Valets huvudkandidater: Marine Le Pen

• mars 14, 2022
• Tomas Lindbom
• no comments

Marine Le Pen gör sin tredje valrörelse som presidentkandidat. De flesta bedömare tror att det blir hennes sista och att hon sannolikt går till den andra avgörande valomgången men förlorar mot den trolige vinnaren Emmanuel Macron.

Marine Le Pen har varit partiledare för Nationell Samling, tidigare Nationella Fronten i tio år. Det är lång tid i fransk politik. Hennes pappa höll ut i närmare fyrtio år men det var verkligen unikt och ett bevis på att detta parti som han skapade också var och delvis är ett familjeföretag. Det måste sägas att det gått bra för hans dotter Marine. Hon har stadigt ökat röstandelen för henne och hennes parti. I 2012 års presidentval kom hon på tredjeplats med 18 procent i första valomgången men tio procent bakom tvåan, Nicolas Sarkozy. Fem år senare gick hon vidare till den avgörande valomgången med 21 procent i den första. I mätningarna för tillfället ligger hon på en klar andraplats med cirka 18 procent och minst fem procent före flera jagande kandidater; Valérie Pécresse, Éric Zemmour och Jean-Luc Mélenchon.

Marine Le Pen har varit med i förändringen av det politiska landskapet i Frankrike. Under fyra decennier har de avgörande slagen stått mellan en representant för den republikanska högern och en för Socialistpartiet. Så skedde alltså så sent som 2012 när François Hollande besegrade Nicolas Sarkozy. Marine Le Pen har ändrat på detta och hon blev alltså en av slutkandidaterna mot en annan uppstickare 2017, nämligen Emmanuel Macron som kom från ingenstans och bildade ett parti, Republiken på väg, under själva valrörelsen.

Marine Le Pen har vunnit framgång genom att ligga rätt i tiden i fråga om migration. Hon har också under sitt ledarskap anpassat sitt parti från en omöjlig extremistposition till att bli mer rumsren i människors ögon. Det är framförallt hennes tonläge som blivit mildare. Hon har också självfallet dragit fördel av att opinionen anpassat sig till uppfattningar om invandring och kriminalitet som alltmer liknat hennes.

I årets valrörelse har hon fått sällskap av Éric Zemmour som intagit ytterkantspositionen till höger. Hon kan kosta på sig att anklaga honom för extrema åsikter. Hon har förlorat väljare till honom men behållit sin folkliga profil. Nationell samling bygger i hög utsträckning på stödet från arbetarklassen och den fattiga medelklassen och dessa väljare har hon kunnat behålla.

Väljarna får allt lättare att se skillnaderna mellan den ytterhöger som representeras av Éric Zemmour och varianten Nationell Samling. Zemmour söker samla medelklasshögern, delar av den väljarkår som röstat på Republikanerna och den del av Nationell Samling som kommer från södra Frankrike, ofta med rötterna i Nordafrika under kolonialtiden.

Marine Le Pen har tonat ner sin EU-kritiska hållning. Hon säger inte längre att hon vill ta Frankrike ur EU utan konstaterar att EU ska vara en samling av suveräna nationer. Hennes ekonomiska program är mer vänsterorienterat och skiljer sig från Zemmours liberala program. Hon har bekymmer, precis som Zemmour och även vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon, med kriget i Ukraina. Hon har i alla år flörtat öppet med Putin och fått stöd av honom. Läget är förstås annorlunda nu och olyckligtvis för dessa kandidater så infaller kriget med tiden för valrörelsens slutskede.

Det kan fortfarande hända mycket i kampen mellan kandidaterna om den andra platsen bakom Macron och därmed en plats i den andra valomgången. Marine Le Pen ligger ändå bra till. Hon vet samtidigt att inget enda opinionsinstitut ger henne den minsta chans att besegra den sittande presidenten. Alla minns hennes misslyckande i slutdebatten med Macron 2017. Hon kommer inte göra samma släta figur om hon ställs mot honom också i år. Men hon är dömd på förhand. I en tid när världen befinner sig i ett allvarligt läge är inte Marine Le Pen den person som en majoritet fransmän vill se som sin president. Efter ett tredje förlustval kommer hon också sannolikt att lämna partiledarskapet. Hon kommer då att få mer tid till katter och sin trädgård som Éric Zemmour så elakt sagt om hennes största intressen i livet.