80-talet kastar sina skuggor

• januari 16, 2021
• Tomas Lindbom
• no comments

Camille Kouchners självbiografiska berättelse i boken La familia grande har av helt uppenbara skäl väckt uppmärksamhet och indignation i Frankrike. Häromkvällen uppträdde författaren för första gången i ett medialt sammanhang sedan boken gavs ut den 7 januari. Hon valde det litterära programmet La grande librairie med programledaren Francois Busnel.

Författaren hade gjort ett  utmärkt val av tv-program för att ge sin bild av det trauma som förföljt henne, brodern och hela familjen i så många år. Busnel tog genom sina frågor ämnet ner på djupet. Han bidrog med skarpa och samtidigt känsliga frågor. Han gav henne möjligheten att ge en klar men skrämmande bild av en familjetragedi. Hur hennes bror burit på dessa sexuella överträdelser från sin styvpappa i så många år, hur hon varit offer som tvillingsyster. En mor som inte ville se, nedbruten av flera självmord i hennes nära familj och nedgången i svårt alkoholmissbruk. Och hennes egen pappa som så småningom visste vad som hänt hans son men i en släkts tystnadskultur ändå inte kunde tala öppet. ”Alla visste”, som Camille Kouchner skrivit i sin bok och nu sagt också i tv-intervjun.

Övergreppen skedde i slutet av 1980-talet. Det är som om denna period nu kastar djupa skuggor över den franska samtiden. Ett decennium, 1980-talet, som fullföljde den politiska revolten från åren kring 1968 men nu alltmer i hedonistisk riktning. Camille Kouchner berättar om hennes mors och styvfars fabulösa fester under dessa år där den frigjorda sexualiteten var ett påtagligt inslag i bilden. De numera medelålders etablerade politikerna, journalisterna, advokaterna med sina radikala åsikter hade också med sina barn, nu i tonåren. Det fanns inga gränser för hur förförelserna utvecklades. Tonårsbarnen var också målet för en del sexuella närmanden från de äldre. Det verkade vara en del av den tidens uppfattning om frihet.

Drömmen om den politiska anarkismen hade långsamt glidit i bakgrunden till förmån för den sexuella friheten. Men kretsarna från de politiska åren fanns alltså kvar.  De hade börjat dominera det franska samhällslivet eller kände de rätta personerna. De hade satt sig på centrala positioner inom politik och media. Styvfadern, Olivier Duhamel, blev tidigt en maktfaktor. Han har sedan bland annat figurerat i närheten av alla presidenterna. Så sent som 2017 såg han till att bli inbjuden till en mycket exklusiv krets av personer som firade Emmanuel Macrons seger i presidentvalet. Den gamle vänstermannen var nu en del av den nya mittenkultur som delvis hyllar andra värden än socialism och fri kärlek.

Det är naturligtvis viktigt att inte dra generella slutsatser som leder till att oskyldiga anklagas för sexuella trakasserier av olika slag. Ändå går det inte att se bort ifrån att en del ur 68-vänstern i Paris blev en maktelit på 1980-talet med ett tungt ansvar för konsekvenserna av ett hedonistiskt levnadssätt som drabbat ungdomar i kommande generation.

Olivier Duhamel försvarade offentligt Dominique Strauss Kahn efter dennes sexaffärer för tio år sedan. I samma kretsar hördes försvaret för Roman Polanski, anklagad för pedofili. Och ingen blir förvånad när en av vår tids mest framstående filosofer i Frankrike, Alain Finkielkraut, i formligt raseri  i en radiokanal angrep dem som kritiserat Duhamels incest mot sin styvson, ett övergrepp som lär ha pågått i två år.

Jag gick igår kväll in på youtube för att se franska tv-program från 1980-talet. Jag visste var jag skulle leta och jag blev påmind om den tidens normer. Berusade artister och författare i tv-sändning. Ständigt dessa frågor från journalister om deras kärleksliv och drogvanor. Även en och annan av journalisterna satt med drinkar framför sig i sändning.

Nu gör Frankrike långsamt upp med det förflutna från 1968 och 1980-talet. Nu kommer reaktionen och den är helt rimlig. Hur långt kommer pendeln att svänga, kan man förstås också fråga sig. Men tillnyktringen i dubbel mening har verkligen varit nödvändig liksom försvaret för det skyddslösa barnet eller tonåringen. Camille Koushners bok har redan sålt i drygt 200 000 exemplar. Den är och kommer att vara en välgärning för så många utsatta i detta land.