Valets huvudkandidater: Jean-Luc Mélenchon

• februari 8, 2022
• Tomas Lindbom
• 2 comments

För tredje gången i rad ställer Jean-Luc Mélenchon upp i det franska presidentvalet. En man som varit aktiv i fransk politik sedan över fyrtio år. Han har tillhört fyra olika partier men har alltid tillhört de mer radikala inom den politiska vänstern. En stark personlighet som provocerat och utmanat makten men även tillhört makten. Han hade en ministerpost i Lionel Jospins socialistregering under ett par år i början av seklet.

Jean-Luc Mélenchon började som trotskist, blev medlem i det stora Socialistpartiet på 1980-talet där han tillhörde vänsterflygeln, bröt sig loss och bildade Vänsterpartiet 2008 och Det okuvade Frankrike 2016, två partier med liknande politik men olika organisatoriska profil. Det okuvade Frankrike är mer av en rörelse än ett regelrätt parti.

Mélenchon kan betraktas som en revolutionär som ändå aldrig lämnat ramarna för en liberal demokrati. Hans personlighet och hans uttalanden genom åren ger honom en profil av att vara starkt kontroversiell och utmanande mot samhällets etablissemang. Han har samlat den del av franska väljarkåren som slår underifrån. Han har blivit en röst för många av dem som känner utanförskap och representerar folkligheten. Han samlar en del av invandrarna, inte minst från länderna söder om Medelhavet, varifrån han själv kommer med sin uppväxt i Marocko men med katolsk och fransk bakgrund. Han står nära de radikala fackliga organisationerna. Han är uttalat antikapitalistisk, misstror EU:s liberala program och blir i någon mening nationellt orienterad men utan ytterhögerns fientliga hållning till migranterna i landet.

Det är svårt att riktigt få ett grepp om Mélenchons program. Han är mer en aktör som är starkt värderingsstyrd men ofta oförutsägbar i sina åsikter i olika sakfrågor. Han väcker känslor och är också känslostyrd i hög utsträckning. Han hyllar sydamerikanska ledare som Hugo Chavez och Fidel Castro. Han har uttalat sig i positiva ordalag om Maximilien de Robespierre, en av de ledande statsmännen under den del av franska revolutionen som kom att kallas för skräckväldet. Samtidigt försvarar han starkt den moderna franska republiken med sin hyllning av begreppen frihet, jämlikhet och broderskap och dess försvar för  sekularismen (laïcité) där stat och religion ska leva åtskilda.

I två presidentval har Mélenchon kommit på fjärde plats. Senast, 2017, var han mindre än två procent bakom tvåan i valet, Marine Le Pen och därmed nära att kvalificera sig till slutomgången mot den ledande kandidaten Emmanuel Macron. Han kunde i det valet samla hela den folkliga vänster som blivit besvikna på François Hollands presidentskap och önskade se en radikal vänsterkandidat som nästa president.

I årets presidentval tycks Mélenchon åter bli den starkaste vänsterkandidaten. Han ligger strax under 10 procent i opinionsmätningarna. Men avståndet den här gången till nummer två och även tre och fyra bland kandidaterna är för stort. Det är svårt att tänka sig att någon kan gå till den andra och avgörande valomgången utan att nå upp till 20 procent av rösterna. Och dit är det långt för honom.

Jean-Luc Mélenchon representerar den vänster som alltid funnits i Frankrike, sedan revolutionens dagar i slutet av 1700-talet. Han är bildad, filosofilärare från början, verbal, med karaktärsdrag som kan kallas populistiska, provokativa, rabulistiska. Han är också åskådningsmässigt väl genomtänkt. Han är rolig att lyssna till. Han definierar problem i samhället, analyserar dem med skärpa och kommer med rader av konkreta förslag. I dag söker han i en kulturradikal kontext förena en form av socialism med starka ekologiska drag. Han är så i hög grad en man av Medelhavets kultur. En Mélenchon norr om floden Rhen vore en total flopp i politiken.