Sarkozy ständigt i blåsväder

• januari 18, 2021
• Tomas Lindbom
• no comments

Strax efter makttillträdet som president i Frankrike 2007 föreslog Nicolas Sarkozy Dominique Strauss-Kahn till posten som Internationella valutafondens generaldirektör. De kände förstås varandra. Visserligen en högerman och en socialist men delar av samma franska elit och i deras fall av samma sociala umgängessfär. Strauss-Kahns socialism var av den ljusaste rosa nyansen. Sarkozy var långt ifrån någon traditionell konservativ gaullist. Båda var en del av den njutningslystna eliten. Sarkozy lär vid deras möte kring posten som generaldirektör vid IMF ha sagt till Strauss-Kahn att vara försiktig med kvinnorna. Han visste förstås hur det låg till med hans politiska motståndare (eller kollega) på det amorösa området. Han lär ha tillagt att han själv var åt samma håll men ändå lite mer försiktig. Vi vet hur det slutade för Strauss-Kahn fyra år senare. Då sprack bubblan till slut. Sarkozy borde ha fått ett annan råd av Strauss-Kahn vid samma tillfälle: Håll dig borta från fiffel med pengar. Det har varit och är den förre presidentens akilleshäl.

Det är svårt att hålla reda på alla affärer som Sarkozy varit inblandad i. För närvarande väntar åtminstone tre ärenden på att få sina rättsliga behandlingar och en fjärde har dykt upp.

Sarkozy är anklagad för bestickning i samband med hans och advokaten Thierry Herzogs försök att skaffa sig information av en domare som var inkopplad i en affär som rörde illegal penningutförsel från Libyens Khadaffi till Sarkozys presidentvalskampanj 2007. Domaren skulle ha lovats en intressant högre befattning i utbyte mot känslig information i det rättsliga ärendet. Dom i detta mål kommer den 1 mars i år och pekar mot fängelse för den förre presidenten. Han är för det andra anklagad för en illegal finansiering av valkampanjen 2007. Anklagelserna handlar i detta fallet om korruption.

För det tredje står Sarkozy anklagad för brott som rör Bygmalionaffären efter namnet på en kommunikationsbyrå med nära band till Sarkozys parti UMP, i dag kallat Republikanerna. Här rör det sig om ett ekonomiskt brott.  Sarkozy anses av polis och åklagare som ytterst ansvarig för att med olagliga medel ha sökt dölja att hans parti överskridit lagen om högsta tillåtna utlägg för en valrörelse. i hans parti UMP:s fall, ett tak på 22,5 miljoner euro. Bland annat ska luftfakturor skickats från UMP till Bygmalion och en stor del av de insatser som byrån gjort för partiet har inte bokförts på kontot för presidentvalrörelsen.

Alla affärer som rör franska toppolitiker brukar vara närmast omöjliga att förklara, i varje fall i korthet. Politikerna själva är ju extremt skickliga på att dölja och förvrida perspektiven på alla anklagelser mot dem själva. Alla anklagar alla, för att uttrycka det enkelt. Än så länge har Sarkozy klarat sig.

Ännu en affär med Nicolas Sarkozy i blickfånget rullas nu upp. Nu handlar det om verksamheter som konsulten Sarkozy ägnat sig åt och i detta fall ett avtal med ryska oligarker inom försäkringsbranschen. Sarkozy ska, enligt uppgifter i den grävande sajten Mediapart, ha skrivit på ett avtal med ryssarna som ger honom ett arvode på sammanlagt 3 miljoner euro. Avtalet tecknades 2019. En första utbetalning på 500 000 euro ska redan ha verkställts.  Frågan för åklagarna i detta fallet gäller om Sarkozy enbart verkat som konsult till ryssarna eller också på ett illegalt sätt varit lobbyist med sina särskilda kontakter i samhällets toppskikt. Det senare kallas trafic d´influence och betraktas som en form av korruption.

Nicolas Sarkozy är alltså en man som ständigt jagas av åklagare och av media. Den som tror att han hukar i sin våning i västra Paris med sin hustru Carla Bruni tar fel. Han skriver böcker som säljer som smör i solsken. Han tar emot den nya generationens högerpolitiker på sitt kontor och rycker i en rad tåtar för att hans partis nya ledare ska göra det han tycker är bäst för landet – och partiet. Han har skaffat sig en sällsynt stark ställning i den nya politiska regimen i Frankrike. Han har i hög utsträckning Emmanuel Macrons öra. De har regelbunden kontakt och lär verkligen uppskatta varandra. Det är däremot inte fallet mellan Macron och Francois Hollande. Sarkozy är också mycket populär bland en stor del av Republikanernas väljare. Hans starka, karismatiska framtoning attraherar många. Hos dem kan inga korruptionsaffärer i världen minska beundran för denne man. Han har som få andra högerpolitiker efter General de Gaulle varit så uppskattad inom högerns väljarkår.

Nicolas Sarkozy är en politiker som ingen förhåller sig till på ett neutralt och kyligt sätt. De flesta fransmän vill inte ha honom i den politiska ledningen. Vänstern avskyr honom mer eller mindre. Men han fortsätter alltså att spela en roll i toppskiktet av den franska politiken. Inte ens om han tvingas skaka galler för brott begångna i någon av de aktuella affärerna kommer han garanterat att fortsätta påverka den.