Kritiken hårdnar mot Paris borgmästare

• mars 7, 2018
• Tomas Lindbom
• 2 comments

Paris borgmästare heter Anne Hidalgo. Hon är socialist i en stad som röstat socialistiskt sedan hennes företrädare Bertrand Delanoë valdes till borgmästare 2001. Själv tog hon över efter valet 2014 och hoppas nu på att bli omvald nästa gång 2020. Frågan är om det blir fallet. Det finns tre skäl som talar emot. Hennes person, hennes politik och raset för Socialistpartiet i väljaropinionen.

Det låter som om diskussionen om valet 2020 skulle kunna vänta ett tag men borgmästarposten är för viktig för alla partiet och alla stora politiker för att inte den frågan redan måste behandlas. Anne Hidalgo är en politiker som inte lämnar någon oberörd. Hon har ett starkt engagemang för sina frågor och det gäller framförallt miljön. Hon är som sin företrädare Delanoë fast besluten att göra Paris till en miljö- och klimatvänlig stad som i första hand tänker på sina invånare och på deras hälsa. Hellre en grön stad där människor går och cyklar eller kör elbilar än en stad som släpper in förortsbornas bilar och fortsätter att skapa en naturvidrig luft. Det kan låta som en positiv och bra politik och många parisare säger också att hennes förslag till åtgärder är mindre radikala än exempelvis i London. Men Frankrike är Frankrike. Billobbyn är stark och för väldigt många fransmän är också privatbilismen närmast en mänsklig rättighet. Sedan många år är köerna in och ut till huvudstaden fruktansvärt långa men Hidalgos politik innebär att dessa köer också blir lika långa innanför statsgränsen. Ju fler gågator hon anlägger desto längre köer på de gator som fortfarande är körbara för bilar.

Republikanerna, den franska högern, är en svuren fiende till mer radikal miljöpolitik i städerna. Möjligen kommer de inte att vinna nästa val i själva Paris. Många parisare ser trots allt klimatpolitiken från Hôtel de Villes sida som positiv. Men Republikanerna kan mobilisera väljare i kranskommunerna till Paris, bland dem som vill ta bilen eller anser sig vara tvungna att ta bilen in till huvudstaden varje dag.

Anne Hidalgo anses av många som en tjurig och kompromisslös person. Hon driver sin linje och det stör många. Kanske borde hon som kvinna också vara mer medgörlig, kan man misstänka att en del politiker från andra partier tänker. Och hennes ställning som socialist är också så försvagad. Hon borde, säger en del, anpassa sig till det läge som uppstått efter Macrons valseger. En större del av Hidalgos väljare från 2014 står nu istället bakom presidentens parti La République en Marche!

Det politiska läget inför borgmästarvalet 2020 är spännande men högst komplicerat. Hidalgo har ingen naturlig bundsförvant. La République en Marche! är inte hennes favorit. Hon är mer utpräglat vänster. Hon tog ställning för Benoît Hamon, Socialistpartiets vänsterorienterade kandidat i presidentvalet förra året. Hon är mer socialist än socialdemokrat. Samtidigt vore det knappast klok strategi att förena sig med La France Insoumise som står långt till vänster och knappast får ett så stort parlamentariskt stöds i ett kommande kommunalval i Paris att det skulle hjälpa henne att uppnå majoritet i den folkvalda församlingen.

La République en Marche! har inte bestämt sig än för strategin inför 2020. Antingen stöder partiet Anne Hidalog. Deras linje om ett grönare Paris skiljer sig trots allt inte så mycket från Hidalgos – i varje fall i retoriken. Eller så väljer partiet att lansera en egen kandidat. Det lär i så fall bli Benjamin Griveaux, för närvarande den franska regeringens talesperson och en av Macrons absolut närmaste förtrogna.

Anne Hidalgo har mycket att fundera över.  Hon står i dag utan ett parti som kan backa upp henne. Hon befinner sig därför i ett svårt läge inte bara för att driva igenom sin politik i Paris utan också för att ta steget vidare till den nationella arenan. Det är inte omöjligt att hon kan göra det en dag. Varje borgmästare i Paris har drömt om en sådan framtid. Dessförinnan måste hon dock noga överväga vilka steg hon ska ta. Och de stegen kommer att tas på en svårframkomlig väg med lömska krypskyttar vid vägkanten och besvärliga korsningar att ta sig över. Det räcker inte med att stänga av biltrafiken och ställa ut blomkrukor på Paris gator. Det bara ökar farorna för henne i sin drömda politiska karriärväg uppåt.