Frankrikes nationaldag kastar en skugga över en oroande framtid

• juli 14, 2020
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Det blev ett nedtonat nationaldagsfirande i år i ett grått Paris där regnet hängde i luften. Vi har vant oss vid stora militära manifestationer den 14 juli. En president som rullar i öppen vagn från Place Charles de Gaulle till Place de la Concorde. Militärparader, stora fyrverkerier och flyguppvisningar. I år var allt nedtonat till det minimala. Istället blev det en gripande manifestation för statens och folkets respekt för alla de yrkespersoner, främst inom vården, som verkat för att driva tillbaka covid-19-smittan. Detta fick vi se i förmiddagens uppvisning på Place de la Concorde med president och regering på en enkel balustrad och med ett nedtonat program.

President Macron lät sig därefter intervjuas av två journalister. En intervju som var planerad till 45 minuter men som på franskt manér sprängde tidsramarna rejält och fortsatte en bra bit över timmen. Frågorna handlade om coronakrisen, om den ekonomiska krisen och presidentens planer för sina två återstående år innan ett nytt presidentval sker i maj 2022.

Macron förutsåg riskerna med nya utbrott av virussmitta. Han ville främst av jämlikhetsskäl undvika en ny total nedstängning om denna kris skulle få en större omfattning. Han räknade istället med att stänga ner regioner, städer eller kvarter. Han vill framförallt undvika att specifika grupper skulle utsättas. Han konstaterade att det är en väldig skillnad att befinna sig i karantän om man bor i hus med trädgård än i en liten lägenhet tillsammans med flera andra personer.

Han lovade 30 miljarder euro i fortsatt stöd, både till företag och till medborgare och en förstärkning av arbetslöshetsunderstödet med mera. Han var uppenbarligen angelägen att få fram budskapet att en positiv utveckling ur den ekonomiska recessionen bara sker genom omfattande statligt stöd. Han resonerade om hur arbetsmarknadens parter och anställda och arbetsgivare på olika företag måste komma överens om en lösning som blir ett alternativ till att avskeda personal. Frankrike kan enligt officiella prognoser stå inför en ökad arbetslöshet på nästan en miljon fram till våren 2021. Detta skulle självfallet få svåra återverkningar på fransk ekonomi och skapa ny social oro i landet.

Den ekonomiska krisens allvar kom inte fram riktigt under intervjun. Frågorna ställdes och Macron svarade men den som lyssnade fick känslan av att frågan kunde lösas på politisk väg med bidrag från staten. Det är naturligtvis inte så enkelt. Ett land  som Frankrike kan komma att skaka i sina grundvalar om företagen tvingas till så omfattande nedskärningar. Stora viktiga samhällsverksamheter som turismen hotas allvarligt. Skulle Frankrike tvingas stänga ner helt eller delvis en andra gång skulle konsekvenserna bli så omfattande att samhällsordningen hotas.

Emmanuel Macron förklarade att hans nya premiärminister har en kompetens som skiljer sig från den tidigare. Jean Castex har en kunskap och förmåga att skapa dialog, inte minst med arbetsmarknadens parter, menade Macron. Han verkade tycka att Castex skulle vara mer lyhörd också för synpunkter från landets olika regioner och kommuner. Castex har till skillnad från Edouard Philippe en förankring i den lilla staden. Philippe och Castex har båda gått elitskolan l´ENA men deras personligheter skiljer sig åt. De är båda höger men Castex representerar en mer folklig höger. Macron sa detta samtidigt som han avvisade alla påståenden om att den nya regeringen blivit mer höger.

Macron försvarade också valet av Gerald Darmanin som inrikesminister. Darmanin har anklagats för att ha begått en våldtäkt och några andra förseelser av sexuell natur. Macron var noga med att försvara rättssamhällets principer. Darmanin är inte dömd, tvärtom friad i lägre instans. Feministiska grupper och många andra är upprörda över utnämningen men Macron står fast vid vad han kallar demokratins rättsliga ordning.

Macron är svår att etikettera. Hans politik är i många stycken liberal och hans tyngsta regeringsmedlemmar är moderata högermän. Samtidigt har Macron en social sida. Betonar jämlikheten, försvarar feminismen och är helt uppenbart inställd på att genomföra gröna reformer, särskilt om de är kopplade till arbetslivet. Han hoppas och kommer att ge statligt stöd för att företag ställer om sin verksamhet i grönare riktning. Han vill styra över en del av resandet inom landet från flyg till tåg.

Macron ville, av förståeliga skäl, inte svara på frågan om han ställer upp för en andra mandatperiod. Allt pekar ändå på att han kommer att göra det, om inte hans ställning försvagas under de två år han har kvar till valet. Nu ska han försöka lyfta Frankrike ur den sanitära och ekonomiska krisen och genomföra pensionsreformen. Skulle han lyckas hyggligt med det saknas skäl för att tacka för sig och göra som President Francois Hollande 2017; avstå från att kandidera för en andra period.