Slut på en femtioårig lång konflikt om en flygplats

• januari 18, 2018
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Igår lyckades Emmanuel Macrons regering sätta ner foten och ta ställning till en konflikt som varat i över femtio år. Det handlar om bygget av flygplatsen Notre-Dame-des-Landes, norr om staden Nantes i västra Frankrike. Den skulle ge denna region en viktig knutpunkt för stora flygtransporter. Nu läggs planerna ner. Det är en stor seger för miljörörelsen och ett stort nederlag för den majoritet av väljarna i regionen som förra året i folkomröstning gav sitt stöd för bygget av flygplatsen.

Notre-Dame-des-Landes har verkligen skapat konflikter och debatt i hela Frankrike. Varje ny president sedan decennier har fått ärva denna heta potatis och aldrig kunnat lösa frågan. Förrän nu. I varje fall var premiärminister Edouard Philippe tydlig i sin presskonferens. Flygplatsen kommer inte att byggas.

Konflikten har stått mellan två distinkta intressegrupper. Planerna väcktes i en tid när många politiker ännu inte vaknat för miljöaspekterna vid den här typen av byggen. Flygplatsen var projekterad att ligga i ett stort jordbrukslandskap. Bygget skulle också hota fortbestånd av vissa djur- och naturarter. Ett brott om den ekologiska balansen i denna region.

Miljörörelsen och miljötänkandet växte till sig mer och mer och motståndet mot bygget blev alltmer engagerat. De så kallade zadisterna, en löst sammanfogad motståndsrörelse av miljömänniskor och altermondialister, ockuperade landskapet, byggde sina bostäder och startade egna jordbruk. Det rör sig i huvudsak om statlig mark. Ockupanterna har blivit fler och fler och många lever nu sina liv på ockuperad mark. Tanken att driva igenom bygget och med polisiära insatser lyfta bort dessa människor från deras gårdar och täppor skulle ha blivit alltmer komplicerat. Zadisterna hade också stöd från nationellt politiskt håll. De gröna har stött dem liksom nuvarande miljöministern i Macrons regering, Nicolas Hulot, en av Frankrikes mest framträdande företrädare för en grön politik.

Samtidigt har det inte rått någon tvekan om att majoriteten av invånarna i regionen stött flygplatsprojektet. En majoritet röstade alltså i folkomröstning för att genomföra bygget. Folkomröstningen initierades av förre presidenten Francois Hollande som inte klarade av att avgöra frågan själv. Resultatet kan vi se nu. Trots starkt folkligt stöd vinner miljörörelsen när regeringen fattar det avgörande beslutet.

Frågan är varför Macron valde den här vägen. I valrörelsen lovade han att följa resultatet i folkomröstningen. Nu tar han ställning i motsatt riktning. Spekulationerna är många. Macron vill bli respekterad som en grön president och detta ställningstagande går hand i hand med hans vilja att fortsätta att driva miljöfrågorna internationellt i linje med  det antagna programmet efter Cop 21 i Paris häromåret. Macron insåg att det blivit en politisk närmast omöjlig uppgift att stänga de ockupationsläger som nu finns runt om Notre-Dame-des-Landes om han valt att gå emot miljöopinionen. Säkert hade han då tvingats tillgripa hårda polisinsatser  och det hade i sin tur kunnat leda till våld och kanske dödsskjutningar. Ett högt pris för en president som vill förändra Frankrike på så många områden. Nicolas Hulot lär också ha spelat en viktig roll för beslutet. Förmodligen hade han lämnat regeringen om beslutet blivit det motsatta.

Emmanuel Macron är strateg. Han är långt ifrån att vara en grön aktivist men han inser att de gröna frågorna blir allt viktigare i politiken. Han inser att det är bättre att som modern och progressiv president stödja sig på miljögrupperna och förorda ett miljötänkande än att satsa på flyget, en av miljöbovarna i dagens värld.

Striden är ändå inte över. Han kommer att få betala ett politiskt pris i regionen runt Nantes. Han kommer att få problem ändå med ockupanterna. Premiärminister Philippe sa på presskonferensen att alla ockupanter ska ha lämnat områden i maj i år. Det kommer inte att bli så. En del av ockupanterna har sedan år tillbaka installerat sig illegalt på området och lever där med sina familjer i egenhändigt byggda stugor och försörjer sig på den jord de brukar. Även en del bönder i regionen har också ställt dit sina traktorer och blockerat vägar och mark. Vissa motsättningar kommer att bestå mellan staten och ockupanterna men trots allt i mindre grad än om Macron valt att bygga flygplatsen.

Det som imponerar i denna affär är att Macron tagit ett avgörande steg och nu avslutar ett halvt sekel lång konflikt. Han har redan visat mod i andra frågor och också haft kraften att förändra. Kanske lyckas han även driva denna fråga till ett värdigt slut.