Javisst, storseger för Macron men…

• juni 13, 2017
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Många tjuter av upphetsning. En jordskredsseger för Emmanuel Macron i första valomgången av det franska valet till nationalförsamlingen. Opinionsinstituten räknar fram slutsiffror som ger La République en Marche uppemot 450 av de 577 platserna i den direktvalda folkförsamlingen. Visst är det otroligt men… Nu ska jag vara sur gubbe och räkna upp några av de invändningar som kan resas mitt i segeryran.

Storsegrar i valen till nationalförsamlingen är inget unikt. Det verkar som om segern 2017 blir större än vid tidigare val under 2000-talet men kanske inte större än för högerns seger i valet 2002 (det valet då Jean-Marie Le Pen kom till den andra valomgången i presidentvalet). Under 1900-talets val till nationalförsamlingen finns det flera exempel på storsegrar för högern, bland annat 1993. Valsystemet gör att ”the winner takes it all”.

Det franska parlamentet har två kamrar. Alla lagförslag måste också tas i senaten och senaten har för tillfället en sammansättning av en majoritet till höger och en stark minoritet till vänster. Kammaren kommer att förnyas vid indirekta val i höst och det återstår att se om macronisterna kan upprepa sin seger från valet till nationalförsamlingen. Det är inte alls säkert.

Genom detta val till nationalförsamlingen kommer större delen av ledamöterna att bytas ut. Det gäller särskilt för La République en Marche. Många av dem kommer från helt andra miljöer än politiken. Hur kommer de att uppleva livet i en politisk församling och i ett parlament som är mer av transportkompani än i de flesta andra demokratier där det råder parlamentarisk demokrati. Den franska konstitutionen lägger tyngdpunkten på den exekutiva makten. President och regering styr. Parlamentets roll är främst att godkänna den exekutiva maktens förslag. Kommer sjukhusdirektörerna, företagsledarna, sjukgymnasterna att börja tröttna efter en period av knapptryckande? Kommer motsättningar att uppstå och kommer det då att visa sig att rörelsen En Marche! är betydligt mer heterogen än man kan tro nu?

Det finns goda exempel på att regeringar och presidenter med stora majoriteter i parlamentet får större problem än med mer modest stöd. Det blir mer tillåtet att som enskild ledamot bryta mot partiledningens direktiv när det gäller omröstningar. Ledamöterna från La République en Marche kan mycket väl visa prov på uppstudsighet som säkert inte förändrar besluten men skapar oreda på ett mer mentalt plan.

Det finns mycket frustration hos de stora väljargrupper som nu inte får något som helst inflytande i nationalförsamlingen och hos de politiker som inte blivit omvalda. En rad inflytelserika före detta ministrar från vänster och höger sitter på läktaren och åser det politiska förloppet i Palais Bourbon (säte för nationalförsamlingen) De kommer att hitta sätt att ifrågasätta den förda politiken. Medierna får sannolikt en viktigare roll. För den radikala vänstern kommer de utomparlamentariska fora att bli viktiga. Det kommer säkert att bli lugnt ett tag men redan i höst eller vinter kan demonstrationer av olika slag skapa nya dramer på gator och torg.

Jag säger inte att Macron kommer att misslyckas. Han visar prov på en imponerande tydlighet i sitt program och i sin vilja att genomföra det och göra det snabbt. Han har sannolikt en stor del av de franska oberoende opinionsbildarnas öra och han skapar ett hopp hos många fransmän, inte minst den framåtsträvande medelklassen att kunna förbättra villkoren för nationen och dess medborgare. Det är samtidigt inte uteslutet att smekmånaden för Macron också kan bli kort. Francois Hollande hann bli impopulär redan under sin första sommar som president.