D´Ormesson och Hallyday – två ikoner döda samma dag

• december 28, 2017
• Tomas Lindbom
• no comments

Den 5 december i år var en sorgens dag för Frankrike. Denna helt vanliga tisdag mot slutet av året dog två av landets mest älskade och respekterade kulturpersonligheter. Tidningsmannen, författaren och ledamoten av franska akademien, Jean d ´Ormesson och rockikonen Johnny Hallyday. Båda var stora personligheter men populärkulturen slår ut finkulturen. Det mesta utrymmet i medierna och i människornas hjärtan tog ändå den senare.

Jean d´Ormessons liv var sällsynt rikt och mångfacetterat, kan man ana. Som diplomatson reste han redan i sin barndom. Som en del av den exklusiva adliga överklassen föddes han in i livet med alla privilegier som tänkas kan. Dessutom var han eller blev kanske genom sin bakgrund en lysande stjärna som berörde och förförde människor genom sin närvaro och sina texter. Politisk i rollen som chefredaktör på högertidningen Le Figaro. Litterär och kulturell genom sina romaner som brottades med de existentiella frågorna. Som ständig gäst i de litterära programmen i tv genom decennier utvecklade han begrepp som nöje i förhållande till lycka. Han uttalade sig om kärlekens väsen men också om smärta och förtvivlan. Allt hade han en tanke kring; alltid iklädd oklanderliga kostymer och välkammad och välrakad. Också välartad och förtjusande som det anstår en man ur den högsta och skyddade societeten. Och vad visste han? Förmodligen mer än hans kritiker som stördes av hans självklara uppenbarelse. Han var förstås ingen anhängare av modern radikal identitetspolitik. Han trodde han kunde uttrycka uppfattningar också om miljöer som han aldrig i grunden levt i; fattigdomens och underordningens världar. Men han analyserade allt med en visdom som ändå imponerade. Och vem vill inte bli behandlad med respekt och som en vän till honom sa: Han lyssnade alltid och på alla han mötte.

Johnny Hallyday var hans motpol i vissa avseenden, inte i andra. Lika stor i anden som d ´Ormesson men älskad av fler. Gav röst åt en ny generation i Frankrike som växte upp på 60-talet och som sökte sig mot den anglosaxiska världen utan att ha möjligheten att förstå engelska. Skolundervisningen i språk på den tiden i Frankrike var mer än usel och tv stoppade alla sändningar där det förekom engelska. Amerikanska filmer dubbades till franska, skådespelare läste – och läser än i dag – utländska politikers uttalanden. Donald Trump talar franska i de franska nyhetsprogrammen.

Johnny Hallyday gav den nya generationen all rock som fanns med rätt sound men med franska texter. Han var amerikan men talade franska. Vilken lycka och vilken kärlek som uppstod mellan fransmännen och honom! En rockartist som var större än någon annan artist i landet men nästan helt okänd utanför gränserna. Varför skulle en svensk lyssna på en rockartist som sjunger amerikanskt på franska? L´Obs, en av nyhetstidningarna med veckoutgivning, ägnade sidorna 22-76 i sitt nummer den 9 december  åt honom exklusivt. De andra sidorna var bara lite krafs i marginalen om vad som hänt under den gångna veckan inom politik och kultur.

Johnny Hallyday sjöng med egen röst. Han var inte bara en kopia av James Dean eller Elvis Presley. Han var djupt kopplad till USA. En journalist uttryckte det så här: Hallyday hade enligt födelseattesten sitt ursprung i Paris men egentligen var han född i staten Oklahoma mellan Texas och Missouri. Där fanns hans själ och sanna ursprung.

D´Ormesson och Hallyday gör att människor kommer att minnas 2017. En lärd ädling som vårdade det franska språket och deltog engagerat i akademiens ständiga arbete med att bevara och utveckla det. Hallyday vårdade det franska in i moderniteten och i skapandet av den speciella tonårskulturen som kom med rockens generation. Läsa d´Ormesson och lyssna till Hallyday – det gör man i Frankrike. Som mycket annat går det genuint franska inte på export.