar mest på det. Mélenchon drar fördel av sin framgång i presidentvalet. De nationella partierna är splittrade och påverkas alltid negativt av karteller som bildas för att stoppa dem i en andra och avgörande valomgång. Dessutom ställs nu Zemmours parti mot Le Pens. Det är knappast till fördel för detta tredje block i fransk politik. Slutligen kommer sannolikt Republikanerna att få en del mandat tack vare sin traditionellt starka ställning på många platser, lokalt, i Frankrike.