De franska medierna mår efter omständigheterna bra…

• maj 29, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

Det finns flera anledningar att oroa sig för mediernas ställning i olika länder i världen. Det är i ock för sig inget nytt. Den debatten har alltid pågått och den måste pågå. Hoten har kommit i form av statens försök att skaffa sig kontroll över opinionsbildningen. Andra hot har kunnat beskrivas som en följd av kommersiella krafter där kvaliteten i artiklars och etermediaprogrammens innehåll har utsatts för uttunning eller vulgarisering. Och så på senare tid de sociala mediernas avigsidor och i spåren av detta vissa auktoritära regimers försök att påverka de politiska valen i andra länder.

Frankrike har en mediehistoria som skulle kunna beskrivas utifrån två iakttagelser. Den första är att de breda massmedierna har bibehållit en påfallande hög nivå i fråga om centrala områden som nyhetsrapportering, samhälls- och kulturanalys. Samtidigt har den politiska makten haft tendens att styra inriktningen på särskilt tv-mediets innehåll och profil. I takt med hoten från särskilt ryska aktörer som försöker styra de politiska valrörelserna med falska nyheter har den franska staten en ny fiende som kommer utifrån. För Emmanuel Macron är inte franska socialistiska programdirektörer något hot utan snarare ligger hotet i hur opinionsbildningen utformas i vissa sociala medier. Han försöker även lagstiftningsmässigt hindra falsk opinionsspridning; ett försök som knappast lär bli särskilt framgångsrikt. Det är svårt att dra gränsen mellan falska och sanna nyheter i  en tid när dessutom fakta och åsikter tenderat att närma sig varandra i allmänhet.

Det är intressant att betrakta de traditionella medierna i Frankrike och konstatera att de fortfarande har en förhållandevis stark ställning och dessutom kan upprätthålla en god kvalitet. Det är i ock för sig sant att dessa medier alltmer lockar en äldre publik men det går inte lika snabbt utför som intrycket är i till exempel Sverige. Vem under 65 år tittar på Rapport i Sveriges Television? De klassiska nyheterna kl 20 i de två stora kanalerna Tf1 och France 2 lockar fortfarande en stor publik och fylls med traditionellt viktig politisk information. Det finns dessutom en rad samhällsprogram i den statliga televisionen som ger djupgående analyser. Varje eftermiddag sex dagar i veckan sänds  i France 5 ett timslångt program som låter experter analysera viktiga samhällsfrågor. Kulturen har en given plats med ett halvtimmeslångt magasinsprogram varje kväll i samma kanal förutom reportage och debatter i andra statliga kanaler. Ett av de tunga politiska programmen sänds en torsdag per månade, kl 21-23.30 med en inbjuden politisk ledare som grillas av journalister och politiska motståndare. Radion har kvar France culture som fortfarande tillåter föredrag och långa analysprogram om fransk historia, litteratur och filosofi.

Fransk tv och även radio har ambitionen att lyfta fram samtalet och debatten och ge plats åt aktörerna som medverkar. Samtal och debatt främjar reflektion hos medborgarna och stärker demokratin. Det är en grundtanke som är värd att respekteras.

I dessa dagar vidgas samtalet till nya fora, i Frankrike som i andra länder. De traditionella medierna söker samspela med de sociala för att kunna finnas kvar i centrum av uppmärksamheten. De statliga och privata tv-kanalerna utvidgar också sin verksamhet genom att starta nyhetskanaler. De senare är enklare och ytligare men bjuder ändå in reflekterande experter och låter samtalet fortskrida, om än i ett hastigare tempo och ytligare. Populismen är ett hot på många sätt men också i hur de traditionella medierna ska kunna hävda sig framöver. Det är alldeles uppenbart att Frankrike satsar fortsatt på god utbildning och respekt för en klassisk syn på politik och kultur. Kanske kan detta land behålla en viss nivå på debatten och göra de sociala medierna till en övervägande positiv plattform för det goda samtalet.