Måste Macron googla på ordet ”humanism”?

• juni 14, 2018
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Sprickorna inom partiet La République en Marche! (LRM) börjar synas alltmer. Det är knappast högerflygeln som är missnöjd. Finansminister Bruno Le Maire med hela sin politiska karriär inom Republikanerna och tidigare UMP behöver inte känna sig hindrad i att genomföra sin politik.  Avregleringar inom arbetsmarknaden och stimulanser till företagen sker efter hans vilja och den del av de franska högerväljarna som i allt större utsträckning lämnar Republikanerna för Macrons rörelse. Kring dessa frågor råder för övrigt stor enighet inom LRM. Värre är det för en del av de gamla socialistanhängarna som också tillhör Macrons gemenskap. Två frågor seglar upp som besvärande för denna vänsterflygel; asylfrågan och socialpolitiken.

De negativa reaktionerna har varit starka i Frankrike mot den nya italienska regeringen som stoppat båten Aquarius med 629 migranter från att anlägga en italiensk hamn. Om detta är alla inom LRM överens. Det har framkommit att Emmanuel Macron också gjort sig ovän med Italiens inrikesminister efter att ha kritiserat detta beslut i Rom. Problemet ligger snarare i att vänstern och delar av LRM anser att den franska presidenten och regeringen inte varit tillräckligt snabb att erbjuda sig att ta emot de asylsökande i Frankrike. Redan regeringens nya asyl- och migrationslag rönte kritik från samma håll. Många menar att den humanistiska inställning i flyktingfrågan som Macron visade i valrörelsen inte stämmer med de beslut han nu fattar. Avståndet mellan ord och handling är för stort, menar kritikerna.

Regeringen försvarar sig med att det inte är möjligt att ensidigt öppna sina hamnar för flyktingar. Asylfrågan måste lösas gemensamt av alla medlemsstater inom EU. Det är säkert en klok inställning rent strategiskt särskilt som asylfrågan är tänkt att avgöras inom en snar framtid inom den europeiska gemenskapen. Samtidigt rör det sig om människor som befinner sig på haven och om en båt som klassificeras som en humanitär assistansbåt. Det är rimligt att mänskliga hänsyn i detta läge måste överordnas EU-politiska överväganden.

Emmanuel Macron drar nu också på sig kritik från sina egna partivänner kring kommande socialpolitiska lagar. Presidenten har i en video, släppt från Elyséepalatset på sociala medier, förklarat att han vill se över socialbidragen. Vissa bidrag kostar mer och mer för staten utan att ge effekter i form av minskad fattigdom, förklarar Macron. Han antyder att det kan bli inskränkningar i vissa bidrag som ges till medborgare som lever under fattigdomsstrecket. Särskilt märkligt är hans kritik mot ett bidrag som ska täcka upp för dem som har ett jobb men vars lön inte räcker för en rimlig levnadsstandard. Om Macron drar in eller minskar på detta bidrag motsätter han sig själv eftersom han är en stark försvarare av arbetslinjen. Hans kritiker undrar nu oroligt om hans resonemang handlar om att släppa ut testballonger eller om en lag i frågan förbereds.

Trots att kritiken av innehållet i videon från Elyséepalatset är rimlig  finns det samtidigt en politisk eller snarare taktiskt betingad förklaring till Macrons utspel om bidragen. Den offentliga sektorn förefaller hela tiden öka sina kostnader. Så har skett i många år trots vissa – men inte tillräckliga – försök från olika presidenters och regeringars sida att spara. Nu ligger EU på med krav på synbara nedskärningar i den franska offentliga sektorn. Macron går på slak lina mellan en ambition att vara en president för alla och genomföra förslag som krymper den offentliga sektorn.

Macron tror på en företagarvänlig politik för att få de ekonomiska hjulen att snurra och därmed öka välfärden för alla, en klassisk liberal linje. Frankrike har en befolkning som i än mindre grad än den svenska tror på dessa resonemang. Frankrikes klassiska ekonomiska politik har snarare byggt på en stark stat som garanterar ekonomisk utveckling med höga skatter och generösa bidrag till medborgarna. Åtstramningar i den statliga budgeten och stimulanser till företagen rimmar dåligt med både klassisk gaullism (höger) och socialism. Det är inte konstigt att missnöjet nu gror i vida kretsar.

På denna blogg har jag tidigare skrivit att Macrons första år borde bli framgångsrikt. Han har genomfört nödvändiga reformer av arbetsrätten och även reformerat statliga bolag som järnvägsbolaget SNCF. Det kan bli betydligt besvärligare läge när han nu under det andra året ska ta itu med socialpolitiken. Kommer den att bli ett brott med ett tidigare generöst bidragssystem för att stötta alla de miljoner svaga hushåll lär han få stora problem med opinionen och med den politiska oppositionen. Marine Le Pen liksom den nye ledaren för Republikanerna, Laurent Wauquiez,  kommer att attackera en liberalisering av socialpolitiken med samma kraft och snarlika argument som vänstern. Socialistpartiet som i början av Macrons mandatperiod var splittrad i förhållandet till hans regering står nu i klar opposition mot den.  Alla kan lockas att säga som Stefan Löfvén nyligen sa till Jimmy Åkesson i en debatt: ”Googla på ordet humanism!”