Ung katolik toppar högerns EU-lista

Ung katolik toppar högerns EU-lista 150 150 Tomas Lindbom

Ett fotografi av en ung man pryder en helsida i den politiska veckotidningen L´Obs. En längre artikel handlar om honom, Francois-Xavier Bellamy. Det finns alla skäl till det eftersom denne 33-årige svärmorsdröm med änglablick toppar Republikanernas EU-lista.

Jag tittar länge på fotot. Det är osannolikt att en sådan ung man – han ser dessutom yngre ut än sin blygsamma ålder – leder den franska högerns trupper mot ett stundande EU-val som hotar dess ställning på flera sätt.Ljusblå ögon som uttrycker förtröstan på det goda och, som vi vet, på en gud i katolsk stöpning. Slätrakad och släta kinder som bara den har som skött hälsan och alltid tackat nej till allehanda lockelser om sena nätter i sus och dus. Jo, det finns en liten skråma i ansiktet. Ett ärr på hakan efter en cykelolycka. Håret är kort och prydligt kammat åt sidan med antydan till lugg. På bilden bär han en ljusrosa skjorta, en turkos slips, sannolikt inspirerad av en av kyrkoårets liturgiska färger, och en prydlig mörk kostym.

I ock för sig klär sig franska politiker ungefär på samma sätt men sammansättningen av klädsel och det änglalika personliga uttrycket i ansiktet gör effekt. Detta är en fin man. Han är också mycket artig i alla debatter. Aldrig några skamgrepp på motståndarna. Kan man tänka sig något mer annorlunda jämfört med hans gamle partivän Nicolas Sarkozy? Och nog framträder också vissa tydliga karaktärsskillnader jämfört med nuvarande partiledaren Laurent Wauquiez, Den senare började sin karriär på vänsterkanten i det stora högerpartiet men som i dag flyttat över till motsatt sida. Han har uppenbart anpassat sig efter svängningarna i opinionen bland många högerväljare. Han framstår också som en hänsynslös maktpolitiker inom sitt parti och håller det i ett järngrepp. Kanske ett vinnande koncept med två så olika personligheter i ledningen av partiet denna vår med EU-val.

Åsiktsmässigt står de som sagt inte så långt ifrån varandra. Nu gäller konservativa värderingar inom Republikanerna. Sarkozy bröt fördämningarna redan under sina sista år som president men sedan har utvecklingen bara fortsatt. Fransk kulturidentitet är viktigare än liberala ekonomiska reformer. Varför annars ha en ung konservativt frimodig filosof  som första namn på EU-listan, fostrad som barn i den katolska församlingen i Versailles och sällan missar en söndagsmässa.

Bellamy faller väl in i mönstret av det starka invandringsmotstånd som präglar partiets nuvarande linje. Han vill ha två gränser mot omvärlden. En som går utanför EU och som där ska värdera flyktingars rätt till asyl. Och ännu en gräns runt Frankrikes territorium. Det är visserligen inget originellt i dag men Bellamys känsla för medmänsklighet måste vi söka efter i andra sammanhang än i migrationspolitiken.

Republikanerna med Wauquiez och Bellamy drar alltmer åt höger men i meningen alltmer konservativt. Europa hotas av människor med andra, främmande värderingar och de måste stoppas. Annars hotas Europa av att gå under som civilisation. Känns tankarna igen? Republikanerna och Nationell samling (Marine Le Pens parti) kan ha olika sätt att tala om invandrarna. Bellamy tar sällan ordet muslim i sin mun. Han blir aldrig vulgär. Hans änglalika väsen skulle aldrig släppa ifrån sig xenofoba formuleringar. Men likheterna är ändå fler än skillnaderna mellan dessa partier. Och nog är det många som undrar när samverkan kan påbörjas mellan dessa båda partier. Nationell samling tar från tid till annan emot överlöpare från Republikanerna. Och den del av Nationell samling som lutar sig mot Marion Maréchals politiska hållning lär snart ha lagt sitt politiska program så nära Republikanerna att en kort bro kan upprättas mellan partierna. Marion Maréchal är Marine Le Pens systerdotter och för närvarande sysselsatt med att bygga en konservativ elitskola i Lyon men hon vilar på hanen. Många politiska bedömare tror att hon i rätt läge kommer att göra come back i politiken för att bli den nya ledaren för ett gemensamt konservativt block i Frankrike.

Republikanerna gör ingen lysande valrörelse sett till opinionssiffrorna. Partiet står kvar och stampar på cirka 13 procent. Samtidigt får Francois-Xavier Bellamy mycket beröm internt för att göra en bra valrörelse. Det är också trångt om utrymmet på högerkanten. Nationell samling har cirka 22 procent i mätningarna. Två andra starkt konservativa småpartier samlar tillsammans kring 6-8 procent. Sammanlagt har alltså de konservativa och högerextrema över 40 procent av stödet med en väljarandel av lite drygt 40 procent av de röstberättigade. Vänstern är splittrad och vill inte samverka med Macrons parti, LREM som också står och trampar på samma fläck i opinionssiffrorna, strax över 20 procent. Bellamy må vara oerfaren som toppolitiker men vindarna blåser ändå i hans riktning. Och själv vinner han poäng på att visa sig som en god katolik, bära slipsar i liturgiska färger och le vänligt med sina ljusblå ögon.

 

2 comments
  • Tomas Lindbom

    Hej Ulrica!
    Jag är lika usel på färger som på sin tid konståkningskommentatorn Bengt Grive. Jag tänkte på violett när jag skrev turkos. Rosa har jag aldrig trott var en liturgisk färg. Nu googlade jag på liturgiska färger på wikipedia och där fann jag till förvåning att rosa i den katolska kyrkan är en liturgisk färg. Nåväl, kanske har Wikipedia fel och du rätt. Jag vill inte ta ställning i den frågan. Men tack för inlägget i alla fall och för dina vänliga ord

    Hälsningar
    Tomas

Leave a Reply

Your email address will not be published.