Om åtta dagar avgörs presidentvalet

• april 16, 2022
• Tomas Lindbom
• no comments

Nu pågår en ny valrörelse i Frankrike, den som handlar om vem som slutligen ska bli president i Frankrike för nästkommande fem år. Läsarna av denna blogg vet sannolikt att slutstriden står mellan den sittande presidenten Emmanuel Macron och utmanaren Marine Le Pen. Vad handlar denna strid om?

Båda kandidaterna driver vissa budskap och profilerar sig på helt olika sätt. Emmanuel Macron vill framstå som statschefen som visat sig kompetent, handlingskraftig och pålitlig i fem år och nu vill ha detta bekräftat av väljarna genom att vinna valet nästa söndag. Marine Le Pen å sin sida vill framstå som företrädare för det glömda Frankrike. Hon ser sig som utmanaren som avslöjar Macrons tillkortakommanden under sin mandatperiod och hans ovilja att försvara vanliga människors intressen. Hon däremot anser sig företräda folket mot en liten elit i Paris.

De uppfattas förstås väldigt olika inom väljarkåren. Många väljare tar avstånd från båda kandidaterna. Vi får inte glömma att de i första valomgången tillsammans fick ungefär 50 procent av rösterna. Övriga röstade på andra kandidater, de flesta med helt andra profiler. Över 20 procent stödde vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon med ett program som helt skiljer sig från Le Pens och Macrons. Som en av hans sympatisörer sa på valnatten i söndags i svensk radio: ”Nu måste jag välja mellan en kapitalist och en rasist…”

Halva befolkningen som deltog i första valomgången vill inte ha någon av de båda som president. Dessutom tillkommer en andel som avstod. Den andelen kan mycket väl växa när det är dags att gå till valurnorna igen. Inte minst bland Mélenchons väljare är frestelsen stor att stanna hemma på söndag.

Det franska valsystemet med två omgångar är problematiskt ur den aspekten. Hälften eller fler känner ingen sympati för någon av kandidaterna. Röstviljan sjunker och väldigt många röstar utan någon som helst entusiasm.

Macron och Le Pen har ägnat den senaste veckan åt att resa runt i landet och skaka hand med väljare och hålla tal. Ingen debatt har genomförts mellan dem. Var och en kan ostört beskriva sin motståndare  och sitt program. De möts på sina möten enbart av vänligt sinnade sympatisörer. Bara på gator och torg uppstår ibland en viss hetta mellan kandidaten och en kritisk väljare som trängt sig fram i mängden av folk. I övrigt sker ingen konfrontation.

På onsdag i nästa vecka sker dock den så starkt emotsedda debatten i tv mellan de båda kandidaterna. Marine Le Pen borde se framemot den med oro. För fem år sedan, när de möttes senast i en liknande duell, förlorade hon stort vilket bidrog till ett betydligt sämre valresultat än väntat. Bedömare tror inte att det kommer att ske igen. Som en kommentator sa: ”Det kan bara gå bättre för Le Pen denna gång.”

Jag är inte så säker på det. Marine Le Pens program är ihåligt. Hon har inte täckning för sina reformförslag. Hennes politiska program innehåller oklarheter. Hon döljer förslag som bland annat rör Europapolitiken och hon kan inte redogöra för konsekvenserna av sin migrationspolitik. Macron har en guldgruva att ösa ur. Med sin intelligens och retoriska förmåga har han alla möjligheter att avslöja de brister som är uppenbara i hennes program.

Den sittande presidenten må vara kylig och teknokratisk. Han företräder en politik som verkligen inte tilltalar en majoritet av fransmännen. Men det är osannolikt att över hälften av väljarna som röstar nästa söndag vågar lämna landet i famnen på Marine Le Pen. Slutdebatten kommer inte att stärka hennes position, snarare försvaga den. Hon har inget mer att komma med under sista veckan. Sannolikt gör hon bättre ifrån sig i år jämfört med valet 2017. Inte hjälper det. The winner takes it all!