Politisk moral på franskt sätt
Politisk moral på franskt sätt https://www.lindbompafranska.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Tomas Lindbom Tomas Lindbom https://secure.gravatar.com/avatar/6030df7f1d0fd0568f08062819468dde?s=96&d=mm&r=g- Tomas Lindbom
- no comments
De franska politiska affärerna går ingen förbi. De är många. Blir omskrivna, leder till grundliga rättsliga undersökningar, ibland till rättegång. Nästan alla avskrivs till slut. En frustrerad allmänhet iakttar alla dessa spektakel. Förr ofta med intresse, upprördhet, med ironiska kommentarer men till slut med en axelryckning som tecken på uppgivenhet. Franska politiker skor sig på systemet och det är inget vi vanliga medborgare kan göra mycket åt, har de flesta fransmän verkat tycka och tänka.
Under de senaste åren har attityden förändrats. Politikerna själva har börjat ägna sig åt viss självsanering och väljarna överser i allt mindre grad med de juridiska och moraliska övertrampen. Nu kräver de flesta att lagar ska skärpas och att moraliska övertramp också ska beivras.
Emmanuel Macaron förklarade i valrörelsen att han skulle ta itu med omoralen i politiken som den första åtgärden som nyvald president. Hans val av Francois Bayrou som justitieminister innebar också ett symboliskt tecken om att frågan var av högsta prioritet. Bayrou har under alla år gjort sig känd för att kräva en sanering av tvivelaktiga affärer inom det politiska livet.
Macron gick så långt i sin granskning av de blivande ministrarna i regeringen att han dröjde ett dygn längre än planerat med att presentera dem och därmed samtidigt tvingades flytta den första regeringskonseljen från en onsdag till en torsdag. Alla ministrar skulle verkligen i grunden granskas så att inga obehagligheter framkom. Inga sexskandaler i garderoben eller tvivelaktiga ekonomiska affärer i gången tid.
Det dröjde en vecka och så kom det första avslöjandet. Veckotidningen Le Canard enchaîné släppte nyheten att Richard Ferrand, nyutnämnd minister för regionalpolitisk samordning, ägnat sig åt diverse märkliga affärer mellan det försäkringsbolag i Bretagne, där han varit vd fram till 2012, och personer i sin omgivning, bland annat sin före detta hustru och nuvarande sambo. Det har rört sig om avtal och transaktioner som förefaller på ett tveksamt sätt gynnat hans nära släktingar. Nepotism av klassiskt slag.
Detta kom alltså inte fram i granskningen före utnämningen av ministern i fråga. En rättsprövning har nu inletts för att granska Ferrands affärer men ingen lär bli förvånad om undersökningen så småningom kommer att läggas ner i brist på bevis.
Richard Ferrand, tidigare ledamot för Socialistpartiet i nationalförsamlingen, förklarar att han är oskyldig och tänker inte avgå. Men anklagelserna är ändå starka och framförallt vilar en moralisk dom över hans beteende. Macron är angelägen att politiker i ledande ställning ska vara moraliskt fläckfria. Hans minister var en av de första som anslöt sig till En Marche! och en av de trognaste. Det lär bli smärtsamt för den nyvalde presidenten att nu hålla i skaftet och göra sig av med sin trogne vän. Sannolikt har han inget val.
Marielle de Sarnez, nya Europaministern och tidigare ledamot av Europaparlamentet, har också kommit i skottgluggen. Hon har de rättsliga myndigheternas ögon på sig för misstanken att hon utnyttjat skattepengar för att ersätta en person som personlig sekreterare i Europaparlamentet för fiktiva arbetsuppgifter. Det är samma typ av anklagelser som riktats mot Republikanernas presidentkandidat Francois Fillon som anklagas för att ha betalat sin hustru flera miljoner kronor som politisk sekreterare utan att hon ska ha utfört arbetsuppgifter i en omfattning som motsvarade lönen.
Vad säger då den nye justitieministern Francois Bayrou? Han har ju ställt krav på Macron att vara särskilt noggrann med den moraliska granskningen av regeringens ledamöter. Han lär till och med ha ställt denna granskning som ett krav för att själv vilja ingå i regeringen. I morgon kommer han att presentera ett lagförslag som lär kraftigt skärpa kraven på folkvalda politiker i moraliskt avseende. Däremot har han inte sagt något om affären Ferrand som nu pågått i fjorton dagar. Och vad som är minst lika anmärkningsvärt: Han har heller inte sagt något om affären Marielle de Sarnez. Denna kvinna står Bayrou närmare än de flesta. Hon tillhör samma lilla parti, MoDem, och har i många år varit hans högra hand.
Macron och Bayrou är tysta som möss. Samtidigt fylls tv-kanalerna och tidningssidorna av analyser och spekulationer i ämnet. Moralen skulle lyftas till att bli den första viktiga frågan efter Macrons valseger. Det var väl inte på det här sättet som frågan skulle landa i mediernas rapportering?
- Posted In:
- Politik
Leave a Reply