Nu måste Macron öppna Frankrike

• maj 8, 2020
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Anne-Claude Crémieux är fransk professor i infektionssjukdomar och ledamot av landets medicinska akademi och sitter i många tv-paneler – fast uppkopplad hemifrån i sin vackra Parisvåning med smäckra och sannolikt dyra prydnadsföremål som lämplig bakgrund – och talar för en fortsatt mycket strikt hållning mot covid-19-epidemin. Hon ler hela tiden men hennes leende är spänt liksom hennes röst och tittaren kan inte undgå en underliggande kritik mot regeringens linje att långsamt öppna upp samhället igen.

De sanitära perspektiven har dominerat diskussionen och även besluten i Frankrike under hela perioden sedan viruset började avsätta obehagliga spår i människors hälsa. Anne-Claude Crémieux och de flesta av hennes kollegor har inte talat för döva öron. Under de senaste fjorton dagarna har ändå andra röster börjat göra sig gällande. De företrädare i debatten finns som vill att en ny livsstil i spåren av pandemin ska påverka livshållningen, särskilt till gagn för klimatet. Hela Frankrikes miljösamvete  och miljöminister i början av Macrons presidentperiod, Nicolas Hulot, lät sig intervjuas häromdagen i Le Monde och presenterade ett program för att rädda vår planet från skada. Ekonomiminister Bruno Le Maire skärpte tonen kring den ekonomiska krisen som följer i spåren av den nedstängning av arbetslivet som orsakats av pandemin. Nu måste företagen tillåtas att återta sina aktiviteter igen, är hans budskap. Inte minst presidenten själv men också premiärministern och utbildningsministern har påpekat farorna med att barnen hålls hemma. Utbildningsfrågorna är så centrala i Frankrike och många oroar sig nu för vilka konsekvenser det får att de unga tvingats avbryta sin skolgång under flera månader.

Det är som om fransmännen suttit länge i ständigt mörker och nu ska gå ut i solen igen. Det är skrämmande och förstås lite lockande också. Varannan förälder vill inte att deras barn ska gå till skolan på måndag, något  som regeringen nu förordar, om än med många inskränkningar. Ingen klass på mellanstadiet och högstadiet får ha mer än femton elever i rummet. I lågstadiet gäller max tio elever i samma klassrum. President Macron filmades häromdagen när han besökte en lågstadieklass. Han hade naturligtvis munskydd och han förklarade för barnen allt de skulle göra för att undvika smittan. Barnen tittade storögt på landets president när han  spritade händerna och la ut texten.

Tv-reportagen ger verkligen bilder av hur noggrant Frankrike nu förbereder sig för den försiktiga återgången till normalt liv. Ett tv-team besökte en klädaffär som planerade för att öppna på måndag. Golven var tejpade så att kunderna ska kunna veta hur de ska gå och var de ska stå. Ägarinnan av butiken med munskydd talade med sina två anställda, också med munskydd, om hur det skulle gå till att slussa kunderna till provrummen, vartannat hade stängts. Ingenting verkade ha lämnats åt slumpen och tv-teamet fungerade som ett konsumentprogram beställt av en statlig krisbyrå.

Frankrike har också delats in i gröna och röda zoner efter vissa kriterier. På franskt manér är abstraktionsnivån hög för hur dessa kriterier tagits fram och kombinerats med varandra. Vi tittare fick under gårdagens presskonferens med olika företrädare för regeringen  studera olika kartor över Frankrike med gröna och orangea och röda zoner, beroende på kriterier. Nåväl, de flesta delar av landet kan på måndag övergå i en första fas på väg mot normalt liv utom Parisregionen som  är röd. Även i huvudstaden med förorter kommer viss avreglering att ske men med en rad inskränkande undantag.

Regeringens presskonferens igår pågick i 90 minuter. Om jag räknade rätt deltog premiärministern och fem ministrar. I tur och ordning intog de scenen och talade länge och väl om sina respektive verksamhetsområden och vilka regler som nu skulle gälla från och med måndag.

Det centralistiska Frankrike visar verkligen sitt ansikte i dessa kristider. Regeringen hänvisar hela tiden till regionledningarna och till borgmästarna runt om i landet men de hålls i strama tyglar och detaljstyrningen är mäktig. Ja, regeringen detaljstyr förstås också befolkningen. Och som alltid bråkar borgmästare, regionråd och befolkning. Och regeringen tvingas att anpassa sig. Politik i Frankrike är alltid att ta två steg framåt för att kort därefter backa ett steg.

Nu inväntar vi måndagen den 11 maj och hoppas att det mesta ordnar sig. Att oron inte är befogad. Att människor löser de lokala praktiska problemen på ett klokt sätt. Och att regeringen inte provocerar fram för mycket opposition som kan bli negativ för processen mot ett normaliserat land. Anne-Claude Crémieux är säkert orolig. Jag vill se karaktären i hennes leende under nästa veckas tv-framträdanden. Under alla omständigheter står Frankrike nu med nödvändighet på tröskeln till en fas i krisen när också skolor och arbetsliv måste kunna börja att försiktigt återgå till ökad verksamhet.