Några tankar om valrörelsen

• mars 23, 2022
• Tomas Lindbom
• no comments

Det blev inte som tänkt i den franska valrörelsen. Det plågar särskilt förhoppningsfulla kandidater på högerkanten. Valrörelsen skulle handla om migration och brottslighet. Så stördes valrörelsen av att covid blev en styrka för den sittande presidenten som skulle anklagas för slapphet mot invandrare och kriminella. Så kom kriget i Ukraina och nu drar Macron ifrån och de andra står där relativt maktlösa. Utom en, vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon som nu tar sig allt närmare en andra plats i valets första omgång den 10 april.

Det blir sällan som man tänkt sig när det gäller presidentvalskampanjer. Omvärlden gör sig påmind och det som är självklara teman för en valrörelse visar sig inte stämma. Två franska journalister gav för ett år sedan ut en bok som redan i titeln slog fast hur hatad Macron var i folkopinionen och författarna vågade sig också på att ägna hela boken att förklara varför. Hans globalism, hans vilja att skapa ett mer konkurrensutsatt samhälle med ökad frihet för individen och en stor satsning på EU. Inget av det gillade ju fransmännen, kunde de båda och många andra kommentatorer i Frankrike leda i bevis utan större svårighet. Men det var för ett år sedan. Nu vill fransmännen ha en president att luta sig emot när staten behöver organisera landet efter hotande kriser utifrån. Ingen kan ju påstå att Macron är skyldig vare sig covid eller Putin.

Det är uppenbart att kriget i Ukraina skapat bekymmer för Marine Le Pen, Éric Zemmour men delvis också för Valérie Pecresse, Republikanernas kandidat. De har alla tre på olika sätt haft för mycket kontakt med Putin fram till den sista tiden. I Pécresse fall handlar det mest om andra ledare inom hennes parti som gjort affärer i närtid med Ryssland. De räddas i viss mån av att deras väljare i varierande grad är inne på samma linje som de, en skepsis mot USA. I Zemmours och Le Pens fall finns ett motstånd mot drag i den västeuropeiska värdegrunden som gör att de känner ett visst frändskap med Ryssland och andra regimer i Östeuropa.

Marine Le Pen har lyckats stabilisera sina opinionssiffror kring 18-19 procent vilket för tillfället ger henne en uppenbart god chans att gå till en andra valomgång. Éric Zemmour och Valérie Pécresse har däremot tappat i väljarstöd. Det var kanske inte helt förvånande att Zemmour fått problem, både i kampen om ytterhögerns väljare med den mer erfarna och mer folkliga Le Pen. Pécresse visar sig ha sjunkit på ett lite överraskande och besvärande sätt i alla mätningar. Hon ligger som Zemmour strax över 10 procent för tillfället. Hennes profil är svag. Hon kan inte göra troligt att det finns en självklar position för henne mellan Emmanuel Macron och Eric Zemmour. Hennes mer sakpolitiskt utformade valprogram ställs mot de andra huvudkandidaternas idéprogram med tydliga visioner om en annan och bättre framtid.

Jean Luc Mélenchon höll i söndags ett stort tal utomhus i Paris där han fyllde hela Place de la République med jublande anhängare. Han förmår fortfarande entusiasmera människor i stora skaror. Han känns igen från raden av stora franska folktalare under 1900-talet. Han pekar ut fienderna; kapitalisterna, parasiterna, rasisterna, alla de som skor sig på folket och som måste undanröjas – med demokratiska medel – för att rättvisa i denna stolta nation med anor från upplysningstiden och den franska revolutionen skall kunna skapas. Mélenchon talar i den traditionen där det blir så tydligt att Frankrike är en och odelbar nation byggd på principerna om en social sekulär republik.

Mélenchon börjar nosa på andraplatsen. Det är ännu en bit kvar till Marine Le Pen men hans ökade röststöd är tillräckligt för att stimulera hans anhängare att nu göra allt för att vinna ännu fler röster till valet om knappt tre veckor. I varje fall är han otvivelaktigt den starkaste vänsterkandidaten, liksom han var i presidentvalet för fem år sedan.

Kriget i Ukraina kastar sin skugga över valrörelsen som annars handlar mer om köpkraften och pensionerna. Macron föreslå pensioner vid  65, Mélenchon vid 60. Och migrationsfrågan talas det allt mindre om.