Kommunalval på söndag

• juni 22, 2020
• Tomas Lindbom
• no comments

Det blev en första valomgång av det franska kommunalvalet den 15 mars i år. Det skulle ha blivit en andra valomgång en vecka senare. Så säger reglerna. Men redan på söndagen den 15:e var det högst tveksamt om ett val kunde hållas. Tv-bilderna visade hur det spritades på allt och alla i valbyråerna. Funktionärerna bar masker. Och många konstaterade i efterhand att valet aldrig borde ha hållits. President Macron vågade inte ställa in valet när beslut fattades på torsdagen den 12:e. Då hade alla oppositionspartier anklagat presidentens för att hindra en hotande valförlust för sitt eget parti.

Det blev förstås ingen andra valomgång. Söndagen därpå var redan Frankrike inne i karantänen. Nu är det i alla fall dags. På söndag den 28 juni hålls val i cirka 5 000 av de 35 000 kommunerna. De flesta mindre kommuner, som är merparten i landet, har redan fått sina nya kommunstyrelser och borgmästare. Medborgarna i många av de små kommunerna med några hundra invånare är glada att det över huvud taget finns en lista med några personer som är beredda att ta på sig detta ansvar. Men i Paris, Marseille och Lyon med flera större städer är ingenting självklart.

Fransk valprocedur skiljer sig från många andra länders. Det gäller att i varje valkrets (kommun eller del av kommun i de största städerna) ha en segrande lista med en toppkandidat som söker borgmästarposten (le/la maire). I den första valomgången kandiderar i allmänhet ett antal partier med sina listor. Eftersom franskt partipolitiskt liv är mycket stökigare än det svenska är det också vanligt med oberoende kandidater eller grupper som blivit dissidenter och kandiderar också mot sitt eget parti.

Den som får fler än 50 procent av rösterna i den första valomgången blir automatisk vald till borgmästare och därefter fördelas styrelsen på ett proportionellt sätt efter röstetal för de olika listorna. Om ingen borgmästarkandidat och lista får mer än 50 procent av rösterna sker alltså en andra valomgång. De listor som fått mer än 15 procent i den första valomgången kvalificerar sig automatiskt till en andra valomgång. Det går också att under vissa villkor slå ihop flera listor och utmana den eller de listor som fått mer än 15 procent.

Möjligheten att gå ihop och bilda karteller i den andra valomgången har nyttjats i hög grad för att stoppa Nationella fronten ( i dag Nationell samling) från att segra och besätta borgmästarposten i olika kommuner. Det kallas att vidmakthålla ”un front républicain”. Alla partier från vänster till höger går samman och kan då slå ut den högerextrema kandidaten med sin nya lista.

Idén med den republikanska fronten har alltmer försvagats. En del högerpolitiker, inte minst i  södra Frankrike, tenderar istället att politiskt närma sig Nationell samling som uppfattas som ett mindre ont än vänstern och att föredra även framför  Macron och hans parti La République en Marche! Flera av kandidaterna som tillhör Nationell samling har också anpassat sig bort från en mer hårdför högerextrem linje och kan inte längre på samma sätt inför väljarna pekas ut som extrema och antirepublikanska.

Nationell samling har trots det  ingen större möjlighet att heller detta år göra nya inbrytningar i kommunerna. Deras väljare tenderade att i högre utsträckning stanna hemma i mars under coronaepidemin. Deras väljare röstar i presidentval men mindre i andra val. Partiet lyckades väl i de kommuner som det erövrade i valet 2014. Borgmästarna blev omvalda redan i den första valomgången vilket måste ses som en framgång i sig. Däremot är utsikterna små att partiet gör särskilt många inbrytningar i kommuner som tidigare styrts av andra partier. Utom en stad där utsikterna är goda. Louis Aliot, tidigare sambo med Marine Le Pen, ligger väl till efter första valomgången för att bli borgmästare i Perpignan, en stad med över 100 000 invånare.

De gröna gjorde vissa insteg kommunalt genom seger i första valomgången i Grenoble. Partiet är inne i en ny framgångsvåg  efter senaste EU-valet. Många tror att partiet håller på att ta över den roll som Socialistpartiet traditionellt haft som motvikt till högern.Det kommer, trots högre procentsiffror i många kommuner, ändå inte att leda till att partiet blir en av de mest dominerande partierna inom kommunalpolitiken. Det råder en viss eftersläpning i kommunalvalen. La République en Marche (Macrons parti) har också svårt att inta den starka roll på lokalplanet som det har på nationell nivå. Istället kan socialisterna som gjorde katastrofval till nationalförsamlingen 2017 fortsatt klara sig ganska bra och det gäller också det gamla stora partiet, Republikanerna.

I nästa blogginlägg ska jag närmare titta på några viktiga städer och göra bedömningar av möjliga valresultat.