Franska tågstrejken kan fortsätta

• juni 5, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

I dag har senaten i det franska parlamentet godkänt regeringens förslag till förändringar i reglementet för det statliga järnvägsbolaget SNCF. Nu återstår en sista omröstning i nationalförsamlingen. Det gäller som i alla liknande beslutsprocesser att få ett gemensamt beslut som båda kamrarna kan enas kring. Den slutliga omröstningen i nationalförsamlingen ska normalt ske den 11 juni. Därefter är reformen i hamn. Vad som följer – en lång och mödosam process är att sätt förändringarna i verket. Det handlar om bolag som har närmare 50 miljarder euro i skuld. SNCF måste inom ett antal år öka intäkterna och minska biljettpriserna så att de senare blir konkurrenskraftiga med andra länder som nu kan konkurrera på samma marknad. Staten ska fortsatt stå som ägare till SNCF men företaget ska verka i form av aktiebolag.

Frankrike har upplevt en vår av betydande strejker. En ideologisk strid mellan den politiska vänstern och de fackliga organisationerna stödda av 40-45 procent av medborgarna  å ena sidan mot mellan 55 och 60 procent av fransmännen och flertalet politiker å den andra. En klart ideologisk strid mellan vänster och höger, mellan statlig styrning och bibehållna lagreglerade privilegier för de anställda och liberalisering och konkurrensutsättning av offentlig verksamhet.

På ett tidigt stadium stod det klart att regeringens reformförslag skulle gå igenom och att regeringen hade huvuddelen av de franska väljarna på sin sida. Opinionen har långsamt svängt i Frankrike, ett land som är konservativt på en rad olika plan. Vänstern är konservativ liksom högern. Endast delar av maktapparaten är mer liberal. Så ser grundstrukturen ut. Men även fransmännen förändras och när insikten om att de beprövade ekonomiska modellerna inte längre ger människor samma välfärdsutveckling börjar alltfler att tvivla på det som varit. En majoritet av fransmännen tycks nu säga att vi kanske inte gillar Macron och hans politik  men ge honom ändå en chans. Kanske kan vårt samhälles lagbundna ordning utmanas en smula och kanske kan det leda till att vår svaga ekonomi och vår eftersläpning gentemot andra europeiska länder kan förändras till det bättre.

Ingen ska dock inbilla sig att omröstningen om SNCF i nästa vecka innebär slutet på strejkerna. De mer reformistiska fackliga organisationerna som CFDT kommer sannolikt efter sin kongress under de närmaste dagarna att avbryta strejken men för CGT lär det bli ett svårare beslut. Dess ledning har inte tillräckligt att visa upp av när det gäller tillägg och ändringar i lagen. Dess ledning inser att strejken blivit ett misslyckande. Deras medlemmar har fått försaka mycket tid och pengar för ett resultat som inte leder till glädjeyttringar.

Nu måste CGT fortsätta kampen för att inte tappa ansiktet. Sannolikt kommer strejkerna att fortsätta också under sommaren, om än i begränsad skala. Målet med strejkerna blir då inte att stoppa reformen utan att bekämpa President Macron. Och det kommer nya strider. Närmast väntar förslag från regeringen om förändringar av pensionerna inom den offentliga sektorn. Här kommer det finnas talrika möjligheter till konfrontation. Nästa år lär innehålla nya strejker. Det är möjligt att den frågan också kommer att mobilisera en större andel av det franska folket. Pensionerna gäller fler och ett lagförslag som vill höja pensionsåldern kommer att uppröra fler.