Nu backar regeringen i Paris

• december 5, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

Det var knappast oväntat. Igår drog regeringen tillbaka delar av sitt skatte- och avgiftsprogram för medborgarna. Det kallades för ett moratorium. Höjningen av drivmedelsskatten sköts framåt i tiden i sex månader. Avgiften för el och gas kommer heller inte att  höjas i början av januari utan tidigast efter vintern. Framförallt inbjöd regeringen till dialog med berörda parter i samhället. Ett tydligt steg tillbaka men frågan är om det överhuvudtaget har någon nedtonande effekt på den laddade situationen. För lite och för sent, var den allmänna kommentaren i Frankrike.

Folk tycker så olika. Slaktaren i mitt kvarter i norra Paris anser fransmännen är lata. De vill ha förmåner men vill inte jobba för det. De borde istället inse att Frankrike behöver reformeras och det går inte att döma en president efter arton månader, säger han. En del tycker nog som han, särskilt i lugna samtal långt från krutröken. Revolutionärer och reformister samsas inte sällan inom samma person.

Macron är nu hatad av många. Kritiken mot honom haglar från alla håll. Men en folkomröstning för eller emot regeringens reformpolitik skulle mycket väl leda till seger för den hatade presidenten. Det är en sak att stödja upprorsgrupper som demonstrerar mot orättvisorna och anklagar makten i Paris. En annan sak är att i valbåset verkligen välja en radikalt annorlunda politik. Franska folket röstade massivt för General de Gaulle en månad efter majrevolten som stöddes av en majoritet i landet. Macron valdes 2017 i en stämning av starkt missnöje med företrädaren Francois Hollandes politik som gick i samma riktning; flexiblare arbetsmarknad och skattelindring för företagen. Franska folket hade kunnat rösta på vänstersocialisten Jean-Luc Mélenchon som krävde 100 procents marginalskatt på höga inkomster eller Marine Le Pen som i sin valrörelse ständigt attackerade de rika och det internationella kapitalet.  Det franska folket valde faktiskt en liberal som förespråkade en nyordning av Frankrike, som Hollande, men ett steg längre i liberal riktning. Han dolde aldrig sin agenda. Visst var många kritiska mot hans program men majoriteten föredrog trots allt liberalism framför populistiska lösningar à la Marine Le Pen.

Nu är det sant att Macrons reformer är stötande för de allra flesta och visst valdes han till president för arton månader sedan därför att människor föredrog en mittenpolitiker framför en högerextrem kandidat. Egentligen har Macron varken större eller mindre stöd än han fick i presidentvalets första valomgång, omkring 25 procent. Till detta kommer besvikelsen över att han ännu inte kunnat visa på några tydliga förbättringar materiellt sett i medborgarnas vardag.

Frågan är hur stark frustrationen är och om konflikten kan bli bestående. Många tror det. Kommande lördag lär bli het på flera platser i Frankrike, inte minst på Champs Elysées i Paris. Det oroande är också att andra städer haft upplopp med bränder och skadegörelse. Och så ansluter fler missnöjda grupper. Ingen revolt i Frankrike genomförs utan att gymnasister och universitetsstudenter  som tillhör extremvänstern deltar i demonstrationer. Sjukhuspersonal och lärare har heller inte långt till gatan för att uttrycka sin vrede.

De professionella våldsverkarna var närmare 4 000 personer i lördags och kan bli ännu fler kommande lördag om de får stöd av kamrater också från andra länder i Europa. Det är denna hårda grupp som kan ställa till mest obehag för polisen men också för människor som bor i de utsatta områdena. Jag har själv ett möte inbokat på kafé på lördag eftermiddag med några vänner som bor vid Champs Elysées. De vet inte om de kan gå ut denna dag utan risk för att utsättas för en våldsam attack med gatstenar. Butiksägare i området är förstås oroliga för förstörelse. Turistnäringens organisationer har för övrigt redan ställt krav på regeringen för kompensation för uteblivna intäkter. Särskilt asiatiska turister sägs nu i stor omfattning boka av sina resor till Paris. Jag kunde själv notera hur glest det var mellan stolarna på det Air France-plan som tog mig från Arlanda till Charles de Gaulle-flygplatsen i söndags.

Ingen vet hur länge konflikten kommer att pågå. Jag tror att julfirandet kommer att föra med sig ett visst lugn i landet. Det är en uppfattning som många inte delar. De anser att frustrationen är så stark i så stora delar av befolkningen att motståndet fortsätter in på det kommande året. Krav på nyval har väckts. Det kan bli aktuellt nästa år om Macron finner att han inte kan fortsätta att driva sin politik på grund av långvariga och våldsamma konflikter. Han kan själv utlysa nyval men misstroendevotum mot premiärministern kan också väckas och röstas igenom av nationalförsamlingen. Det skulle, även om regeringen klarar omröstningen, bli ett svårt bakslag för Macron och hindra hans reformpolitik. Undantagslagar är en annan variant som regeringen kan ta till i kritiska lägen. I ett sådant läge befinner vi oss inte i dag.