För att förstå vad som händer kring valen i Frankrike

• januari 29, 2022
• Tomas Lindbom
• no comments

De flesta som regelbundet läser min blogg lär veta att det stundar ett presidentval i Frankrike. Det genomförs den 10 och 24 april, två veckor tidigare faktiskt än vad som brukligt är. Frågan är hur det går till och vilken betydelse valet har. Och vad händer sedan? Hur förhåller sig presidentmakten till parlamentet? Det utses inte bara en president utan också en regering med en premiärminister. Allt detta är annorlunda jämfört med valordningen i de skandinaviska länderna, i Storbritannien och Tyskland. Här ger jag en kort lektion i fransk konstitution för att göra det lättare att följa med under de kommande månaderna när politiken i Frankrike på allvar börjar bränna till.

Presidenten är utan jämförelse den viktigaste politikern i landet. Valet som sker nu i april ska alltså leda till att en ny president utses. Det sker i allmänna och direkta val. Kandidater som har minst femhundra signaturer från nationella eller lokala politiker får ställa upp. Många men inte alla kandidater har en partiapparat som stöd. Presidentvalen är i första hand ett val mellan personer, inte partier. Särskilt på senare år har detta blivit allt tydligare. Éric Zemmour har inget parti utan en löst sammanfogad grupp av personer som stöder honom. Emmanuel Macrons République en Marche är knappast ett parti utan mer en kampanjorganisation. Det gäller i viss mån också La France Insoumise (Det okuvade Frankrike) som är ett vänsterparti. Endast Socialistpartiet, De gröna och Nationell Samling (Marine Le Pens parti) kan kallas partier men även de är toppstyrda. Bara De gröna har haft ett reguljärt primärval för att ta fram partiets kandidat.

Valet av ny president sker i två valomgångar. De två kandidater som får flest röster i den första valomgången går till en andra och avgörande omgång. I första valomgången talar kandidaterna mest till sina egna sympatisörer för att få så många röster att de når till en andra valomgång. Fjorton dagar senare, när valet slutgiltigt avgörs, talar de två finalisterna mer till hela väljarkåren. Det sägs alltid att den som väljs till president ska vara en statschef för hela folket. Presidenten är alltså statschef och under många presidenter under det senaste halvseklet har fokus legat på landets roll i världen. Som en stor nation kan Frankrike dras in i väpnade konflikter eller måste ta ställning och agera i politiska kriser på internationell nivå. Här spelar presidenten en avgörande roll och bör åtnjuta en viss trovärdighet hos alla fransmän.

Presidenten utser själv premiärminister och tillsammans med premiärministern också en regering. Problem kan ibland uppstå i relationen mellan president och premiärminister om den senare har maktambitioner; att bli nästa president till exempel. Nuvarande premiärministern, Jean Castex, saknar sådana ambitioner. Han är tillsatt för att stötta Macron i omvalet som president och har förstått sin roll.

En gång i vecka kommer regeringen till presidentpalatset för att hålla regeringssammanträde under presidentens ledning. Regeringen är klart underordnad presidenten och hans rådgivare i Elyséepalatset och har i hög grad rollen att driva igenom presidentens politik i parlamentet. Ibland lyckas inte regeringen med det. Då kan presidenten avgöra frågan utan beslut i parlamentet. Frågan avgörs i ett regeringssammanträde istället.

President väljs vart femte år. Det är också val till Nationalförsamlingen vart femte år. Under de senaste decennierna har det blivit regel att detta val sker två månader efter presidentvalet. Det är till fördel för den nytillträdde presidenten som oftast kan surfa på en positiv våg i väljarkåren. Seger i presidentvalet leder gärna till goda siffror också i valet till nationalförsamlingen. Macron fick egen majoritet där 2017 efter sin valseger i presidentvalet. Däremot kan presidenten upplösa nationalförsamlingen. Parlamentarikerna går inte alltid i takt med presidenten . Även de folkvalda som sympatiserar med honom drar sig inte för att i vissa lägen rösta emot. Franska parlamentariker vill verkligen inte kallas för röstboskap.

Parlamentet består av två kamrar. Senaten är den andra. Den väljs indirekt av elektorer som hämtas från regionala församlingar. Senatens roll är något mer begränsad. Den ska dock alltid komma med synpunkter på lagförslag och kan påverka hur dessa slutligen utformas.

Mellan presidentval och val till Nationalförsamlingen och till Senaten organiseras val till bland annat regionerna, kommunerna och till EU-parlamentet.

Frankrike har majoritetsval där varje valkrets i princip väljer en kandidat. Det gäller särskilt för valet till nationalförsamlingen men också val till ledare i region och kommun.  I regionala och kommunala val väljs också styrelser. Även här gäller val i två omgångar. Sammansättningen av till exempel ledamöterna i nationalförsamlingen speglar inte partiers röstandel i nationen i sin helhet. Det finns också många valda ledamöter, inte minst regionalt och lokalt, som har annan beteckning än de kända partiernas. I nuvarande nationalförsamlingen har Macrons parti en andel ledamöter som vida överstiger stödet i befolkningen. För Nationell samling är det tvärtom. Det sitter knappt tio ledamöter för Marine Le Pens parti i den församlingen. Det är förstås resultatet av att valsystemet bygger på majoritetsval och inte proportionella val.

Frankrike står nu inför en spännande politisk vår och sommar. Den som väljs till president får stor makt men påverkar också den partimässiga sammansättningen av nationalförsamlingen som väljs i två valomgångar, den 12 och 19 juni. Väljarna kommer helt säkert att med sina röster gynna det parti eller rörelse som sympatiserar med den nyvalda presidenten. I sommar lär vi ha en rätt bra bild av hur Frankrikes politik utformas under de kommande åren